Aww, titta så glad hon är. Hon har fått choklad och en dildo – vad mer kan en liten flicka önska sig? (Det ovan är en teckning jag gjorde idag på lunchen – En bättre scannad version av teckningen kommer om några dagar när jag är hemma hos min scanner igen.)

Ja, så enkelt är det numera att (förmodligen) begå ett lagbrott. En penna och ett papper är allt som behövs. Inga barn, inga övergrepp, inget våld, inga droger, inget maktutövande, ingen uppmaning till brott, ingenting. Bara lite snuskig kreativitet.

Att det i detta fall inte är fråga om några dokumenterade sexuella övergrepp mot verkliga barn innebär inte att bilderna i sig inte är barnpornografiska. […] Syftet med bestämmelsen är inte enbart att skydda avbildade barn, utan också att skydda barn i allmänhet från kränkning (prop. 1997/98:43 sid. 79.) Varje företeende av en barnpornografisk bild utgör en straffvärd kränkning av barn i allmänhet.

Så där vansinnigt sjukt skriver tingsrätten i sin dom mot den dömde översättaren. Teckningar av våld, lemlästning och tortyr av barn är okej, men nåde dig om du tecknar något som ”vädja[r] åt sexualdriften”! Då kränker du barnen! I allmänhet!

Förbannade dumheter. Inte bara är lagen ett moralistiskt missfoster som hör hemma på medeltiden och som är ämnad att förtrycka, tvinga till självcensur och skambelägga människors fria tankeförmåga och rätt att skapa vad sjutton de än vill (så länge de inte skadar/förgriper sig på en annan människa i verkligheten) – den riskerar dessutom att ta polisresurser från utredandet av verkliga övergrepp mot verkliga barn.

Inget offer = inget brott. Ingen lag skall stoppa mig från att teckna porr, lolicon, furry, S&M, bögsex, djursex eller vad sjutton som helst. Det skadar faktiskt ingen, och det betyder inte att jag vill förgripa mig på vare sig barn, djur eller storkukade män i verkligheten. Fantasi är inte verklighet.

Jag är inte ensam om min ilska mot den här lagen; inte sedan FRA-bloggbävningen har jag sett så mycket aktivitet i den svenska bloggvärlden. Se exempelvis:

• Aftonbladet Kultur: Gräv ner era serietidningar!
• Alexander Bard: Stoppa censuren mot serietidningarna!
• Carl Johan Rehbinder: Tankebrott – en grov kränkning mot demokratin
• Christian Engström: Cecilia Malmström och hederlighet om manga-censur
• Per Hagwall på Newsmill: Ecpats skräckpropaganda har satt rättssäkerheten ur spel
• Deepedition: Bildförbudet i ny tappning
• Göran Widham: Seriekonstnär eller pedofil?
• Niklas Dougherty: Tankens frihet, En puckad barnporrlag
• Och den dömdes egna ord: Den dömde uttalar sig
• m.fl.

Se också Facebook-grupperna:

• Jag vill inte bo i ett land som bestämmer vilka serier jag får rita
• Stop comics censorship in Sweden!

En av de mest rutinerade och kända översättarna av japanska serier som jag känner till, och dessutom en gammal bekant till mig, dömdes härom dagen för “barnpornografibrott” av Uppsala Tingsrätt. Hans brott: han hade några japanska teckningar i sin dator – teckningar som enligt svensk lagstiftning är att betrakta som barnpornografi.

Det är totalt vansinne, och ett brott mot allt jag håller kärt – teckning, konst, yttrandefrihet samt principen inget offer = inget brott. Det är helt enkelt ett offerslöst brott! Ett moralbrott. Det rör sig om streck på papper (eller dataskärm) – om ren och skär fantasi.

Jag blir så arg och irriterad att jag inte orkar skriva något vettigt inlägg – irritationshuvudvärken blir för stark. Jag hoppas jag orkar skriva ett längre inlägg om detta senare, för den här frågan brinner jag väldigt starkt för, tecknare, japanskaöversättare och fan av allehanda japanska (och andra) teckningar som jag är.

Sådana här prydmoraliska idiotier får mig seriöst att vilja flytta till ett annat land.

EDIT: Bra inlägg på Newsmill.

Den här veckan har varit en av de mer krävande på åratal. Jag har haft mycket fundera över, en lektion, flera möten, gått i en massa butiker, skrivit ett par långa inlägg här på bloggen, översatt åtskilliga sidor japanska samt besökt grannstaden, och ändå har jag inte haft någon huvudvärk som varit för stark för mig att hantera. Jag har faktiskt inte tagit en enda huvudvärkstablett på hela veckan!

Jag blir verkligen bättre.

“Tänk på vad du tänker på.” är något som handledaren på den kurs jag för närvarande deltar i alltid återkommer till. Och det är så sant som det är sagt. För se däri ligger grunden till såväl kognitiv beteendeterapi (KBT), som till mindfulness och positivt tänkande. Över huvud taget innehåller den där korta meningen ett nödvändigt verktyg för alla som vill uppnå något slags djupare självinsikt.

Observera vilka tankar som far igenom ditt huvud. Bli uppmärksam på dem. Välj sedan om du vill reagera på dem och genomsvallas av de känslor som de ger upphov till – positiva som negativa – eller om du bara låter dem passera och försvinna lika snabbt som de kom.

I kognitiv beteendeterapi observerar man dem, och om man bedömer dem vara skadliga för en, eller att de för en i en icke önskvärd riktning, granskar och ifrågasätter man dem utifrån logik och rimlighet. På detta sätt kan man få hjälp att göra sig av med tankemönster och beteenden som orsakat en problem – allt från stress till fobier av olika slag.

I mindfulness finner man lugn och ro genom att bara observera tankarna, och förhålla sig helt passiv till dem. Man vilar – mediterar om man så vill – och håller sinnet lugnt och öppet. Man bara låter tankarna komma och gå, utan att döma eller värdera, och utan att jaga upp sig. Ens sinne är som ett ljust och luftigt rum där tankarna kommer in genom ett fönster och passerar ut genom ett annat.

I positivt tänkande observerar man tankarna, och kommer det en negativ tanke så granskar man den. Skärskådar den. Och i de fall den inte är en till godo: förkastar den. Man skall naturligtvis inte finna sig i situationer man mår dåligt av i onödan (som att stå ut med mobbing eller att stanna kvar i ett skadligt förhållande), men finner man att vissa tankar bara får en att må dåligt utan att det kommer något gott av dem (som att bli förbannad på sina medtrafikanter) så kan man välja att förkasta de tankarna, eller kanske ändra dem till något gott.

Väldigt förenklat sagt.

Det första steget är hur som helst alltid att bli medveten om ens tankar. Att observera dem.

Man måste inte ta tankar och därav resulterande känslor som givna, och leva som en slav under dem. Tankar och känslor är en del av oss, det är sant, men de är inte hela oss. Vi är också vilka tankar vi väljer att ta till oss och agera på. Observera. Granska, om du vill. Välj, om du vill och förmår. Reagera och handla, om du vill. Även fast det inte alltid är lätt så har vi faktiskt större valfrihet än vi ibland tror. Och allt börjar med att du tänker på vad du tänker på.

Och mer eller mindre som belöning för detta har utredaren Anna Skarhed fått bli justitiekansler. Bra betalning. Öststatsnivå.

Som jag tidigare skrivit är jag av åsikten att handel med sexuella tjänster (prostitution) mellan samtyckande vuxna bör avkriminaliseras.

Jag kan ärligt säja att jag inte personligen är intresserad av att vare sig köpa eller sälja sexuella tjänster. Jag har aldrig haft sex med någon utanför ett förhållande, och detta är något jag känner stolthet för. Jag vill ju så gärna vara en god man. Faktum är att själva tanken på att ha sex med någon utan kärlek (One Night Stands, prostitution etc.) skrämmer mig. Tänk om det blir en dålig erfarenhet? Tänk om jag får någon sjukdom? Tänk om jag verkligen, verkligen gillar det – skulle det då inte kunna urgröpa min bild av sex som något emotionellt, värdefullt och vackert? Det, om något, skrämmer mig…

Jag anser dock att vem som helst skall få ha sex med vem som helst om de så vill det. Även för pengar. Allt annat vore skenhelig förtryckande moralism. Slaveri, människohandel och andra former av sexuellt (och annat) tvång är redan olagligt! Som Hanna skriver:

Varje gång du läser om sexköpslagen, minns att den reglerar frivilliga utbyten av sex för pengar. Det är det enda den reglerar. Finns det tvång i någon form så faller det under annan lagstiftning. Allt prat om trafficking är därför inget annat än dimridåer.

Lägg därför energin på att bekämpa brott och missförhållanden och på att hjälpa människor med psykiska och/eller drogrelaterade problem, och låt återstoden av mänskligheten fatta sina egna beslut. Och ja, jag menar naturligtvis mellan samtyckande vuxna.

Vidare läsning: Nicklas Dougherty, Liberati och hundratals andra.

Den här 60-procentiga chokladen från The Grenada Chocolate Company är en mörk choklad innehållande enbart ekologiskt odlade ingredienser. Till smaken är den något bitter, men framförallt har den en klar syrlighet. Som mellanmörk choklad räknat är den helt okej, men det jag kommer att minnas den mest för är nog ändå dess ekologiska profil och den trevliga förpackningen.

Inköpt på KakaOh! i Falun.

För första gången på, tror jag, åratal satte jag mig idag ner och tecknade min figur Mei. Hon är en figur jag hittade på och tecknade för första gången för kanske tio år sedan, och massor av teckningar på henne går att hitta i mitt gamla teckningsgalleri (som inte uppdaterats på sex år nu). Jag tycker verkligen om att teckna henne och hon har blivit lite av mitt signum.

Håller jag äntligen på att få kontakt med min teckningsglädje igen..?

I dessa sommartider så välsignade med sol och värme tänkte jag bara passa på att informera om att jag tycker shorts ser rent förj*vliga ut. Oavsett hurdan ens fysik ser ut, vilken ålder man har och vilket kön man råkar tillhöra så sänker ett par shorts i mina ögon den olycklige bärarens sex appeal till någonstans mellan clown och tegelvägg. Avdankad alkis eller fotomodell spelar ingen roll. Det har jag tyckt länge och det tycker jag alltjämt.

Män: bär byxor! Måste ni absolut ha shorts på er så låt dem då för allt i världen vara så långa som möjligt! Kvinnor: bär klänning eller kjol! Kan ni inte stå ut med det så, um, tja, gör det ändå! Är ni rädda för att något skall synas så ha för all del trosor på er under. Eller byxor eller vad som helst.

Jag har varit ute på landet i några dagar, och när jag så satt där i min mormors trädgård och för mitt liv inte kunde komma på vad jag skulle kladda ner på ett papper SLOG DET MIG PLÖTSLIGT! En kopp. Och ett fat. Och varför inte en sked på toppen. Svävandes!

Mitt projekt att snabbt och okomplicerat kladda ner blandade saker på papper utan att ta det så förbaskat allvarligt fortsätter med andra ord.