Härom veckan nådde jag efter några månaders spelande i The Lord of the Rings Online: Shadows of Angmar spelets maxnivå (50) och införskaffade därför spelets första expansion The Mines of Moria, i vilken maxnivån höjs (till 60) och man kan hjälpa dvärgarna att bege sig in i och återta deras väldiga, förlorade stad Moria, belägen under Dimmiga Bergen, och sedan också börja utforska världen till öster om sagda bergskedja.

Utvecklarna Turbine har verkligen gjort ett fortsatt mycket bra jobb med att visa sin tolkning av Sagan om ringen och Tolkiens värld. Efter att ha sett brödraskapet lämna Rivendell (Vattnadal) på sitt farliga uppdrag i öster följer man här i deras spår, för att hindra fienden i dess sökande efter ringen och för att slåss mot deras ansamlande styrkor.

Turbines version av Moria består till skillnad från Peter Jacksons film mer av pampiga dvärgasalar än kolsvarta vindlande gångar, vilket man nog skall vara glad för då det kanske hade blivit tämligen mörkt och trist annars. Själva känslan när man första gången lämnar den öppna världen och dagsljuset, inträder i Morias dystra välkomstsal där de återvändande dvärgarna börjat fortifiera sina positioner (stora bilden nedan) och hör den pampiga musiken och bergets knarrande ekande är verkligen svårslagen.

Observera dock att jag spelar spelet på absolut lägsta möjliga grafikinställningar, då min laptop grafiskt är klent utrustad, och att spelet garanterat ser betydligt snyggare ut än på bilderna nedan för de allra flesta. Min dator når faktiskt inte riktigt upp till spelets rekommenderade miniminivå. *skäms*

(Här är lite bilder på hur snyggt spelet egentligen är.)

Spelet har flutit på acceptabelt tidigare ute i det fria, men inne i Morias salar, där datorn inte bara måste rendera mark och klippor etc utan också måste visa väggar och tak – tredimensionella objekt runt om alltså – rullar spelet på min dator på plågsamt segt. Jag valde därför att skippa så gott som alla quests och pressa mig igenom Moria på kortast möjliga tid för att istället fortsätta ut i det fria öster om bergen, till alvernas Lothlórien, där allt rullar på mycket bättre igen. Synd, eftersom Moria är både stort och imponerande, men detta är alltså inget som vanliga spelare av spelet behöver känna sig tvingade att göra. Nåväl, jag ränner just nu runt i alvernas skogar, med siktet inställt långt borta i sydost, i Mordor…

Visa fullständigt album

Relaterade inlägg

1. One game to rule them all?
2. Lord Nelson Grüner Tee Vanille
3. Fri från World of Warcraft-drogen

Jag tänkte passa på och tipsa om ett spel som man spelar i webbläsaren – ett spel för alla som någon gång drömt om bli statsminister eller kanske diktator. Spelet kallas NationStates, och är textbaserat och helt gratis.

I spelet skapar man, och styr sedan över, sitt eget land. I spelet ställs man varje dag inför en eller ett par (kan ställas in) politiska “problem”, som man svarar på genom att välja mellan de alternativ som ges. Frågorna kan gälla allt från yttrandefrihetens vara eller icke vara, till om man skall använda s.k. “positiv särbehandling” vid universiteten. Beroende på vilka alternativ man väljer påverkar man därigenom hur landet, dess folk, ekonomi och natur etc utvecklas. En fråga och ett klick i taget. Det hela är väldigt lugnt, intressant och enkelt, och det är kul att se hurdant landet blir.

Är du högermänniska och vill ha låga skatter och en stark militär så svarar du på frågor i den riktningen, och ser hur saker och ting utvecklas. Samma sak om du är vänstermänniska och vurmar för en stor offentlig sektor och starka sociala skyddsnät, med medföljande höga skatter. Vill du vara benhård diktator med pli på folket väljer du alternativ i den riktningen.

Det här är med andra ord spelet för alla som tycker att de allt skulle kunna bli bättre ledare än både Reinfeldt och Sahlin. Rekommenderas! Nedan kan ni se mitt land: The Kindom of Shizuchan – ett liberalt land med fin miljö och relativt låga skatter.

Läs även andra bloggares åsikter om dataspel, politik, spel, webbspel, NationStates

Relaterade inlägg

1. Recension: I trygghetsnarkomanernas land
2. Fri från World of Warcraft-drogen
3. Recension: Ingen tar skit i de lättkränktas land