Och mer eller mindre som belöning för detta har utredaren Anna Skarhed fått bli justitiekansler. Bra betalning. Öststatsnivå.

Som jag tidigare skrivit är jag av åsikten att handel med sexuella tjänster (prostitution) mellan samtyckande vuxna bör avkriminaliseras.

Jag kan ärligt säja att jag inte personligen är intresserad av att vare sig köpa eller sälja sexuella tjänster. Jag har aldrig haft sex med någon utanför ett förhållande, och detta är något jag känner stolthet för. Jag vill ju så gärna vara en god man. Faktum är att själva tanken på att ha sex med någon utan kärlek (One Night Stands, prostitution etc.) skrämmer mig. Tänk om det blir en dålig erfarenhet? Tänk om jag får någon sjukdom? Tänk om jag verkligen, verkligen gillar det – skulle det då inte kunna urgröpa min bild av sex som något emotionellt, värdefullt och vackert? Det, om något, skrämmer mig…

Jag anser dock att vem som helst skall få ha sex med vem som helst om de så vill det. Även för pengar. Allt annat vore skenhelig förtryckande moralism. Slaveri, människohandel och andra former av sexuellt (och annat) tvång är redan olagligt! Som Hanna skriver:

Varje gång du läser om sexköpslagen, minns att den reglerar frivilliga utbyten av sex för pengar. Det är det enda den reglerar. Finns det tvång i någon form så faller det under annan lagstiftning. Allt prat om trafficking är därför inget annat än dimridåer.

Lägg därför energin på att bekämpa brott och missförhållanden och på att hjälpa människor med psykiska och/eller drogrelaterade problem, och låt återstoden av mänskligheten fatta sina egna beslut. Och ja, jag menar naturligtvis mellan samtyckande vuxna.

Vidare läsning: Nicklas Dougherty, Liberati och hundratals andra.

Relaterade inlägg

1. Avkriminalisera prostitutionen

Ämnet prostitution är som regel ett väldigt kontroversiellt och känsligt område. Prostitutionsförespråkare möts som regel av känslostormande fördömanden, med budskapet att prostitution är förtryck, att alla horor är offer och/eller utsatta för trafficking, att de ofta har missbruksproblem samt att (nästan) ingen av dem säljer sex av egen fri vilja. Med andra ord: att myten om den “lyckliga horan” är bara just en myt. Detta brukar alltså vara kritikernas ståndpunkt.

Min ståndpunkt, däremot, är som följer:

1. Det här är en sekulär stat. Lagar skall inte baseras på religiös moral, och vi skall därför inte ha lagar mot sexuella tjänster.
2. Samtyckande vuxna människor skall vara fria att göra vad de vill med varandra, så länge de inte skadar någon annan.
3. Trafficking – alltså sexuell slavhandel – är förbjuden, eftersom tvång och slavhandel redan är förbjudna. Inget konstigt med det.
4. Människor som har problem med droger och/eller psykiska problem skall fångas upp av det sociala skyddsnätet, och skall alltså inte känna sig tvingade till prostitution. Det är polis/socialtjänsts ansvarsområde.
5. Givet allt detta: Finns det trots allt kvar människor som vill sälja sexuella tjänster – och som alltså inte är vare sig tvingade till det eller har drog- eller allvarliga psykiska problem – så skall de få det. Det är helt upp till dem att göra det valet, och stå för konsekvenserna därav. Och finns det inga kvar som vill sälja sex – alltså inga “lyckliga horor” – så OK, vad är då problemet?

Jag har inte och har inga tankar på att någonsin vare sig köpa eller sälja sexuella tjänster, men finns det vuxna, friska och någorlunda stabila människor som vill kunna göra det så tycker jag att de skall ha möjligheten. Tvång, droger och människohandel är redan olagligt tack vare andra lagar och är alltså inga motiv till att förbjuda sexindustrin som sådan.

Jag hyser inga förhoppningar om att mina framtida barn skall prostituera sig, men det är bara min egen högst personliga åsikt som jag får försöka meddela till han/hon/dem bäst jag kan – det är inget som lagboken har något som helst att göra med.

Susanne Dodillet, författare till den aktuella avhandlingen “Är sex arbete”, skriver mycket bra om ämnet på Expressen, och i bloggvärlden reflekteras ämnet mästerligt över av Hans Engnell på Motpol, LouiseP och Blogge Bloggelito. Ämnet uppmärksammas också av bland andra Bitchslap Barbie och Sidvind. Tänk vad underbart om en riktig folkrörelse skulle kunna ta sin fart bland alla öppensinnade människor i bloggvärlden, flera år efter prostitutionslagens införande. Det vore en bloggbävning värd namnet.

Läs även andra bloggares åsikter om lagstiftning, moralism, prostitution, prostitutionslagen, sexköpslag, sexualmoralism

Relaterade inlägg

1. Nymoralismen sticker upp sin fula nos
2. Ett politiskt beställningsjobb
3. Moraliska i-länder och u-länder

Å ena sidan hyser jag en del åsikter och värderingar som traditionellt brukar tillskrivas högern:

• Högre krav på lärare och elever, samt mer ordning i skolan.
• En rejäl ökning av antalet poliser.
• En restriktiv skatte- och utgiftspolitik.
• Förenklingar för (speciellt de små) företagen. Exempelvis en uppluckring av LAS.
• Liberalt vurmande för den personliga integriteten.
• Legalisering av prostitution.
• Legalisering av aktiv dödshjälp.
• En ickerestriktiv pornografilagstiftning tror jag också passar in här.

Kort sagt, en politik som närmast kan liknas vid det intryck man får av en snabb genomläsning av en typisk lärobok i nationalekonomi, med en lätt föraktfull osentimental syn på de svaga. Folk skall få ta ansvar för sina egna liv.

Å andra sidan hyser jag också några åsikter som brukar återfinnas till vänster på skalan:

• Minskade inkomstklyftor.
• Eventuellt ökade regleringar av företagen.
• En boendepolitik ämnad att minska segregationen.
• Tvingande folkhälsofrämjande åtgärder, såsom förbud mot droger samt en restriktiv tobak- och alkoholpolitik.

En kraftigt skärpt och upprioriterad miljöpolitik tror jag också kan passa in här (eller också ligger miljöperspektivet utanför den traditionella blockpolitiken).

Kort sagt en politik som styr mer med hjärtat än med grundboken i ekonomi, och som ibland faktiskt inte anser att den enskilde individen fritt skall få bestämma vilket gift den skall få stoppa i sig.

Kanhända är jag helt enkelt något för pragmatisk för att vilja gömma mig bakom någon specifik ideologi; liberalism, socialism etc. Jag tror inte att något visst tankesätt, likt en naturlag, kan styra alla de politiska beslut som skall tas i ett samhälle, utan jag tror man kan tillåta sig att vara något mer flexibel.

Relaterade inlägg

1. Ekonomihögskolan i Lund, eller: Var är den ekonomiska debatten?
2. Konsumera mera! …eller?
3. Recension: Det var inte mitt fel!