Den här 60-procentiga chokladen från The Grenada Chocolate Company är en mörk choklad innehållande enbart ekologiskt odlade ingredienser. Till smaken är den något bitter, men framförallt har den en klar syrlighet. Som mellanmörk choklad räknat är den helt okej, men det jag kommer att minnas den mest för är nog ändå dess ekologiska profil och den trevliga förpackningen.

Inköpt på KakaOh! i Falun.

Nej men alltså, det här var ju inte så kul…? Ubuntu Cola smakar i stort sett ingenting. Sött vatten. De första klunkarna jag tog kände jag över huvud taget ingen smak. Först därefter kunde jag känna att, jo, det finns faktiskt en väldigt svag smak av cola, men den är så svag och varar så kort tid att den är lätt att missa. Trist, då colan är Fairtrade-märkt, och sånt vill man ju egentligen gärna stödja.

Ubuntu Cola går att hitta i små flaskor/burkar på de flesta affärer. Colan finns tyvärr inte i light-variant.

En trevlig om än något tråkig budgetchoklad, med distinkt smak av kakaopulver. Lättglömd – men den är åtminstone något mer smakrik än Willy:s mörka choklad som jag recenserade senast. Så mycket mer kan jag inte komma på att skriva om den här chokladen. Inköpt på Hemköp.

Nej alltså… Jag inser att Lindor mörk 60% från mästerliga företaget Lindt ju borde vara en alldeles fantastisk choklad (det avslöjar lite googlande), men jag fann den närmast oätlig. Chokladkulornas hölje består av högst ordinär 60-procentig choklad, vilket är i sin ordning, men fyllningen smakar bara smör! Tycker jag. Redan efter första tuggan var jag beredd att förpassa förpackningen till sopkorgen. Fyllningen är inte ens vidare krämig, utan dess konsistens känns på det hela bara som just… smör. En besvikelse utan dess like. Enbart med (usel) viljestyrka förmådde jag äta några fler. Inte ens omslagspapperet känns exklusivt utan består bara av trist designad prasslig plast. Rekommenderas inte.

Det är så här billig mörk choklad smakar, om du någonsin undrat. Förhållandevis mild och smakfattig. Den smakar dock på intet sätt dåligt, och ibland är faktiskt en sådan här anspråkslös och lättäten choklad helt i sin ordning.

Inköpt på Willys, så klart.

I Vad optimister vet – och du kan lära dig : hitta vardagsglädjen med positiv psykologi ger Nicolas Jacquemot oss en guidad tur genom området positiv psykologi, eller “det vetenskapliga studiet av optimalt mänskligt fungerande” som det också brukar definieras. På knappa 160 sidor går Jacquemot sakligt och översiktligt igenom allt från vad optimism är och hur tankar och känslor hänger ihop, till betydelsen av flow i vardagen och personlig coachning. Sammantaget ger han en sammanhållen och väl upplagd lektion i hur man kan bete sig för få ett liv där man känner mer optimism och glädje, och helt enkelt mår bättre. Sakligt, lättläst och välskrivet.

Den lilla bokens breda helhetssyn är både dess styrka och dess största svaghet. Å ena sidan är den en lätthanterlig liten guide över tankar och koncept som behandlas inom ett brett fält av “självhjälpsböcker” och kan därför säkert hjälpa många – å andra sidan går han inte in på djupet på något område, utan hinner bara lätt snudda vid dem innan det där dags för nästa kapitel. Den gör mycket okej, men inget riktigt bra.

Som översikt och introduktion är nog den här boken bra, och förhoppningsvis kan den locka människor till fortsatt läsning och djupare insikter. För egen del bjöd den dock inte på mycket nytt.

Betyg: 3,5 av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Venezuelan 72 Rio Caribe Superior från brittiska Willie’s Cacao är en formidabel kaskad av smak, och med risk att låta som en viss alkoholiserad vinprovare tycker jag mig kunna känna såväl tydliga frukt- som nöttoner. Chokladen smälter också mycket friskt och fräscht i munnen, på något svårbeskrivligt sätt, kanhända på grund av dess innehåll av kubanskt rörsocker. Rekommenderas!

Inhandlades till mig i England av en vän, men går troligtvis att få tag på i välsorterade butiker också i Sverige.

Nu har det gått mer än en vecka sedan jag såg Sherlock Holmes på bio, men jag tror mig ändå ha den friskt nog i minnet för att kunna skriva ihop en recension. Kort kan jag säga att även fast den här filmens Sherlock Holmes skiljer sig en hel del från hur Sherlock Holmes traditionellt brukar gestaltas (med lugn, tålamod och så den där typiska huvudbonaden) och från hur jag föredragit att se honom, så bjuds man här ändå på en trevlig och fartfylld filmupplevelse klart över snittet.

Robert Downey Jr:s Holmes är förvisso alltjämt ett geni men också en häpnadsväckande slagskämpe med humor och glimten i ögat – rätt så långt från den något träiga skepnad han kunde vara i böckerna. Istället för att spela ned eller överseende romantisera över Holmes instabila psyke låter man det här få en framträdande roll, vilket är en mycket god gärning. Den som alltid mycket vackre och kompetente Jude Law spelar här en något yngre Dr. Watson än man är van vid, och även fast hans Watson känns tämligen platt och ointressant så gör han ändå vad han skall.

Handlingen är inget mästerverk och har väl hål ungefär lika stora som stilla havet är djupt (tycker jag, utan att mer ingående ha studerat den så här i efterhand), men den hänger ändå ihop full tillräckligt för att duga för stunden. Holmes ställs inför en gåta som kan skaka hela det brittiska imperiet och i utsträckningen världen, och ställd inför en fiende som tycks kunna hantera ren svart magi tvingas han till och med ifrågasätta sin tro på själva vetenskapen. På vägen bjuds vi på ett antal – faktiskt – mycket underhållande bataljer.

Summa summarum bjuder denna “nya” Holmes utan att vara ett allt för minnesvärt mästerverk ändå på en mycket underhållande och fartfylld berättelse med äventyrsmatinékänsla, som trots sina dryga två timmar aldrig känns för lång eller ointressant. Jag tackar definitivt inte nej till efterföljare.

Betyg: 4 av fem.

• Börja varje månad med att spara 10 % till dig själv.
• Ha lägre kostnader än intäkter varje månad.
• Köp aktier eller aktiefonder.
• Behåll innehaven.
• Var försiktig när du lyssnar på mäklare och rådgivare.

Det är dessa principer, kombinerat med tålamod, som Per H Börjesson rekommenderar alla som vill få en bättre ekonomi och med tiden förhoppningsvis också en miljon på kontot, i sin bok Så här kan alla svenskar bli miljonärer. Dessa råd är så viktiga att de återfinns både på bokens baksida och i hans förord, och de genomsyrar hela boken från första sida.

Börjesson påstår inte att det skulle vara lätt att börja varje månad med att lägga undan 10 procent av ens inkomst, men påpekar – troligen mycket riktigt – att så gott som alla har tomt på kontot vid månadens slut alldeles oavsett om man tjänar 10 000 eller 100 000 i månaden, och att det till stor del faktiskt handlar om prioriteringar. Med ränta-på-räntaeffekten och mycket tålamod växer sedan dessa pengar till en ansenlig summa.

En stor del av den lilla boken tas sedan upp av beskrivningar av och Börjessons omdömen om olika sparformer – en nyttig referens att återkomma till vid behov (även fast jag tror att den kan vara lite för kortfattad på sina ställen, speciellt för icke-ekonomer). På det stora hela känns dock boken mycket användbar och begriplig. Kort, koncis och hoppfull.

Mitt huvudsakliga problem med boken berör dock Börjessons femte och sista princip på listan. Jag betvivlar inte att mäklare och “rådgivare” i verkligheten är säljare som främst ser till sitt eget företags vinster och därför rekommenderar de sparlösningar som genererar störst vinster till dem själva – det är logiskt – dock befinner sig ju också Börjesson i denna partiska sits; Han avråder från sparande i de stora bankernas högavgiftslösningar och tipsar istället återkommande om sitt eget finansbolags produkter bland de sparlösningar han rekommenderar. Förståeligt – då det vore lite märkligt om han som företagare inte var verksam inom de områden som han också tycker är de bästa – men hans opartiskhet i frågan lämnar ändå en något fadd eftersmak. Jag kommer att försöka följa hans råd, även fast jag inte kommer att välja just hans fonder för mitt sparande.

Betyg: en svag fyra av fem.

kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Så här kan alla svenskar bli miljonärer av Per H Börjesson

Jag tänkte passa på och tipsa om en bok jag precis läst ut: boken Choklad – en sann historia av Sophie & Michael D Coe. Anledningen till att jag kallar det här ett “boktips” istället för en “recension” ligger bara i det faktum att jag inte kommer att ge den ett sifferbetyg, då jag tycker det känns svårt att ge en ren historiebok sifferbetyg.

I Choklad – en sann historia får vi följa chokladens väg från dess oklara ursprung i mayaindianernas och aztekernas mellanamerikanska skogar, via de spanska erövrarna över till Spanien, hur den sedan spreds över Europa och utvecklades i olika länder, för att i och med den industriella revolutionen gå från att vara en kungligheternas och adelns älsklingsdryck till att bli den billiga och lättåtkomliga (mjölkchoklad-)godsak för massorna som den är idag. Man noterar också den motrörelse, mot dyrare och mer högkvalitativ choklad, som tagit fart nu de senaste decennierna. Man får lära sig oerhört mycket, såsom att chokladen, enligt arkeologiska fynd och efterlämnade europeiska skrifter och målningar, under tusentals år främst konsumerades som skummande dryck – inte som de chokladkakor vi tar för givet idag.

Bokens sista kapitel, som berättar om chokladen från 1800-talet och fram till idag, hade gärna fått vara betydligt mer omfattande, med mer bilder och fakta (kanhända finns det någon annan bok om chokladens moderna historia någonstans?), men detta förtar inte bokens värde i övrigt. Som en chokladens historiebok är den troligtvis oöverträffad, och rekommenderas till alla som liksom mig håller chokladen mycket kär.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.