Vi har sannerligen fått en fin vinter i år! Vykortsaktig. 
Dagar som denna skall jag väl dock vara glad att jag inte är bilförare. 
Monthly Archive for januari, 2010
Alltså, visst är det lite vardagslyx att unna sig några bitar riktigt mörk choklad varje dag. Det tycker i alla fall jag – gärna med lite gott grönt te till. Och att fota med sin nya kamera och leka lite i Photoshop. Ahh…
-
Börja varje månad med att spara 10 % till dig själv.
-
Ha lägre kostnader än intäkter varje månad.
-
Köp aktier eller aktiefonder.
-
Behåll innehaven.
-
Var försiktig när du lyssnar på mäklare och rådgivare.
Det är dessa principer, kombinerat med tålamod, som Per H Börjesson rekommenderar alla som vill få en bättre ekonomi och med tiden förhoppningsvis också en miljon på kontot, i sin bok Så här kan alla svenskar bli miljonärer. Dessa råd är så viktiga att de återfinns både på bokens baksida och i hans förord, och de genomsyrar hela boken från första sida.
Börjesson påstår inte att det skulle vara lätt att börja varje månad med att lägga undan 10 procent av ens inkomst, men påpekar – troligen mycket riktigt – att så gott som alla har tomt på kontot vid månadens slut alldeles oavsett om man tjänar 10 000 eller 100 000 i månaden, och att det till stor del faktiskt handlar om prioriteringar. Med ränta-på-räntaeffekten och mycket tålamod växer sedan dessa pengar till en ansenlig summa.
En stor del av den lilla boken tas sedan upp av beskrivningar av och Börjessons omdömen om olika sparformer – en nyttig referens att återkomma till vid behov (även fast jag tror att den kan vara lite för kortfattad på sina ställen, speciellt för icke-ekonomer). På det stora hela känns dock boken mycket användbar och begriplig. Kort, koncis och hoppfull.
Mitt huvudsakliga problem med boken berör dock Börjessons femte och sista princip på listan. Jag betvivlar inte att mäklare och “rådgivare” i verkligheten är säljare som främst ser till sitt eget företags vinster och därför rekommenderar de sparlösningar som genererar störst vinster till dem själva – det är logiskt – dock befinner sig ju också Börjesson i denna partiska sits; Han avråder från sparande i de stora bankernas högavgiftslösningar och tipsar istället återkommande om sitt eget finansbolags produkter bland de sparlösningar han rekommenderar. Förståeligt – då det vore lite märkligt om han som företagare inte var verksam inom de områden som han också tycker är de bästa – men hans opartiskhet i frågan lämnar ändå en något fadd eftersmak. Jag kommer att försöka följa hans råd, även fast jag inte kommer att välja just hans fonder för mitt sparande.
![[4/5]](http://tankarochmer.files.wordpress.com/2008/08/betyg40.gif){kind=small}
Betyg: en svag fyra av fem.
kan inhandlas bland annat hos AdLibris.
Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Så här kan alla svenskar bli miljonärer av Per H Börjesson
Det är lustigt hur lycklig man kan känna sig av att ha förbättrat bloggen en aning – genom att lägga till en RSS-flödesikon nere i höger kolumn som leder till en sida där man kan välja vilka av bloggens RSS-flöden som man vill prenumerera på – och alltihop såg okej ut på första försöket! Alla som någon gång knackat kod, om än så enkel sådan som XHTML, vet hur ovanligt det kan vara. 
För övrigt har jag nu kommit hem från en veckas vistelse i huvudstaden. Alltid härligt att vara där – man riktigt lever upp av människorna, miljöerna, kompisarna och själva storstadsatmosfären.
Jag tänkte passa på och tipsa om en bok jag precis läst ut: boken Choklad – en sann historia av Sophie & Michael D Coe. Anledningen till att jag kallar det här ett “boktips” istället för en “recension” ligger bara i det faktum att jag inte kommer att ge den ett sifferbetyg, då jag tycker det känns svårt att ge en ren historiebok sifferbetyg.
I Choklad – en sann historia får vi följa chokladens väg från dess oklara ursprung i mayaindianernas och aztekernas mellanamerikanska skogar, via de spanska erövrarna över till Spanien, hur den sedan spreds över Europa och utvecklades i olika länder, för att i och med den industriella revolutionen gå från att vara en kungligheternas och adelns älsklingsdryck till att bli den billiga och lättåtkomliga (mjölkchoklad-)godsak för massorna som den är idag. Man noterar också den motrörelse, mot dyrare och mer högkvalitativ choklad, som tagit fart nu de senaste decennierna. Man får lära sig oerhört mycket, såsom att chokladen, enligt arkeologiska fynd och efterlämnade europeiska skrifter och målningar, under tusentals år främst konsumerades som skummande dryck – inte som de chokladkakor vi tar för givet idag.
Bokens sista kapitel, som berättar om chokladen från 1800-talet och fram till idag, hade gärna fått vara betydligt mer omfattande, med mer bilder och fakta (kanhända finns det någon annan bok om chokladens moderna historia någonstans?), men detta förtar inte bokens värde i övrigt. Som en chokladens historiebok är den troligtvis oöverträffad, och rekommenderas till alla som liksom mig håller chokladen mycket kär.
Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.
När jag gick i gymnasiet, för sisådär 15 år sedan, och genom importerade brittiska speltidningar hade kommit i kontakt med japanska anime- och spelfigurers fantastiska hårfärger föddes en längtan i mig att också färga håret i någon kul färg. Grönt, närmare bestämt, eller kanske blått.
Nå, jag gjorde tråkigt/turligt nog aldrig slag i saken dock, dels för att färgutbudet på den tiden tycktes tämligen begränsat, och dels för att jag av försiktighet först ville testa med någon urtvättbar färg och någon sådan färg hittade jag aldrig. Jag har dock ofta undrat hur det hade känts och hur mitt liv hade tett sig om jag hade gjort slag i saken. Konventionellt hade det ju definitivt inte varit.
Vilken färg skulle ni vilja ha på håret, om ni fick välja helt fritt?
Meiji Chocolate på bilden förresten: min favoritchoklad när jag var i Japan.
Loading ...
