• Börja varje månad med att spara 10 % till dig själv.
• Ha lägre kostnader än intäkter varje månad.
• Köp aktier eller aktiefonder.
• Behåll innehaven.
• Var försiktig när du lyssnar på mäklare och rådgivare.

Det är dessa principer, kombinerat med tålamod, som Per H Börjesson rekommenderar alla som vill få en bättre ekonomi och med tiden förhoppningsvis också en miljon på kontot, i sin bok Så här kan alla svenskar bli miljonärer. Dessa råd är så viktiga att de återfinns både på bokens baksida och i hans förord, och de genomsyrar hela boken från första sida.

Börjesson påstår inte att det skulle vara lätt att börja varje månad med att lägga undan 10 procent av ens inkomst, men påpekar – troligen mycket riktigt – att så gott som alla har tomt på kontot vid månadens slut alldeles oavsett om man tjänar 10 000 eller 100 000 i månaden, och att det till stor del faktiskt handlar om prioriteringar. Med ränta-på-räntaeffekten och mycket tålamod växer sedan dessa pengar till en ansenlig summa.

En stor del av den lilla boken tas sedan upp av beskrivningar av och Börjessons omdömen om olika sparformer – en nyttig referens att återkomma till vid behov (även fast jag tror att den kan vara lite för kortfattad på sina ställen, speciellt för icke-ekonomer). På det stora hela känns dock boken mycket användbar och begriplig. Kort, koncis och hoppfull.

Mitt huvudsakliga problem med boken berör dock Börjessons femte och sista princip på listan. Jag betvivlar inte att mäklare och “rådgivare” i verkligheten är säljare som främst ser till sitt eget företags vinster och därför rekommenderar de sparlösningar som genererar störst vinster till dem själva – det är logiskt – dock befinner sig ju också Börjesson i denna partiska sits; Han avråder från sparande i de stora bankernas högavgiftslösningar och tipsar istället återkommande om sitt eget finansbolags produkter bland de sparlösningar han rekommenderar. Förståeligt – då det vore lite märkligt om han som företagare inte var verksam inom de områden som han också tycker är de bästa – men hans opartiskhet i frågan lämnar ändå en något fadd eftersmak. Jag kommer att försöka följa hans råd, även fast jag inte kommer att välja just hans fonder för mitt sparande.

Betyg: en svag fyra av fem.

kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Så här kan alla svenskar bli miljonärer av Per H Börjesson

Relaterade inlägg

1. Recension: Buddha
2. Recension: I trygghetsnarkomanernas land
3. Recension: The Long Tail – Why the Future of Business Is Selling Less of More

I Free: The future of a radical price ger sig Chris Anderson, chefredaktör för teknologitidskriften Wired, på att undersöka hur det kommer sig att allt fler tjänster och produkter på internet till synes tillhandahålls gratis. Alla tycks erbjuda mer eller mindre allt gratis – sociala nätverk som Facebook, webbläsare som Firefox, meddelandeklienter som MSN Live Messenger, världens mest använda sökmotor Google och mer därtill. En vanlig användare av dessa program och tjänster betalar aldrig ett öre för dem, men ändå tycks både produkter och företag ekonomiskt sett gå alldeles utmärkt, trots de investeringar som krävs för att underhålla kraftfulla serverhallar och bandbredd till 100 000-tals – för att inte säga miljontals – användare. Hur fungerar det? Hur överlever företagen? Och vad händer när allt fler förväntar sig att allt mer på internet faktiskt skall vara gratis? Som en bakgrund och kontrast till detta går Anderson också igenom hur “gratis” fungerar och har fungerat genom historien också i den vanliga, fysiska världen.

Efter Andersons fantastiska och lärorika bok The Long Tail låg mina förväntningar på topp, det kan jag inte sticka under stol med, och det är med viss besvikelse jag måste konstatera att han med Free tyvärr inte nått samma svindlande höjder. Jag kände inte samma berusande känsla av nyfunnen förståelse för hur nätet fungerar när jag läste den här boken.

Där The Long Tail riktade strålkastaren på vad det allt billigare lagringsutrymmet betytt för internet och för handeln i stort, fokuserar Anderson i Free på de affärsmöjligheter som möjliggjorts i (och framtvingats av) växelverkan mellan allt billigare lagringsutrymme, processorkraft och bandbredd.

Vad man bjuds på i Free är en mycket kompetent och, om än inte revolutionerande så ändå lättläst, genomgång av de olika affärsmodeller som finns som involverar “gratis” produkter och tjänster, med fokus på nätet. Allt från de typiska “köp 2 betala för 1”-erbjudanden man kan se i dagligvaruhandeln, till Googles affärsidé där samtliga användare får använda deras tjänster gratis mot att företag kan betala för små riktade textannonser i anslutning till sökresultaten. Också mode-, musik- och filmbranschens problem med piratkopiering hinns med. En stor del av boken ägnas åt en historisk genomgång av “gratis”.

En kompetent och lärorik bok. Dagens Nyheter har en recension här.

Betyg: tre av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Läs även andra bloggares åsikter om chris anderson, free

Relaterade inlägg

1. Recension: The Long Tail – Why the Future of Business Is Selling Less of More
2. Recension: Den rastlösa välfärdsmänniskan
3. Recension: Den politiska adeln

Jag sitter och lyssnar lite från och till på riksdagsdebatten om vårbudgeten, och skillnaderna mellan alliansregeringen och oppositionen har aldrig känts större: Alliansen manar till försiktighet och en ekonomi i balans, medan vänstern skriker efter mer lån. Mer lån till allt, trots att Sverige mig veterligt fortfarande har en ruskigt stor statsskuld. Mer lån, trots att det bara kommer att öka vår börda längre fram. Mer lån, trots att man inte visar någon övertygande vilja att sedermera betala av dem. När ekonomin väl går bra brukar inte skuldavskrivningar ligga särskilt högt på agendan, eftersom det alltid finns hål att fylla och eftersom det alltid finns folk som vill ha mer. Det måste väl ändå vara en seriös ambition att på sikt bli av med statsskulden?

Jag vet inte vilken sida som har rätt, det lär framtiden utvisa. Vi sitter still i båten. Kanhända är det rätt väg. Kanhända väntar ett isberg i horisonten. Ingen vet. Men i valet mellan alliansens sansade ekonomiska politik och vänsterns SMS-lånepolitik väljer jag alliansen. När i historien har någonsin sedelpressen gjort någonting bättre, annat än på mycket kort sikt? En redig baksmälla brukar vara följden.

Det sagt så hoppas jag dock att regeringen förmår satsa lite mer på landets unga arbetssökande. Ungdomsarbetslösheten är skrämmande hög, och det är viktigt att någon gång få arbetslivserfarenhet, om så genom konstgjord andning.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, ekonomi, vårbudgeten, Anders Borg

Relaterade inlägg

1. Höger, vänster eller mitt emellan

Nyheterna och avslöjandena om sockrade pensionsavtal och höga löner avlöser nu varandra i medierna – inte bara här i Sverige utan även ute i Europa och i USA, enligt radion. Med fasta löner och bonusar på ibland hundratals miljoner kronor är denna uppmärksamhet inte bara mycket positiv, utan också välbehövlig.

Christer Elmehagen, fd VD för AMF Pension, medverkade i P1:s Studio Ett idag, och gav bland annat sin syn på om det är rimligt att tjäna så otroligt mycket pengar. Och hans svar var glasklart: Jajamensan. ”Styrelsen har gett mig ett erbjudande, jag accepterar det, sedan lever vi efter detta”. Med andra ord, ingen självkritik. Ingen ryggrad. Bara undanflykter. Bara ren och ogenerad girighet.

Jag tror inte jag är helt tappad bakom det ekonomiska flötet – då jag faktiskt studerat såväl företags- som nationalekonomi och vanligtvis har min tillhörighet på den högra planhalvan i politiken – men jag anser faktiskt inte att företag (eller staten för den delen) skall få göra hur de vill med sina pengar. Jag är för såväl kapitalism som en hel del privatiseringar och resultatbaserade löner, men företag skall inte få ge hur höga löner och saftiga bonusar som helst.

Styrelser, fackpampar och företagsledningar i stort är inga änglar. De är en tämligen liten skara, som anställer varandra, driver upp varandras löner och kliar varandras ryggar. “H*n tjänar så mycket, då vill jag oooooockså  tjäna det! Minst!!” Girighet är mänskligt, men när den tillåts styra fritt i samhällets finansiella topp kan den – som nu – nå rent perversa höjder. Det skall löna sig att arbeta mer och att utföra ett bra jobb, men ingen skall kunna tjäna så mycket pengar. Ingen värd så många arbetares lön. De pengarna kan säkerligen göra betydligt större nytta på annat håll.

Läs gärna den här läsvärda krönikan på delvis samma tema.

Relaterade inlägg

1. En streckfigursmanual till våldtäkt?
2. Välkommen till Norrland, cowboy!
3. Förklaringen till att folk har “allt mindre tid”

En liten tanke bara, apropå det störtande SAAB: Företaget har inte gått bra på mycket, mycket länge. Man tillverkar stora, klumpiga och förhållandevis dyra bilar (som jag dessutom inte finner estetiskt särskilt tilltalande) utan direkt existensberättigande, och man konkurrerar direkt med det betydligt mer framgångsrika Volvo. Bränsleslukande turbomotorer är så långt från vad världen just nu efterfrågar som det bara är möjligt. Tänk om SAAB helt skulle byta marknadssegment och kundgrupp, och istället börja tillverka små miljöbilar/elbilar? En helomvändning vid katastrofens brant.

Tanken kan verka överdrivet optimistisk och naiv vid en första anblick, men ärligt talat tror jag att det vore SAAB:s enda rimliga livlina. Företagets egen påstått nya affärsplan som man är i färd med att lansera tror jag inte för ett ögonblick på. Men man har ju fabrik, personal och kompetens inom bilbyggandet. Och även fast jag aldrig ens funderat på att köra en SAAB (Nissan och Toyota hör till mina favoriter) kan jag faktiskt mycket väl tänka mig att skaffa en liten gullig miljöbil med SAAB-loggan på huven.

Bara en tanke. En förhoppning. Vad tror ni?

Relaterade inlägg

1. Ett nytt år är här; med mer närproducerat?
2. Att ta från de rika och ge till de fattiga

Jag minns från mina utlandsstudieår med förtjusning hur högt det matälskande japanska folket värderar lokalproducerad mat och lokala specialiteter. Vilken stad och vilket län man än kom till – till och med små byar kunde skilja sig åt(!) – fann man att de minsann hade egna lokala specialiteter att stoltsera med. Nå, nu kan jag inte påstå att det japanska köket traditionellt haft så mycket större variation och spännvidd än det svenska, men det är i detaljerna skillnaden ligger; hur de traditionellt använt de råvaror de haft tillgång till. Vet du till exempel på hur många olika sätt man kan använda sojabönor? Nej, inte jag heller – men många är det. Japaner tycks mig ha ett oändligt mycket större intresse för och kärlek till mat än oss svenskar, generellt talat, och jag tror det är därför de bryr sig mer om lokala specialiteter.

Jag hoppas att den ökande miljö- och klimatmedvetenheten kommer att leda till att vi får mer närproducerad mat, och i förlängningen också en revival för den lokala kokkonsten. Kanhända kombinerat med begränsningar av flygtrafiken (ärligt talat – hur kul är det att ligga och steka sitt fläsk på en fjärran sandstrand?) skulle den lokala kokkonsten kunna spela en viktig roll inte bara för de lokala bönderna, utan också för den lokala identiteten och hela den inhemska turistindustrin.

Relaterade inlägg

1. En ny början (eller ett nytt slut)?

Å ena sidan hyser jag en del åsikter och värderingar som traditionellt brukar tillskrivas högern:

• Högre krav på lärare och elever, samt mer ordning i skolan.
• En rejäl ökning av antalet poliser.
• En restriktiv skatte- och utgiftspolitik.
• Förenklingar för (speciellt de små) företagen. Exempelvis en uppluckring av LAS.
• Liberalt vurmande för den personliga integriteten.
• Legalisering av prostitution.
• Legalisering av aktiv dödshjälp.
• En ickerestriktiv pornografilagstiftning tror jag också passar in här.

Kort sagt, en politik som närmast kan liknas vid det intryck man får av en snabb genomläsning av en typisk lärobok i nationalekonomi, med en lätt föraktfull osentimental syn på de svaga. Folk skall få ta ansvar för sina egna liv.

Å andra sidan hyser jag också några åsikter som brukar återfinnas till vänster på skalan:

• Minskade inkomstklyftor.
• Eventuellt ökade regleringar av företagen.
• En boendepolitik ämnad att minska segregationen.
• Tvingande folkhälsofrämjande åtgärder, såsom förbud mot droger samt en restriktiv tobak- och alkoholpolitik.

En kraftigt skärpt och upprioriterad miljöpolitik tror jag också kan passa in här (eller också ligger miljöperspektivet utanför den traditionella blockpolitiken).

Kort sagt en politik som styr mer med hjärtat än med grundboken i ekonomi, och som ibland faktiskt inte anser att den enskilde individen fritt skall få bestämma vilket gift den skall få stoppa i sig.

Kanhända är jag helt enkelt något för pragmatisk för att vilja gömma mig bakom någon specifik ideologi; liberalism, socialism etc. Jag tror inte att något visst tankesätt, likt en naturlag, kan styra alla de politiska beslut som skall tas i ett samhälle, utan jag tror man kan tillåta sig att vara något mer flexibel.

Relaterade inlägg

1. Ekonomihögskolan i Lund, eller: Var är den ekonomiska debatten?
2. Konsumera mera! …eller?
3. Recension: Det var inte mitt fel!

Det som jag fann mycket intressant var hur Svenskt näringsliv, företrätt av Frycklund, konsekvent vägrade svara på varför vi ständigt skulle konsumera mera. Då jag har studerat ekonomi i några år förstår jag mycket väl konsumtionens betydelse för ekonomin, men jag delar faktiskt Schlaugs ifrågasättande av konsumtionsökningen. Mer realistiskt vore väl att konsumtionen låg mer eller mindre konstant över tiden, med variation med avseende på konjunktur, inflation och befolkningstillväxt?

Som det är nu så förväntas den årliga konsumtionen och julhandeln slå rekord varje år. Allt annat skulle vålla mycken bestörtning. Mycket riktigt tycktes det enda alternativet till ökad konsumtion för Frycklund vara att konsumtionen minskade, med sänkt BNP, ökad fattigdom och misär som följd.

Schlaug hävdade också att eventuella miljövinster i och med ersättandet av gamla miljöfarliga produkter med nya, mer miljövänliga dito, mer än äts upp av den miljöbelastning ökad produktion ger upphov till. Jag delar inte Schlaugs åsikter i allt, och självklart spelar det roll vilken tidshorisont vi tittar på här, men stämmer det är det verkligen intressant.

Relaterade inlägg

1. Höger, vänster eller mitt emellan
2. Ekonomihögskolan i Lund, eller: Var är den ekonomiska debatten?
3. 1888 choklad med limesmak, eller: LIIIIIIIIIME!!!

OBS: Det här är en recension av den engelskspråkiga upplagan av boken.

Den här boken är helt fantastisk – och jag kan inte nog rekommendera den till alla som vill vidga sin vy av den moderna världen och ekonomin i allmänhet, och till ekonomer och entreprenörer i synnerhet.

Huvudtesen är att internet för alltid har effektiviserat processen att nå ut med produkter av olika slag till människor överallt, och att dessa närmast försumbara digitala distributionskostnader kombinerat med en global marknad och låga kostnader för lagerutrymme helt plötsligt gör det ekonomiskt lönsamt att sälja även produkter med mycket låg omsättning. Även fast varje enskild produkt kanske inte säljer i så många exemplar så blir vinsten av alla sådana ”smala” produkter i slutändan ändå betydande. Detta leder till en breddning av utbudet av produkter, där varje konsument har en chans att hitta just den produkt de vill ha, istället för att behöva nöja sig med vad den lokala stormarknadens strömlinjeformade utbud.

Anderson presenterar sin teori på ett mycket övertygande sätt, baserat på ekonomiska data från ett antal stora internetrelaterade företag, och använder sedan denna information för att visa och bevisa hur internethandeln har förändrat den ekonomiska verkligheten för företag och handel. Redan efter ett eller ett par kapitel har man förstått teorin, men jag rekommenderar verkligen att man läser igenom hela boken då ens förståelse på djupet ökar för varje kapitel. Bokens fokus ligger på digital distribution av varor (exempelvis digital musikförsäljning a la iTunes och CDON.com), men teorin fungerar naturligtvis utmärkt även för fysiska varor.

Den här boken fick mycket uppmärksamhet när den kom ut, och det högst välförtjänt. Den är en milstolpe i affärslitteraturen.

Betyg: fem av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Long tail av Chris Anderson

Relaterade inlägg

1. Recension: Free – The future of a radical price
2. Recension: Så här kan alla svenskar bli miljonärer
3. Recension: Freakonomics – En vildsint ekonom förklarar det moderna livets gåtor

OBS: Det här är en recension av den engelskspråkiga upplagan av boken.

I den här boken presenterar Levitt och Dubner sina förklaringar av en mängd fenomen i (det amerikanska) samhället. Fenomen som vid första åtanke kanske kan tycka ha föga att göra med ekonomi, men som vid en närmare undersökning kan ses i ett helt nytt ljus.

De teorier och förklaringar som ges är genomgående mycket intressanta och förvånande ofta just förvånande, för att inte säga provocerande. Mycket läsvärt! Särskilt provocerande känns dock deras resonemang när de helt osentimentalt blandar in frågor om ras, bakgrund och attityder. Dessa tankar kändes ofta något obehagliga, även fast jag inte kan bestrida att de eventuellt stämmer.

Något som däremot direkt irriterade mig helt igenom denna bok var dock författarnas förkärlek för att skryta och göra reklam för sig själva mellan varenda kapitel. Jag störde mig enormt mycket på det. Inte enbart för att det är irrelevant både ur fakta- och trovärdighetssynpunkt, utan också för att det hade passat bättre i all korthet på bokens baksida som sales point för de som ännu inte köpt boken.

Denna genomgående självdryga ton sänker den i övrigt skapliga boken, och gör att jag inte spontant kan rekommendera den.

Betyg: två av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Freakonomics – en vildsint ekonom förklarar det moderna livets gåtor av Steven D. Levitt

Relaterade inlägg

1. Recension: The Long Tail – Why the Future of Business Is Selling Less of More
2. Recension: Så här kan alla svenskar bli miljonärer
3. Recension: De tio dummaste misstagen klyftiga personer gör och hur man undviker dem