Archive for the 'Blandat' Category

Page 3 of 20

I dag börjar (tyvärr) vargjakten

moralpanik nästa?

I dag inleds så tyvärr årets vargjakt, och bortskämd okunnig stadsbo som jag är önskar jag vargarna all lycka och de blodtörstiga jägarna all olycka. Ingen människa har mig veterligen dödats av varg på fruktansvärt många år och jägare som gnäller över förorsakade jakthundar borde kanske ha riskerna klara för sig när de släpper dem lösa i det vilda. Självklart försvarar sig vargen om en gullepluttevovsing kommer och attackerar den i dess revir.  Sverige får europeisk kritik, men högerregeringen håller fast vid sin linje. Man får anta att det finns ett antal jägare i riksdagskorridorerna och bland storfinansen…

Och ja, bilden ovan skulle säkert uppröra mången politiskt korrekt nymoralist (Djurporr! Barnporr?! Åh herre Gud i himlen!), men det bryr jag mig inte om. Inga pixlar eller tecknade fantasifigurer skadades i postandet av detta inlägg – lägg er energi på verkliga världsproblem istället.

Och julen städas ut

bild

I dag åkte så slutligen ljusstake och stjärna väck ur fönstren, för att signalera att julen är över för den här gången. Lika bra det, förresten, då de egentligen är lite för uppenbart kristna symboler för min smak – jag skulle hellre ha lysande tomtar eller renar eller så i fönstren, om jag nu bara kunde hitta några snygga sådana. Jag ser inte julen som något särskilt kristet, eftersom julen ju ursprungligen var en (dålig) approximation av vintersolståndet, ämnad att markera att vi nu åter går mot ljusare och varmare tider. En högtid som i dessa upplysta(?) tider i mitt tycke kan firas bättre med moderna traditioner som tomtar, renar och ofantliga mängder god mat än med kristen symbolik.

Apati

meh

Meh. Det är tyvärr så jag känner det för närvarande, om allt. Apatisk. Uttråkad. Tämligen likgiltig. Vintersolståndet har kommit och gått. Inget bloggat. Julafton har kommit och gått. Inget bloggat. Nyår har kommit och gått. Inget bloggat.

Jag känner igen tecknen, och vet att om jag skulle ta ett psykologiskt test så skulle diagnosen bli “depression”. Jag känner (eller snarare inte känner) så här ibland. Större delen av vintern faktiskt. Jag bara ser dagarna passera revy och önskar att det skulle gå snabbare. För vad är väl ett liv utan känslor.

Läsa något? Meh.
Teckna något? Meh.
Lyssna på radio? Meh.
Se en film? Meh.
Spela något spel? Meh.
Lära mig något? Meh.
Tala med någon? Meh.
Blogga? Stånk.

Att läsa

Tjej läsandes bok

Åh vad jag längtar efter att läsa lite böcker! Det är flera månader sen jag läste ut en bok senast. För tillfället tar praktiken för mycket energi och lämnar mig med för mycket huvudvärk för att jag skall orka ta itu med något större läsprojekt, men förhoppningsvis återvänder krafterna snart. :)

En fin bild

1255195491814

Min kamp

Nej, jag tänker inte skriva om en viss död tysk och inte heller om den där norska författaren som släppt en mastodontsjälvbiografi, som av någon för mig oförståelig anledning väckt enorm uppmärksamhet, nej här handlar det om min – eller snarare mina inre organs – kamp. Min hjärna mot min mage. Knappast en giganternas kamp i någon av ordets betydelser, men en hård och smärtsam kamp hur som helst – inte utan vissa skamgrepp.

Varje vinter reagerar min kropp på kylan och bristen på solljus på samma sätt: med trötthet, seghet, nedstämdhet, depressioner och ett aldrig sinande sug efter snask och onyttigheter. Min mage lockar och drar i mig. "Ta det lugnt! Vila, slappa och skäm bort dig lite! Gå inte och träna – gå till ett café istället! Det vore väl jättemysigt? Var inte ute i kylan och rör inte på dig för mycket – sitt inne och snaska istället! Pepparkakor. Glögg. Choklad. Lösgodis. Kryp upp i soffan, svep en pläd om dig och ta datorn i knät. Mmm, myyyysigt.

Ytterst är det överlevnadsinstinkten som talar förstås, och manar mig att gå i ide tills det blir sommar igen, för att undvika att frysa ihjäl.

Varje år är det samma historia. Varje år tränar och motionerar jag på sommarhalvåret och lovar mig själv att fortsätta med det, och varje vinter ger jag förr eller senare efter för latheten och tar det lugnt och proppar mig full med choklad, bara för att få spendera efterföljande vår och sommar på gymmet med att försöka bli av med fettet och bygga upp musklerna igen. Varje år, samma procedur.

Och så är det den här vintern också. Jag tvingar mig själv ut i kylan och iväg till gymmet (fastän nästan hela jag skriker Nej nej!), fast besluten om att i år, den här vintern, skall jag härda ut!

Joråsåatte…

tumblr_la14z7yYxW1qb1nouo1_500