Tag Archive for 'bokrecension'

Page 2 of 3

Recension: Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?

Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?

Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? Vi lever i ett av världens rikaste länder, där alla mätbara parametrar som utbildning, hälsa, ekonomi och jämställdhet bara pekar uppåt – hur kommer det sig då att allt fler bara tycks bli allt olyckligare och mer deprimerade? Ja detta är frågor som läkaren och föredragshållaren Nisse Simonson indirekt tror sig kunna förklara, och hans svar är att allt är en fråga om livsinställning – att det går att lära sig att bli positiv och må bra.

Med en blandning av vetenskapliga rön, medicinsk erfarenhet, personliga anekdoter och en dos sunt förnuft förklarar Simonson rätt så övertygande sin livsfilosofi och sitt recept till ett mer positivt liv. Det är inte hur vi har det, utan hur vi tar det.

Det är sedan länge väl känt att optimister både mår bättre och lever längre än pessimister, och Simonson låter oss som inte fötts med denna starka grundinställning fyllas av hopp i det att forskningsrönen tyder på att detta är något som faktiskt går att lära sig. Hjärnan är inte statisk som man tidigare trodde, utan plastisk – omformlig; Positiva tankegångar (likväl som negativa) omformar hjärnan och nervbanorna, och ju mer man tänker positivt desto mer benägen blir hjärnan att spontant också tänka positivt. Detta är ingen “quick fix” utan något som kräver trägenhet och vilja, men det är möjligt, och detta är något mycket positivt.

Nisse Simonson är ingen Kay Pollak eller Dalai Lama, ingen språkvirtuos och ingen frälsare, och boken känns på intet sätt särskilt revolutionerande eller inspirerande – den kan vara både torr och speciellt framemot slutet tämligen ofokuserad – men den är lättläst och lärorik, och jag rekommenderar den till alla som känner att de skulle vilja må lite bättre här i livet. Och vem vill inte det?

[3/5]

Betyg: tre av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris (och kommer snart ut i pocket).

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? av Nisse Simonson

Recension: Att växa genom möten

att_vaxa_genom_moten

Att växa genom möten, av Kay Pollak, är – visade det sig – i mångt och mycket en föregångare till hans fantastiska bok Att välja glädje, som jag tidigare recenserat. Så gott som allt Pollak tar upp i den här boken återkom han senare till och fördjupade sig kring i Att välja glädje.

Se andra människor som givare av kärlek eller
som rädda människor som ber om kärlek.

Detta är Pollaks huvudbudskap i den här boken. Bli inte nedstämd och bragd ur balans av människors ibland tuffa eller mindre trevliga attityder – de är blott masker, lögner, menade att skydda dem. De är outtalade rop på hjälp, på kärlek. Genom att acceptera detta, att människor i sina möten med andra människor antingen uttrycker en vilja att ge kärlek eller själva längtar efter att få kärlek, kan man, menar Pollak, lära sig hålla modet uppe och må bättre.

Har ni läst Att välja glädje tillför den här boken föga. Att växa genom möten är på intet sätt en dålig bok – på sina knappt 100 sidor pendlar den mellan bra och rent fantastisk – men skall jag ge en rekommendation så blir det att välja Att välja glädje, då den innehåller nästan allt från den här boken plus fördjupningar, utvecklingar och anekdoter, och allt levererat med ett tydligare fokus på just vad målet med de här böckerna är, nämligen att finna mer glädje och harmoni i livet.

[4/5]

Betyg: fyra och en halv av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Recension: Ingen tar skit i de lättkränktas land

ingen_tar_skit

Ingen tar skit i de lättkränktas land, av David Eberhard.

OBS: Den här recensionen baseras inte på en hel genomläsning av boken.

Jag gillar verkligen David Eberhard. Mentalskötare i sin ungdom, senare läkare med inriktning på psykiatri, sedan överläkare på den psykiatriska akutmottagningen vid Sankt Görans sjukhus och slutligen överläkare vid Stockholms läns landstings Psykiatri Nordost vid Danderyds sjukhus – Eberhard är uppenbarligen kompetent och besitter mycket kunskap och erfarenhet om människors psykiska hälsa och besvär, och jag respekterar honom högeligen. Hans förra – och första – bok, I trygghetsnarkomanernas land – om Sverige och det nationella paniksyndromet, där han diagnostiserar svenska folket i stort som lidandes av nationellt paniksyndrom, är en av de bästa böcker jag läst.

Med Ingen tar skit i de lättkränktas land framför Eberhard teorin att vi svenskar tycks gå mot att bli överdrivet lättkränkta, och att inte bara våra medier (främst kvällspressen) utan även staten och samhället i stort premierar detta beteende. Dragen känns igen från hans tidigare bok, men den här gången har något gått fruktansvärt fel. Istället för en väl uppbyggd bok med tydlig struktur och med ett engagerande språk, har vi här en tröttsam soppa bestående av idel klagomål…

Eberhard har säkerligen haft en mycket intressant bit samhällskritik i sin hand här, men av någon anledning filades inte den här boken på tills den var helt klar. Boken blir trots – eller kanske precis tack vare – sina många och korta kapitel oerhört ofokuserad, förvirrande och mycket tröttsam med sitt evinnerliga klagande. Den hade behövts skrivas om, fokuserats och finputsas många gånger till. Jag orkade inte ens läsa hälften.

[1½/5]

Betyg: ett komma fem av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Recension: Den hemlige kocken

Den hemlige kocken

Den hemlige kocken – Det okända fusket med maten på din tallrik, av Mats-Eric Nilsson.

Så har då också jag läst den här boken, som på egen hand tycks ha orsakat en veritabel matrevolution i det lilla. Mats-Eric Nilsson har, efter att ha fått upp ögonen för vilken otrolig mängd tillsatser och andra substanser som ingår i våra moderna matvaror, på egen hand under flera års tid luskat runt, intervjuat och läst på, för att i den här boken kunna presentera sina insikter. Insikter som nog de flesta av oss till viss del anat men aldrig undersökt närmare.

Nilsson skriver passionerat och övertygat, och han framstår bortom allt tvivel som något av en uppvaknad finsmakare som verkligen vill få läsaren att förstå både hur mycket bättre “riktig” mat smakar och hur mycket nyttigare den är. Lokalt producerad frukt, bröd och mat bestående av oförvanskade råvaror av god kvalitet, och som därför inte behöver innehålla vatten samt mängder med e-numrerade tillsatser såsom smakförstärkare, stabiliseringsmedel, emuguleringsmedel, förtjockningsmedel, delvis härdade vegetabiliska fetter, aromämnen o.s.v. (Hur många ingredienser tror ni till exempel Delicatos storsäljande chokladbollar innehåller? Havre + fett + choklad + konserveringsmedel = fyra? Icke. 15 olika ingredienser räknade jag till när jag undersökte en förpackning för några dagar sedan!) Tillsatser som enbart finns där för att försöka dölja hur undermåliga och billiga de ingående råvarornas kvalitet egentligen är och hur mycket som krävs för att varan skall kunna ligga så onaturligt länge utan att börja mögla.

Nilsson försöker på intet sätt dölja sitt ogillande för den moderna livsmedelsindustrins alla tillsatser och fuskmetoder, och han tar till alla litterära knep han kan för att väcka olust och misstänksamhet inför dem, exempelvis genom att redogöra för hur bröd tillverkas “våldsamt” i industriella processer, hur aromämnen kan utvinnas ur koskit och bakterieodlingar, eller hur andra tillsatser kan härröra ur olika djurdelar.

Jag försöker stå emot den ofta känslomässiga argumentationen (personligen ser jag inget större problem med mat framställd ur i princip vad som helst, så länge den smakar bra och inte är hälsofarlig), men faktum kvarstår att den här boken är otroligt välskriven och fylld till bredden med bra information, och jag tror dessutom Nilsson har rätt i sina huvudargument med boken: “Riktig” mat tillverkad av “riktiga” råvaror smakar verkligen långt bättre än industrins tillsatsfyllda maträtter och brödsorter med oändligt långa hållbarhetstider. Och allt fler tecken finns på att alla de tillsatser vi proppar i oss tillsammans kanske inte alls är så bra för vår hälsa som man tidigare trott…

Fråga dig själv: Vad skulle du helst ha till frukost – en av Pågens mjuka, tillsatsstinna plastförpackade bröd som transporterats över halva landet, eller en bit smakrikt och nygräddat ekologiskt bröd – om du fick välja helt fritt? Jag tror inte jag är ensam om att välja det senare alternativet.

[4/5]

Betyg: fyra av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Recension: Den rastlösa välfärdsmänniskan

den_rastlösa_valfardsmanniskanDen rastlösa välfärdsmänniskan: Tidsbrist i överflöd – en ekonomisk studie, av Staffan Burenstam Linder.

Det här blir en relativt kort recension, då jag redan skrivit en del om bokens innehåll och resonemang här. Hur som helst, Burenstam Linder  – professor i nationalekonomi och f.d. handelsminister – söker i den här boken svaret på frågan hur det kommer sig att nutidsmänniskan och det samhälle vi lever i bara tycks bli mer och mer stressade trots att vi är mer produktiva och rika än någonsin tidigare. Hur kommer det sig att det, parallellt med avskaffandet av den materiella fattigdomens diktatur, utvecklats en tidsbristens tyranni? Borde vi inte, med vår rikedom och välfärd, ha råd att koppla av mer – vila och konsumera kultur? En fråga som väl sammanfattas av Walter Kerr:

Isn’t it odd, that a century which should, by all rights, be the most leisurely in all history is also known to be, and condemned for being, the fastest?

Burenstam Linder ser på problemet både från en nationalekonoms och en (hobby-)filosofs horisont. Boken innehåller en del uttryck och resonemang från ekonomins värld, men är skriven med en lättläst och vardaglig ton och bör inte vålla en lekman några problem.

Boken publicerades första gången redan 1969 men trots bokens ålder, som avspeglas i många exempel och referenser som görs, håller resonemanget förbluffande väl. Förvånande ofta tar han upp problem, floskler och frågeställningar som lika gärna hade kunnat förekomma i dagens debatt. Allt från problemet med den ökande stressen till det vedertagna påståendet att vår tid skulle vara “översexualiserad”. Fascinerande.

Bokens huvudtes är att vi blir allt mer stressade eftersom vi (undermedvetet) försöker använda all vår tid lika effektivt, och eftersom vi tack vare den tekniska/ekonomiska utvecklingen blir allt mer produktiva på jobbet försöker vi därför också bli det på fritiden. För att lyckas med detta skaffar vi allt mer prylar och försöker göra allt mer – gärna framtidigt. Vi tar inte en stilla promenad innan middagen – vi joggar för att klämma in lite motion, har på oss nya dyra joggingskor och joggingkläder från Nike, har stegräknare i bältet och en pulsmätare på armen, och lyssnar samtidigt på hundra låtar på vår nya Ipod. Inte får det oss att känna oss mer avkopplade, och inte heller är dessa prylar gratis utan kostar oss många timmars lönearbete för att tjäna in. Allt detta faktorer som bidrar till vår stress.

Resonemanget var i mångt och mycket banbrytande, och är minst lika tankeväckande och fascinerande nu som för 40 år sedan. Burenstam Linder var dock främst ekonom och inte filosof, och han varken ger  – eller utger sig för att kunna ge – några lösningar på problemen.

Jag önskar verkligen att någon eller några debattörer, psykologer, filosofer eller på annat sätt kompetenta individer kunde plocka upp den här boken och dess resonemang och spinna vidare på den; Utveckla den och anpassa den till vårt samhälle år 2009. Det förtjänar den.

[3/5]

Betyg: tre av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Recension: Komma rätt, komma fel och komma till punkt

komma_rätt_komma_fel_och_komma_till_punkt Komma rätt, komma fel och komma till punkt, av Lynne Truss och Eva Halldinger.

Har du någonsin blivit kallad språkpolis? Stör du dig så till den grad på särskrivningar att du någon gång seriöst övervägt att ta lagen i egna händer och korrigera en felstavad skylt eller företagsnamn medelst spritpenna? Eller vill du helt enkelt lära dig att bättre hantera de svenska bindetecknen med allt vad det innebär i form av komman, tankstreck, kolon, semikolon, apostrofer etc (de har nämligen fler nyanser och användningsområden än du nog kan ana)? Då är den här boken en riktig guldgruva för dig! Personligen hjälpte den mig att fylla ett både stort och ytterst genant hål i min allmänkunskap som jag burit med mig allt för länge: nämligen betydelsen och användandet av semikolonet.

Texten är dessutom ymnigt kryddad med exempel på den torraste och mest krampaktigt frampressade humor jag sett på år och dar (och jag gillar torr humor!), vilket gör boken – om än inte till en skrattfest – så ändock till ett långt mer lättläst och underhållande verk än någonsin någon mer ordinär lärobok.

Skaffa den här boken, läs den, och hjälp oss språkpoliser att sprida kunskap, tydlighet och skönhet i vårt särskrivna och felstavade samhälle. Folk må inte tacka dig från djupet av sitt hjärta, men du vet att du gör det för en god sak.

[4/5]

Betyg: fyra av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Recension: De tio dummaste misstagen klyftiga personer gör och hur man undviker dem

De tio dummaste misstagen klyftiga personer gör och hur man undviker demDe tio dummaste misstagen klyftiga personer gör och hur man undviker dem, av Arthur Freeman och Rose Dewolf.

En mer korrekt titel på den här boken vore ”De tio dummaste misstagen folk i allmänhet gör och hur man undviker dem”, för dess förekomst är nämligen ingalunda begränsad till just särskilt intelligenta människor. Tvärt om är misstagen exempel på tankevurpor som man som människa kan begå, och som i sin bedrägliga lätthet åsamkar oss en massa bekymmer helt i onödan. Som bokens titel antyder har författarna här samlat de tio misstag som de anser vara de absolut vanligaste och mest grundläggande, och man introducerar också ett antal kognitiva metoder som kan användas för att motverka dem.

Det är i alla fall grundtanken med boken – en slags praktisk introduktion till kognitiv beteendeterapi, en av de vanligaste och kanske mest erkända terapimetoderna. Metoder som jag själv kan intyga är både vettiga och funktionella.

I praktiken lider dock den här boken av ett mycket dåligt genomförande. Problemet är nämligen som jag ser det att de tio misstag man räknar upp i sig är väldigt lättförståeliga, och i stort sett hade kunnat ersättas av en enkel lista i tio punkter. Mer komplicerade än så är de nämligen sällan. Istället förklaras de på ett utdraget och övertydligt sätt på över 230 sidor(!), vilket är den absoluta majoriteten av boken. Oftast räcker det med att läsa rubrikerna för att förstå vad hela stycken vill säga och i slutändan sitter man bara och bläddrar och gäspar (ett fenomen likt allt för många böcker i nationalekonomi för övrigt, vilket seriöst får mig att undra om amerikanska författare faktisk får betalt per skrivet ord). Faktiska övningar och råd i dessa kapitel kan i praktiken sammanfattas med ”lugna ner dig och försök tänka logiskt”.

Därefter verkar det som om författarna helt plötsligt upptäckt att de börjat få slut på sidor, då man i bokens absoluta slutskede helt kort slängt in några sidor med praktiska kognitiva metoder (metoder vars beskrivningar inte ges ens en sida var), som man som läsare skall kunna använda för att undvika de misstag man tidigare beskrivit. Dessa metoder och verktyg är bland det viktigaste i boken och borde därför ha getts betydligt större utrymme. Jag ställer mig också tveksam till dess placering i bokens slutskede, då de hade fungerat bättre i direkt anslutning till respektive problem.

Sammanfattningsvis kan jag inte rekommendera den här boken. Den är förvisso korrekt skriven och gör i stort sett vad den utger sig för att göra, men jag är övertygad om att det finns bättre böcker där ute.

[2/5]

Betyg: två av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om De tio dummaste misstagen klyftiga personer gör och hur man undviker dem av Arthur Freeman