Maiburogu - Sverige! Japan! Choklad! » teckning

Saga i fantasifull klänning

Andreas — Thu, 02 Sep 2010 12:48:35 +0000

Ja här är då den färdiga färglagda versionen av teckningen jag visade i mitt inlägg “En teckning blir till”. En lite äldre version av min figur Saga iklädd en fantasifull klänning med inspiration från Japan och Kina. Det kändes riktigt nostalgiskt att plocka fram färgpennorna igen efter att inte ha färglagt någonting på flera år.

En teckning blir till

Andreas — Thu, 26 Aug 2010 08:12:47 +0000

Jag tänkte jag skulle bjuda på en liten studie över hur det kan gå till när jag gör en teckning (klicka på bilden för att se en större version). Bilden är på en teckning jag blev klar med häromdagen. Jag funderar på att fylla i den med bläck och färglägga den också, men vi får väl se. I så fall blir det första gången jag gör det på flera år.

Vad serier och filmer består av

Andreas — Wed, 11 Aug 2010 18:16:46 +0000

Det är lite lustigt egentligen; Trots att jag virtuellt står på barrikaderna i kampen mot mangaförbudslagen så läser jag själv inte just några manga längre, och tittar inte heller på några anime. Ja, undantaget några Slayers-manga då som jag ibland läser i som ett kul sätt att hålla japanskan igång.

Jag vet inte om det beror på att berättelserna ofta är riktade till barn och ungdomar och därmed kan vara tämligen ointressanta för mig som 32-åring och att jag helt enkelt vuxit ifrån dem, eller om det beror på att jag tröttnat på att se samma karaktärer och klichéer – om än med mindre ommöbleringar – återkomma igen och igen i mer än tio års tid, producerade av en trött anime- och mangaindustri som producerar för producerandets skull. Förmodligen både och.

Min kärlek till den rent visuella aspekten av teckningar (och animationer) består dock. Till enskilda bilder. Till det visuella. För mig är teckningar, målningar och många andra slags konstverk något nästan magiskt, och det gäller i allra högsta grad erotiska bilder. Att man som konstnär utifrån sin fantasi, kreativitet och skapande förmåga (samt penna, papper, eventuellt kamera och modell etc.) kan skapa någonting rent fantastiskt. Skönhet. Känslosamhet. Sensualitet. Sexighet. Och mycket mycket mer. Bara fantasin sätter gränserna.

För mig är det nästan otänkbart att man skulle kunna förbjuda något slags rent visuell konst – alltså konst i form av bilder, foton och skulpturer – som skapats utan att någon kommit till skada. Konstverken i sig skadar ingen. De bara finns där. Vill man inte titta på dem är det bara att låta bli. Ingen skall tvingas att se dem – men ingen skall heller hindras från att se dem, genom förbud, skam eller medeltida moral.

Lagligheter och olagligheter

Andreas — Sun, 01 Aug 2010 12:29:40 +0000

Jag berättade för en nära bekant som varit utomlands en vecka om översättaren som för några dagar sedan blev dömd för “barnpornografibrott,” och hennes initiala reaktion var tyvärr den väntade; avsky över brottet och misstro mot de bilder översättaren fällts för. “Det måste väl ha varit riktigt grova bilder då. Övergrepp av något slag.”

Min bekanta är en god människa, journalist och människorättskämpe och jag respekterar henne djupt, men även fast hennes reaktion är förståelig så är den ändå ett misstag. En rent emotionell respons.

Som jag ser det talar vi ändå bara om teckningar här, resultatet av en konstnärs kreativitet, utan inblandning av verkliga barn. Streck på ett papper (eller motsvarande). Oetiskt? Förmodligen. Omoraliskt? Kanske. Olagligt? Nej. I så fall skulle man lika gärna kunna förbjuda tecknat våld eller teckningar av andra olagliga handlingar. Alltså i stort sett alla serietidningar.

Man får tycka att en teckning är hur förfärlig, äcklig eller omoralisk som helst, men det är fullkomligt irrelevant. Så länge den inte framställts genom övergrepp mot ett riktigt barn, så länge den inte uppenbart uppviglar till brott, är rasistisk, bryter mot upphovsrätten eller kan ses som en kränkning av någon specifik person, så kan den inte heller vara olaglig. Det är min fasta övertygelse.

Jag försvarar inte en konstnärs rättighet att göra precis vad som helst – jag motsatte mig exempelvis de uppmärksammade fallen när en konstfackstudent vandaliserade en tunnelbanevagn och en annan lurade sjukvårdspersonal och goda medmänniskor för X antal månader sedan – men i just det här fallet finns faktiskt inga reella offer och ingen reell skada har gjorts.

Uppsala tingsrätt har inget mer att komma med än att barn i allmänhet skulle ha kränkts, och en sådan svepande moralisk generalisering duger faktiskt inte som grund för en dom i ett rättssamhälle.

Lästips:
Vem ska få styra din blick? (SvD)
Barnporrlag kränker både offer och serieläsare (Newsmill)
Ett verkligt hot mot yttrandefriheten i Uppsala Tingsrätt (Newsmill)
Ett uttalande från Seriefrämjandets styrelse (Seriefrämjandet)
Jag vill inte bo i ett land som bestämmer vilka serier jag får rita (Facebook)

Jag är en brottsling

Andreas — Thu, 29 Jul 2010 15:59:31 +0000

Aww, titta så glad hon är. Hon har fått choklad och en dildo – vad mer kan en liten flicka önska sig? (Det ovan är en teckning jag gjorde idag på lunchen.)

Ja, så enkelt är det numera att (förmodligen) begå ett lagbrott. En penna och ett papper är allt som behövs. Inga barn, inga övergrepp, inget våld, inga droger, inget maktutövande, ingen uppmaning till brott, ingenting. Bara lite snuskig kreativitet.

Att det i detta fall inte är fråga om några dokumenterade sexuella övergrepp mot verkliga barn innebär inte att bilderna i sig inte är barnpornografiska. […] Syftet med bestämmelsen är inte enbart att skydda avbildade barn, utan också att skydda barn i allmänhet från kränkning (prop. 1997/98:43 sid. 79.) Varje företeende av en barnpornografisk bild utgör en straffvärd kränkning av barn i allmänhet.

Så där vansinnigt sjukt skriver tingsrätten i sin dom mot den dömde översättaren. Teckningar av våld, lemlästning och tortyr av barn är okej, men nåde dig om du tecknar något som ”vädja[r] åt sexualdriften”! Då kränker du barnen! I allmänhet!

Förbannade dumheter. Inte bara är lagen ett moralistiskt missfoster som hör hemma på medeltiden och som är ämnad att förtrycka, tvinga till självcensur och skambelägga människors fria tankeförmåga och rätt att skapa vad sjutton de än vill (så länge de inte skadar/förgriper sig på en annan människa i verkligheten) – den riskerar dessutom att ta polisresurser från utredandet av verkliga övergrepp mot verkliga barn.

Inget offer = inget brott. Ingen lag skall stoppa mig från att teckna porr, lolicon, furry, S&M, bögsex, djursex eller vad sjutton som helst. Det skadar faktiskt ingen, och det betyder inte att jag vill förgripa mig på vare sig barn, djur eller storkukade män i verkligheten. Fantasi är inte verklighet.

Jag är inte ensam om min ilska mot den här lagen; inte sedan FRA-bloggbävningen har jag sett så mycket aktivitet i den svenska bloggvärlden. Se exempelvis:

Aftonbladet Kultur: Gräv ner era serietidningar!
Alexander Bard: Stoppa censuren mot serietidningarna!
Carl Johan Rehbinder: Tankebrott – en grov kränkning mot demokratin
Christian Engström: Cecilia Malmström och hederlighet om manga-censur
Per Hagwall på Newsmill: Ecpats skräckpropaganda har satt rättssäkerheten ur spel
Deepedition: Bildförbudet i ny tappning
Göran Widham: Seriekonstnär eller pedofil?
Niklas Dougherty: Tankens frihet, En puckad barnporrlag
Och den dömdes egna ord: Den dömde uttalar sig
m.fl.

Se också Facebook-grupperna:

EDIT: Nu är bilden överst utbytt mot en bättre scannad version. Ladda om sidan om du inte ser den.

Hur fan kan man förbjuda något som inte finns?!

Andreas — Mon, 26 Jul 2010 08:08:49 +0000

En av de mest rutinerade och kända översättarna av japanska serier som jag känner till, och dessutom en gammal bekant till mig, dömdes härom dagen för “barnpornografibrott” av Uppsala Tingsrätt. Hans brott: han hade några japanska teckningar i sin dator – teckningar som enligt svensk lagstiftning är att betrakta som barnpornografi.

Det är totalt vansinne, och ett brott mot allt jag håller kärt – teckning, konst, yttrandefrihet samt principen inget offer = inget brott. Det är helt enkelt ett offerslöst brott! Ett moralbrott. Det rör sig om streck på papper (eller dataskärm) – om ren och skär fantasi.

Jag blir så arg och irriterad att jag inte orkar skriva något vettigt inlägg – irritationshuvudvärken blir för stark. Jag hoppas jag orkar skriva ett längre inlägg om detta senare, för den här frågan brinner jag väldigt starkt för, tecknare, japanskaöversättare och fan av allehanda japanska (och andra) teckningar som jag är.

Sådana här prydmoraliska idiotier får mig seriöst att vilja flytta till ett annat land.

EDIT: Bra inlägg på Newsmill.

Dalahäst

Andreas — Wed, 21 Jul 2010 07:34:10 +0000

No related posts.

Mei på promenad

Andreas — Wed, 14 Jul 2010 20:16:08 +0000

För första gången på, tror jag, åratal satte jag mig idag ner och tecknade min figur Mei. Hon är en figur jag hittade på och tecknade för första gången för kanske tio år sedan, och massor av teckningar på henne går att hitta i mitt gamla teckningsgalleri (som inte uppdaterats på sex år nu). Jag tycker verkligen om att teckna henne och hon har blivit lite av mitt signum.

Håller jag äntligen på att få kontakt med min teckningsglädje igen..?

Modemaffian antecknar

Andreas — Wed, 14 Jul 2010 19:49:19 +0000

I dessa sommartider så välsignade med sol och värme tänkte jag bara passa på att informera om att jag tycker shorts ser rent förj*vliga ut. Oavsett hurdan ens fysik ser ut, vilken ålder man har och vilket kön man råkar tillhöra så sänker ett par shorts i mina ögon den olycklige bärarens sex appeal till någonstans mellan clown och tegelvägg. Avdankad alkis eller fotomodell spelar ingen roll. Det har jag tyckt länge och det tycker jag alltjämt.

Män: bär byxor! Måste ni absolut ha shorts på er så låt dem då för allt i världen vara så långa som möjligt! Kvinnor: bär klänning eller kjol! Kan ni inte stå ut med det så, um, tja, gör det ändå! Är ni rädda för att något skall synas så ha för all del trosor på er under. Eller byxor eller vad som helst.

No related posts.

Tedags?

Andreas — Mon, 12 Jul 2010 16:35:01 +0000

Jag har varit ute på landet i några dagar, och när jag så satt där i min mormors trädgård och för mitt liv inte kunde komma på vad jag skulle kladda ner på ett papper SLOG DET MIG PLÖTSLIGT! En kopp. Och ett fat. Och varför inte en sked på toppen. Svävandes!

Mitt projekt att snabbt och okomplicerat kladda ner blandade saker på papper utan att ta det så förbaskat allvarligt fortsätter med andra ord.

No related posts.