Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? Vi lever i ett av världens rikaste länder, där alla mätbara parametrar som utbildning, hälsa, ekonomi och jämställdhet bara pekar uppåt – hur kommer det sig då att allt fler bara tycks bli allt olyckligare och mer deprimerade? Ja detta är frågor som läkaren och föredragshållaren Nisse Simonson indirekt tror sig kunna förklara, och hans svar är att allt är en fråga om livsinställning – att det går att lära sig att bli positiv och må bra.
Med en blandning av vetenskapliga rön, medicinsk erfarenhet, personliga anekdoter och en dos sunt förnuft förklarar Simonson rätt så övertygande sin livsfilosofi och sitt recept till ett mer positivt liv. Det är inte hur vi har det, utan hur vi tar det.
Det är sedan länge väl känt att optimister både mår bättre och lever längre än pessimister, och Simonson låter oss som inte fötts med denna starka grundinställning fyllas av hopp i det att forskningsrönen tyder på att detta är något som faktiskt går att lära sig. Hjärnan är inte statisk som man tidigare trodde, utan plastisk – omformlig; Positiva tankegångar (likväl som negativa) omformar hjärnan och nervbanorna, och ju mer man tänker positivt desto mer benägen blir hjärnan att spontant också tänka positivt. Detta är ingen “quick fix” utan något som kräver trägenhet och vilja, men det är möjligt, och detta är något mycket positivt.
Nisse Simonson är ingen Kay Pollak eller Dalai Lama, ingen språkvirtuos och ingen frälsare, och boken känns på intet sätt särskilt revolutionerande eller inspirerande – den kan vara både torr och speciellt framemot slutet tämligen ofokuserad – men den är lättläst och lärorik, och jag rekommenderar den till alla som känner att de skulle vilja må lite bättre här i livet. Och vem vill inte det?
![[3/5]](http://tankarochmer.files.wordpress.com/2008/08/betyg30.gif)
Betyg: tre av fem.
Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris (och kommer snart ut i pocket).
Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? av Nisse Simonson
Att växa genom möten, av Kay Pollak, är – visade det sig – i mångt och mycket en föregångare till hans fantastiska bok Att välja glädje, som jag tidigare recenserat. Så gott som allt Pollak tar upp i den här boken återkom han senare till och fördjupade sig kring i Att välja glädje.
Se andra människor som givare av kärlek eller
som rädda människor som ber om kärlek.
Detta är Pollaks huvudbudskap i den här boken. Bli inte nedstämd och bragd ur balans av människors ibland tuffa eller mindre trevliga attityder – de är blott masker, lögner, menade att skydda dem. De är outtalade rop på hjälp, på kärlek. Genom att acceptera detta, att människor i sina möten med andra människor antingen uttrycker en vilja att ge kärlek eller själva längtar efter att få kärlek, kan man, menar Pollak, lära sig hålla modet uppe och må bättre.
Har ni läst Att välja glädje tillför den här boken föga. Att växa genom möten är på intet sätt en dålig bok – på sina knappt 100 sidor pendlar den mellan bra och rent fantastisk – men skall jag ge en rekommendation så blir det att välja Att välja glädje, då den innehåller nästan allt från den här boken plus fördjupningar, utvecklingar och anekdoter, och allt levererat med ett tydligare fokus på just vad målet med de här böckerna är, nämligen att finna mer glädje och harmoni i livet.
![[4/5]](http://tankarochmer.files.wordpress.com/2008/08/betyg45.gif)
Betyg: fyra och en halv av fem.
Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.
Något som jag tycker är beklagligt är den myt som hålls vid liv av såväl media som av ovetande olyckskorpar om att världen skulle vara på väg att bli en allt våldsammare och otryggare plats. Denna verklighetsbeskrivning är något som man brukar höra och läsa lite här och var med jämna mellanrum, och brukar slängas ut i debatten lite spontant sådär över axeln som något slags universell sanning som inte behöver vare sig backas upp eller försvaras.
Opassande noterar, precis som jag, att en anledning till att media gärna agerar olyckskorpar naturligtvis är att domedagsprofetior säljer. Hur ofta ser man inte kvällspressens löpsedlar med stora svarta bokstäver basunera ut att nu har något gått käpprätt åt skogen. De grova våldsbrotten ökar! Terrorismen ökar! Oljepriserna går upp! Nu går konjunkturen ner! Våldtäkterna ökar! Etc. Nå, ingenting särskilt förvånande med detta alltså.
Det jag finner särdeles beklagligt med detta är dock att:
-
Dylika nattsvarta budskap kan användas för att motivera och/eller elda upp massorna för att få igenom politiska m.fl. beslut som i efterhand kan visa sig vara både
överilade och direkt olämpliga. Beslut som på ett otillbörligt sätt kan främja en särskild grupp på bekostnad av en eller alla andra.
FRA-lagen, och försvaret av den, är omöjlig att inte nämna här.
-
Budskapet är onyanserat!
Sanningen att säga så blir världen hela tiden en allt bättre plats att bo på. Antalet anmälda brott i Sverige ökar förvisso, men både folkhälsan och levnadsstandarden ökar generellt, och globalt kan konstateras att fattigdomen minskar, terroristaktiviteten minskar och att det blir allt färre krig. Det är mycket goda nyheter! Risken för terrordåd är förvisso inget man skall bortse från, men rör sig fortfarande bara om ett antal fall per år, i en värld med mer än sex miljarder människor.
Nu inser också jag att statistik kan användas för att bevisa i stort sett vad som helst bara man är selektiv nog, men vad jag vill ha sagt är bara att jag tycker det är viktigt att komma ihåg de positiva trenderna – som är betydande – och i den vetskapen finna kraft och mod att ta itu med de problem som finns.
Loading ...
Senaste kommentarerna