Nu i helgen provade jag för första gången på att teckna kroki. Även fast jag tecknat i mer eller mindre hela mitt liv hade jag aldrig provat på att teckna av en levande modell (att måla av en modell hade jag dock testat en gång), och det var sannerligen något helt nytt för mig och en riktig utmaning.
Jag hade antagit att man skulle få relativt gott om tid på sig att få ner modellen på papper, men icke – i kroki har man bara några få minuter på sig att teckna av modellen innan hon/han byter pose! Mellan två och sex minuter hade man på sig per pose, så under den en och en halv timme man satt där formligen sprutade pappersarken åt höger och vänster. Allt som allt producerade jag fler skisser än jag sammanlagt fått ur mig på flera år! 
Mitt huvud hade riktigt svårt att hänga med efter den första timmen och när jag gick därifrån hade jag rejäl huvudvärk, men det var riktigt kul och jag skall definitivt göra det till en vana att gå dit! Ett par gånger i månaden tycks det äga rum… Jag hoppas detta kommer att få mina tecknarförmågor att utvecklas. 
Jag minns för några år sedan när Coca-Cola Vanilla (eller Vanilla Coke som jag tror den kallades här) introducerades på den svenska marknaden; Ahh, jag älskade den läsken! Till min stora glädje hittade jag den härom veckan på en av stadens Ica Supermarket-affärer där man tagit hem några pallar av den på burk, importerad från utlandet någonstans.
Jag vet att den inte nådde några framgångar bland folk i stort (och ingen av mina kompisar tyckte om den) men jag älskade den, och hoppas alltjämt att man skall börja sälja den här igen i stor skala – allra helst i light-variant, då jag skyr sockerläsk som pesten (i det här fallet gör jag dock ett undantag). Jag gillar cola och jag gillar vanilj, och kombinationen är… sexigt god!
Jag hoppas innerligt att fler börjar efterfråga den hos sina lokala handlare.
Mer info om Vanilla Coke kan hittas på den eminenta sajten Fulcola.
Nu har det gått mer än en vecka sedan jag såg Sherlock Holmes på bio, men jag tror mig ändå ha den friskt nog i minnet för att kunna skriva ihop en recension. Kort kan jag säga att även fast den här filmens Sherlock Holmes skiljer sig en hel del från hur Sherlock Holmes traditionellt brukar gestaltas (med lugn, tålamod och så den där typiska huvudbonaden) och från hur jag föredragit att se honom, så bjuds man här ändå på en trevlig och fartfylld filmupplevelse klart över snittet.
Robert Downey Jr:s Holmes är förvisso alltjämt ett geni men också en häpnadsväckande slagskämpe med humor och glimten i ögat – rätt så långt från den något träiga skepnad han kunde vara i böckerna. Istället för att spela ned eller överseende romantisera över Holmes instabila psyke låter man det här få en framträdande roll, vilket är en mycket god gärning. Den som alltid mycket vackre och kompetente Jude Law spelar här en något yngre Dr. Watson än man är van vid, och även fast hans Watson känns tämligen platt och ointressant så gör han ändå vad han skall.
Handlingen är inget mästerverk och har väl hål ungefär lika stora som stilla havet är djupt (tycker jag, utan att mer ingående ha studerat den så här i efterhand), men den hänger ändå ihop full tillräckligt för att duga för stunden. Holmes ställs inför en gåta som kan skaka hela det brittiska imperiet och i utsträckningen världen, och ställd inför en fiende som tycks kunna hantera ren svart magi tvingas han till och med ifrågasätta sin tro på själva vetenskapen. På vägen bjuds vi på ett antal – faktiskt – mycket underhållande bataljer.
Summa summarum bjuder denna “nya” Holmes utan att vara ett allt för minnesvärt mästerverk ändå på en mycket underhållande och fartfylld berättelse med äventyrsmatinékänsla, som trots sina dryga två timmar aldrig känns för lång eller ointressant. Jag tackar definitivt inte nej till efterföljare.
![[4/5]](http://tankarochmer.files.wordpress.com/2008/08/betyg40.gif)
Betyg: 4 av fem.
Vi har sannerligen fått en fin vinter i år! Vykortsaktig. 
Dagar som denna skall jag väl dock vara glad att jag inte är bilförare.
Alltså, visst är det lite vardagslyx att unna sig några bitar riktigt mörk choklad varje dag. Det tycker i alla fall jag – gärna med lite gott grönt te till. Och att fota med sin nya kamera och leka lite i Photoshop. Ahh…
-
Börja varje månad med att spara 10 % till dig själv.
-
Ha lägre kostnader än intäkter varje månad.
-
Köp aktier eller aktiefonder.
-
Behåll innehaven.
-
Var försiktig när du lyssnar på mäklare och rådgivare.
Det är dessa principer, kombinerat med tålamod, som Per H Börjesson rekommenderar alla som vill få en bättre ekonomi och med tiden förhoppningsvis också en miljon på kontot, i sin bok Så här kan alla svenskar bli miljonärer. Dessa råd är så viktiga att de återfinns både på bokens baksida och i hans förord, och de genomsyrar hela boken från första sida.
Börjesson påstår inte att det skulle vara lätt att börja varje månad med att lägga undan 10 procent av ens inkomst, men påpekar – troligen mycket riktigt – att så gott som alla har tomt på kontot vid månadens slut alldeles oavsett om man tjänar 10 000 eller 100 000 i månaden, och att det till stor del faktiskt handlar om prioriteringar. Med ränta-på-räntaeffekten och mycket tålamod växer sedan dessa pengar till en ansenlig summa.
En stor del av den lilla boken tas sedan upp av beskrivningar av och Börjessons omdömen om olika sparformer – en nyttig referens att återkomma till vid behov (även fast jag tror att den kan vara lite för kortfattad på sina ställen, speciellt för icke-ekonomer). På det stora hela känns dock boken mycket användbar och begriplig. Kort, koncis och hoppfull.
Mitt huvudsakliga problem med boken berör dock Börjessons femte och sista princip på listan. Jag betvivlar inte att mäklare och “rådgivare” i verkligheten är säljare som främst ser till sitt eget företags vinster och därför rekommenderar de sparlösningar som genererar störst vinster till dem själva – det är logiskt – dock befinner sig ju också Börjesson i denna partiska sits; Han avråder från sparande i de stora bankernas högavgiftslösningar och tipsar istället återkommande om sitt eget finansbolags produkter bland de sparlösningar han rekommenderar. Förståeligt – då det vore lite märkligt om han som företagare inte var verksam inom de områden som han också tycker är de bästa – men hans opartiskhet i frågan lämnar ändå en något fadd eftersmak. Jag kommer att försöka följa hans råd, även fast jag inte kommer att välja just hans fonder för mitt sparande.
Betyg: en svag fyra av fem.
kan inhandlas bland annat hos AdLibris.
Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Så här kan alla svenskar bli miljonärer av Per H Börjesson
Loading ...
Senaste kommentarerna