En boktok är inte mycket utan en bok

saknad

Jag befinner mig sedan en vecka vid sommarstugan ute på landet. För att undvika allt för mycket tristess var jag noga med att packa ner två böcker (vilket brukar räcka mer än väl) : en huvudbok att börja ta mig an, och en mer tungläst sidobok i bokföring att ta till om tiden/orken skulle infinna sig. Då jag inte just tecknar någonting nu för tiden hittas jag oftast med näsan i en bok, såvida jag inte håller på med datorn eller motionerar.

Men dra på trissor! Redan efter ett par dagar gav jag upp med huvudboken (se föregående inlägg), och med återkommande trötthet/huvudvärk/illamående orkar jag för närvarande inte ta mig an bokföringsboken… Summa summarum: inget att läsa! Panik! Tristess!

Vad är det för nytta med en hel hög “att läsa”-böcker i hyllorna hemma om jag inte kommer åt dem?! Med stigande frustration surfar jag runt för att se om jag kan hitta och ladda ner kopior (e-böcker) av några av mina olästa böcker där hemma. Ingen tur.

Men så idag kom man äntligen iväg till lanthandeln några kilometer bort, och mot alla odds, bland alla sommardeckare, hade de en pocketbok jag aldrig hört talas om och som faktiskt såg intressant ut: Porrkungen: Den osannolika historien om ett svenskt porrimperium! En bok om porrindustrin på delvis samma tema som Porr: En bästsäljande historia som jag läst tidigare. Förvisso är det dubbelt så dyrt att köpa en pocket i handeln än att beställa den online, men jag slog för en gångs skull till och köpte den direkt. Nöden har ingen lag. :)

Recension: Ingen tar skit i de lättkränktas land

ingen_tar_skit

Ingen tar skit i de lättkränktas land, av David Eberhard.

OBS: Den här recensionen baseras inte på en hel genomläsning av boken.

Jag gillar verkligen David Eberhard. Mentalskötare i sin ungdom, senare läkare med inriktning på psykiatri, sedan överläkare på den psykiatriska akutmottagningen vid Sankt Görans sjukhus och slutligen överläkare vid Stockholms läns landstings Psykiatri Nordost vid Danderyds sjukhus – Eberhard är uppenbarligen kompetent och besitter mycket kunskap och erfarenhet om människors psykiska hälsa och besvär, och jag respekterar honom högeligen. Hans förra – och första – bok, I trygghetsnarkomanernas land – om Sverige och det nationella paniksyndromet, där han diagnostiserar svenska folket i stort som lidandes av nationellt paniksyndrom, är en av de bästa böcker jag läst.

Med Ingen tar skit i de lättkränktas land framför Eberhard teorin att vi svenskar tycks gå mot att bli överdrivet lättkränkta, och att inte bara våra medier (främst kvällspressen) utan även staten och samhället i stort premierar detta beteende. Dragen känns igen från hans tidigare bok, men den här gången har något gått fruktansvärt fel. Istället för en väl uppbyggd bok med tydlig struktur och med ett engagerande språk, har vi här en tröttsam soppa bestående av idel klagomål…

Eberhard har säkerligen haft en mycket intressant bit samhällskritik i sin hand här, men av någon anledning filades inte den här boken på tills den var helt klar. Boken blir trots – eller kanske precis tack vare – sina många och korta kapitel oerhört ofokuserad, förvirrande och mycket tröttsam med sitt evinnerliga klagande. Den hade behövts skrivas om, fokuserats och finputsas många gånger till. Jag orkade inte ens läsa hälften.

[1½/5]

Betyg: ett komma fem av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Hemköp Mörk choklad 72% med tranbär

Hemköp Mörk choklad 72% med tranbär

Hemköp Mörk choklad 72% med tranbär är (så vitt jag kan minnas) närmast identisk med Willy:s Mörk choklad 72% tranbär som jag recenserade nyligen. Troligen tillverkas de på precis samma anläggning och i samma maskiner i Frankrike.

Precis som Willy:s choklad är Hemköps variant en god och lättäten mellanmörk choklad, söt utan att bli påträngande sliskig. Kommer absolut inte att vinna några smakmästerskap, men är fullt prisvärd.

Recension: Den hemlige kocken

Den hemlige kocken

Den hemlige kocken – Det okända fusket med maten på din tallrik, av Mats-Eric Nilsson.

Så har då också jag läst den här boken, som på egen hand tycks ha orsakat en veritabel matrevolution i det lilla. Mats-Eric Nilsson har, efter att ha fått upp ögonen för vilken otrolig mängd tillsatser och andra substanser som ingår i våra moderna matvaror, på egen hand under flera års tid luskat runt, intervjuat och läst på, för att i den här boken kunna presentera sina insikter. Insikter som nog de flesta av oss till viss del anat men aldrig undersökt närmare.

Nilsson skriver passionerat och övertygat, och han framstår bortom allt tvivel som något av en uppvaknad finsmakare som verkligen vill få läsaren att förstå både hur mycket bättre “riktig” mat smakar och hur mycket nyttigare den är. Lokalt producerad frukt, bröd och mat bestående av oförvanskade råvaror av god kvalitet, och som därför inte behöver innehålla vatten samt mängder med e-numrerade tillsatser såsom smakförstärkare, stabiliseringsmedel, emuguleringsmedel, förtjockningsmedel, delvis härdade vegetabiliska fetter, aromämnen o.s.v. (Hur många ingredienser tror ni till exempel Delicatos storsäljande chokladbollar innehåller? Havre + fett + choklad + konserveringsmedel = fyra? Icke. 15 olika ingredienser räknade jag till när jag undersökte en förpackning för några dagar sedan!) Tillsatser som enbart finns där för att försöka dölja hur undermåliga och billiga de ingående råvarornas kvalitet egentligen är och hur mycket som krävs för att varan skall kunna ligga så onaturligt länge utan att börja mögla.

Nilsson försöker på intet sätt dölja sitt ogillande för den moderna livsmedelsindustrins alla tillsatser och fuskmetoder, och han tar till alla litterära knep han kan för att väcka olust och misstänksamhet inför dem, exempelvis genom att redogöra för hur bröd tillverkas “våldsamt” i industriella processer, hur aromämnen kan utvinnas ur koskit och bakterieodlingar, eller hur andra tillsatser kan härröra ur olika djurdelar.

Jag försöker stå emot den ofta känslomässiga argumentationen (personligen ser jag inget större problem med mat framställd ur i princip vad som helst, så länge den smakar bra och inte är hälsofarlig), men faktum kvarstår att den här boken är otroligt välskriven och fylld till bredden med bra information, och jag tror dessutom Nilsson har rätt i sina huvudargument med boken: “Riktig” mat tillverkad av “riktiga” råvaror smakar verkligen långt bättre än industrins tillsatsfyllda maträtter och brödsorter med oändligt långa hållbarhetstider. Och allt fler tecken finns på att alla de tillsatser vi proppar i oss tillsammans kanske inte alls är så bra för vår hälsa som man tidigare trott…

Fråga dig själv: Vad skulle du helst ha till frukost – en av Pågens mjuka, tillsatsstinna plastförpackade bröd som transporterats över halva landet, eller en bit smakrikt och nygräddat ekologiskt bröd – om du fick välja helt fritt? Jag tror inte jag är ensam om att välja det senare alternativet.

[4/5]

Betyg: fyra av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Green Dream Dark Chocolate & Blueberry

Green Dream Dark Chocolate & Blueberry

Klingele Chocolades Green Dream Dark Chocolate & Blueberry är en trevlig, lagom lätt 72%:ig choklad med en lätt syrlighet. De små blåbären syns tydligt, även fast blåbärssmaken knappt är förnimbar, troligtvis eftersom vi här inte talar om frystorkade artificiellt smaksatta bär, utan om torkade, biologiskt odlade blåbär.

Inte nog med att den här belgiska chokladen smakar angenämt, den är dessutom Fairtrade-certifierad och kommer i den snyggaste förpackning jag sett. Green Dream Dark Chocolate & Blueberry är med sina 55 gram inte en stor chokladkaka så förvänta er inte mer än bara en liten smakbit, men just smakmässigt är den av de bättre jag ätit på senare tid.

En olycklig men kanhända smått komisk detalj går att finna i den svenska innehållsförteckningen, där man istället för “blåbär” kan finna “Blue Raspberry” – ett konstgjort smakämne. Eftersom innehållsförteckningen på de övriga språk jag kollat, samt företagets egen information i övrigt, hävdar att chokladen enbart innehåller biologiskt odlade blåbär tror och hoppas jag att vi här endast har att göra med en olycklig felöversättning.

Ibland vill jag för mycket

Jag tänkte bara jag skulle ta och gnälla lite, på något jag vet jag har mig själv att skylla.

Den senaste tiden har jag mestadels befunnit mig i stan, och därmed haft alla möjligheter i världen att surfa, fundera och författa blogginlägg, såväl som besöka och kommentera på andras bloggar. Av detta har dock inte blivit mycket. Krafterna har helt enkelt inte räckt till, till största del beroende på att jag håller på och hjälper en ny bekant med hans flytt. Han är en trevlig människa som dock har dragit på sig lite skador genom åren, och självklart är jag därför mycket glad att kunna hjälpa honom med packning och städning. Saker som han av olika anledningar inte har så lätt för. Dock har dessa ansträngningar satt sina spår, och jag fått begränsa mina ambitioner på andra områden. Inga ambitiösa blogginlägg med andra ord. Jag skall nog dra ner på min hjälp en aning i fortsättningen.

Den återstående tiden har jag ägnat åt ett par andra mycket trevliga aktiviteter: timslånga promenader och pocketläsande – oftast samtidigt. ;)

Den hemlige kocken – Den hemlige kocken – Det okända fusket med maten på din tallrik; Förföriskt lättläst och genomsyrad med ibland löjligt billiga trick för att flirta med läsaren, men som tur är också förvånansvärt informativ och tankeväckande. Den är ett gott sällskap på mina turer i skog och mark i falubygden.

Jag gillar: Denver TR-43C

Denver TR-43C

Grönt är skönt!

Jag inhandlade i förrgår en alldeles förträffligt trevlig bordsradio att ha i köket: Denver TR-43C. Inte nog med att den har en mycket fin färg (som synes) som gör en alldeles glad, den har dessutom en praktisk storlek, känns förvånansvärt stadig och gedigen och var förbluffande billig. Finns i fem olika färger (svart, vit, grön, röd och blå) och kan hittas bland annat på Teknikmagasinet samt på Clas Ohlson.

Ahh, jag är alldeles lyrisk – den är så fin! Matchar min datorväska till råga på allt. :D