Med sin artikel på Newsmill stärker den folkpartistiska riksdagsledamoten Camilla Lindberg min tro på mänskligheten. Egentligen borde det Lindberg skriver inte vara något uppseendeväckande: att jämställdhet inte alltid borde handla om att fokusera på de områden där kvinnor behandlas orättvist och befinner sig i underläge, utan om att också uppmärksamma de problem män ställs inför.

Pojkar misslyckas i skolan. Universiteten domineras av kvinnor. Män tar livet av sig i mycket högre utsträckning än kvinnor. Ändå talas det aldrig om att män är drabbade av ett strukturellt förtryck. […] Det får naturligtvis inte bli en kamp om vem det är mest synd om, men man bör se helheten och inte alltid fokusera på kvinnor.

Det är så sant. Det är sant jämställdhetsarbete, och ett tecken på ett rättvist och humant samhälle, att se till hela bilden.

Det är lätt att bli bitter och förbannad över den ensidiga “feminism” som varit förhärskande i Sverige i många år nu – och jag har själv varit både bitter och förbannad -  men nu nöjer jag mig att istället applådera och hylla Lindberg och hennes nyktra uttalande. Som inte borde vara något märkligt alls. Tack Camilla.

Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet, Folkpartiet och feminism. Expressen uppmärksammar också artikeln.

Relaterade inlägg

1. Verkligheten hälsar på hos P3