Archive for the 'Blandat' Category
Page 2 of 15
Tvåårsjubileum! Det är idag två år sedan jag startade den här bloggen, då under namnet Tankar och mer borta på wordpress.com. Bloggens fokus låg då som nu på bokrecensioner och blandade tankar om hälsa m.m., och sedan dess har dessutom recensioner av choklad blivit en viktig del av bloggens repertoar. Då, när jag startade den, hade jag inga större tankar på att jag skulle orka hålla på så här länge, men rullar på det gör det.
Några större regelbundna läsarskaror har jag väl inte, men jag är mycket glad för de av er som hälsar på emellanåt för att se vad jag skrivit! 
En stor del av de som tittar förbi här från olika sökmotorer (*host*google*host*) letar efter information om tecken på utbrändhet, och jag hoppas innerligt att min bloggpost om ämnet kunnat vara till någon hjälp. Har jag bara förmått få en enda besökare att tänka efter och kanske dra ner på sitt tempo lite, för hälsans skull, så har den här bloggen levt upp till sitt syfte. Det är otroligt obehagligt att springa in i väggen och det tar osannolikt lång tid att återhämta sig någorlunda efteråt, och det är verkligen inte en livskris jag önskar någon.
Så, två år – längre än väntat och med fler inlägg än jag vågade hoppas på. Och än finns det saker att skriva om!
“Försök slappna av,” sa min coach på kursen i självkännedom/karriärvägledning på mitt individuella möte idag, allt för medveten om hur stresskänslig och prestationsångest-plågad jag kan vara där jag satt framför henne full med grubblingar inför framtiden och med ögonen kisandes av huvudvärk. “Släpp kraven och försök bara vara. Tro på dig själv och lyssna till ditt hjärta!”
Så nu ikväll beslutade jag mig för att bara försöka leka lite opretentiöst. Gick och satte mig i en park med mitt ritblock och kladdade ner något av det mest opretentiösa jag kunde tänka mig: en raket, några glada moln och en stjärna. Som värsta 10-åringen! Inte alls vad jag brukar teckna. Inga högt ställda karriärmässiga och konstnärliga krav på mig där inte!
Och det kändes faktiskt… riktigt skoj.
Jag sitter och fyller i papper från den kurs i självkännedom/karriärvägledning jag går just nu i slutskedet av min långa sjukskrivning, och blir påmind om de problem med självkänsla och självförtroende som jag alltid haft.
Oavsett var jag varit i livet – studerandes data, japanska eller ekonomi, tecknandes, promenerandes i skogen eller läsandes vid några av Japans främsta universitet i landet jag älskar – så har mina prestationer aldrig helt kunnat lindra det självförakt jag känner inombords. Den brist på självkärlek, och de tvivel på såväl mitt eget värde som person som på min förmåga att kunna leva upp till de prestationskrav jag ställt och fortsätter ställa på mig själv.
Självkänsla:
”[…] egenskapen att uppleva sig själv som kompetent att klara av livets grundläggande utmaningar samt förtjänt av framgång och välmående.”
-Wikipedia“medvetenhet om den egna personlighetens värde.”
-NationalencyklopedinSjälvförtroende:
”individens tilltro till sin förmåga att prestera.”
-Wikipedia
Med ett fåtal undantag – ett fåtal tillfällen i livet då jag faktiskt glömt tvivlen och kunnat leva i nuet, troendes på framtiden, fylld av glädje och tillförsikt – så har jag aldrig känt mig tillfreds med mig själv. Eventuella komplimanger har snabbt runnit av mig. Rent konkret har endast mitt “track record” – min meritlista – återstått och kunnat skänka mig något slags tröst och vetskap om att jag som människa ändå förmått klara av något. Däri ligger grunden till mitt behov att prestera. Rent intellektuellt vet jag att jag är en människa värd att älska, och jag vet att jag studiemässigt klarat av mer än de flesta… men jag känner det inte inombords. Jag känner bara det tomma, vacklande tvivlet.
Därav också min eviga strävan att “förbättra” mig själv. Att bli en “bättre” människa.
Detta blev jag påmind om nu när jag sitter och grubblar på vart jag skall styra mitt liv efter sjukskrivningen. Var jag skall söka praktikplats? Var jag vill arbeta, och med vad? Vad klarar jag av? Vad duger jag till? Det är inte bara den konkreta huvudvärksproblematik jag dragit på mig som sätter gränserna, utan också min tilltro till min egen förmåga. Klarar jag av ett tankekrävande och kanske mer intellektuellt belönande jobb (utan att få mer eller mindre konstant huvudvärk), eller bör jag (tillfälligt?) lämna min intellektuella bana och försöka få ett mer praktiskt arbete? Kanske.
Misslyckande? Nej nej nej, det får jag inte se det som…
Ah, vad jag längtar till en strand just nu i värmen! En härlig folktom sandstrand, där man bara kunde slänga sig i vattnet och simma och plaska runt i timtal. Folktom eftersom jag ännu inte kommit i den form jag hade önskat efter det långa vinterhalvåret. 
Jag hade i min lathet och snålhet hoppats att timslånga promenader och cykelturer nästan varje dag skulle ge resultat nog, men icke. Det är ännu lite väl mjukt runt midjan… Så nu har jag beslutat mig för att istället förnya mitt gymkort!
Som mina besökare kanske märkt har jag inte bloggat så mycket på sistone. Jag vet inte om orsaken ligger i att jag just nu går på en kurs anordnad av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, eller om det bara beror på att jag sänkt takten rent generellt de senaste månaderna. Jag har naturligtvis fortfarande tankar och idéer jag skulle vilja få ut och saker jag vill se och göra, men jag har valt att bara ta det lugnt. Sänkt ambitionsnivån, dragit ner på lästakten och bara cyklat, promenerat och “latat mig”. Tack vare den sänkta ambitionsnivån och tack vare att jag (tyvärr) inte haft särskilt många översättningsuppdrag på sistone har jag dessutom kunnat dra ner min konsumtion av smärtstillande tabletter ca 10 tabletter/vecka till ungefär en. 
Hur som helst, oj vad varmt det är. 29 grader i skuggan och bara svag, varm vind. Jag är ute vid sommarstugan utanför Svärdsjö några dagar. Det är mysigt, och katten min är så glad att få vara ute på marken i löplinan.
Som de som känner mig nära vet så har jag väl inte varit något stort fan av Daniel, huvudsakligen på grund av att jag inte tycker han ser vidare sympatisk och trevlig ut med sitt snobbigt bakåtslickade hår och stelt tjockbågade glasögon. Jag är dock rojalist, och när jag såg på ceremonin på tv, såg hur otroligt lyckliga de såg ut och slutligen också hörde Daniels första tal som prins, hade jag dock sedan länge smält. Totalt. Jag tror aldrig jag sett Victoria så lycklig. Något så romantiskt. ^^
Jag önskar verkligen Prins Daniel och Kronprinsessan Victoria all lycka!
Senaste kommentarerna