Relaterade inlägg

No related posts.

Ah, Google – ett företag jag har ett älska/hata-förhållande till… Å ena sidan är deras revolutionerande sökmotor och AdWords-system rent genialiska, med rätta världsledande och drar in tonvis med pengar åt dem, å andra sidan känns det inte som om något annat de hittills gjort håller särskilt hög kvalitet. De har en massa tjänster, men de är alla rätt så tråkiga och fula och halvdana, och det känns inte som att de verkligen bryr sig om dem. Kanhända är det det som är problemet med att ha mer pengar än man kan göra av med: de känner aldrig att de måste pressa sig och verkligen göra något fantastiskt eftersom de vet att de ändå kommer att överleva. De känns oengagerade. De känns inte “hungriga”.

Jag älskar minimalistisk design, men Googles produkter är i mitt tycke bara tråkiga och saknar den där extra finishen. Kvalitet är inte bara att ha en fungerande produkt, utan att ha en produkt som är lika vacker som den är enkel att använda. Ett hav av textlänkar på en vit bakgrund utstrålar ingetdera. Bra minimalistisk design skänker glädje och rofylldhet, och utstrålar klarhet, enkelhet och finish – inte fattigdom och ointresse.

När var den senaste gången du klickade in på en Google-sida och kände “Wow, den här sidan gillar jag! Den här tjänsten vill jag använda!”?

Relaterade inlägg

No related posts.

Mashable rapporterar att Facebook beslutat göra om Gilla-knappen () som man kan hitta på alla möjliga sidor på nätet, inklusive på den här bloggen. Man har nämligen beslutat att ge den samma funktion som den “Dela”/”Share”-knapp som också har funnits, och kommer nu alltså att resultera i att det postas ett flera rader långt inlägg i din newsfeed, med överskrift, inledning och en liten bild tillsammans med en länk till den sida du “gillar”. En veritabel annons med andra ord, som kommer att synas tydligt på din profil. “Gillar” du något kommer alla andra att få reda på det med all önskvärd tydlighet.

Det är med andra ord slut på de dagar som man kunde klicka “Gilla” på allt möjligt man hittat och gillat på nätet, som ett enkelt sätt att visa sin uppskattning (istället för att behöva skriva en kort och för andra ointressant kommentar på sidan). Nu blir det ett riktigt statement att klicka “Gilla” – något som man får skylta med och som basuneras ut till gamla klasskamrater, släktingar man inte vill träffa och till slemmige gamle morbror Bob.

Jag vet en sak: backar inte Facebook om detta kommer jag inte att “gilla” speciellt många sidor på nätet längre. Jag vill inte dela med mig av alla artiklar jag läser, webcomics jag skrattar åt eller så, oavsett hur bra jag tycker de är. Man vill inte dela med sig av allt till alla precis hela tiden, oavsett vad Facebook och dess sponsorer och samarbetspartners må tycka om det.

Man kanske borde ha två Facebook-profiler: En tråkigt officiell en för släktingar och framtida arbetsgivare, och en privat en för nätkompisar och allehanda skojigheter. Fan vilket bök. :/

Relaterade inlägg

1. Övervakar inte en så gör en annan…
2. Vi måste sluta träffas så här…

Är det? Är det?! Jajamen, det är ett helt navelskådande inlägg om min nya dator, troligen helt ointressant för någon annan än mig själv. XD

Jag skall inte traggla prestanda och tekniska specifikationer, men se, SE på dess vita skönhet! Att få tag i en vit pc är ju som ni kanske upptäckt inte det lättaste, då branschen tydligen kommit på att svart elektronik är vad folk vill ha, så den här skönheten plockade jag ihop borta hos Komplett.se, där jag efter mycket letande hittade såväl ett vitt chassi, ett vitt elaggregat och ett vitt (och lite grönt – snyggt!) högtalarsystem. Lycka! Att få tag i en vit skärm och ett vitt tangentbord visade sig vara betydligt svårare, så de fick bli svarta. Prestandamässigt är datorn mycket kompetent.

Det här är nog den dyraste pryl jag någonsin köpt, men det känns ändå bra. Jag hade en del pengar i firman att göra av med, och efter att inte ha haft någon spel-duglig dator på sisådär ett decennium så känner jag mig faktiskt förtjänt av den.

Och vad tror ni jag upptäcker efter att jag byggt ihop och fått igång den då? Jo, att jag efter att i åratal ha klagat över att jag inte kan spela några spel faktiskt inte har en susning om vad för spel jag nu vill ha…

Relaterade inlägg

No related posts.

Andybunny/AGI är en tecknare jag beundrat i många år. Jag fullkomligt avgudar hans gulliga kaniner (baserade på Babs & Buster Bunny och de andra karaktärerna i Warner Bros. Tiny Toons, som gick på tv för ett antal år sedan) och hur söta de är när de gör vad kaniner gör bäst. Jajamen, det är tecknad porr jag talar om här, så googla varsamt om du är pryd av dig. Han tycks tyvärr inte teckna så ofta numera, men förhoppningsvis är det bara en tillfällig svacka. Är det någon i hela världen som kan teckna snusk som man blir glad av så är det han.

Relaterade inlägg

No related posts.

En egen version av den här bilden. (Klicka på bilden för en stor version.)

Relaterade inlägg

1. En teckning blir till
2. Vad jag inte vill ha av tomten i julklapp

Om du inte ser alla bilder klicka på “läs mer”-länken för att se hela inlägget. Mycket naket är det, så titta försiktigt!

“Athena” – 2007

En gudinneliknande kvinna, komplett med tiara och en stav av något slag. Jag gillar hennes leende.

“Age play” – 2010

En rätt så enkel teckning där jag lånade posen från ett foto, och sedan lade till strumpor, ett anime-aktigt ansikte, en gullig frisyr samt lite barnsliga accessoarer. Kinky!

“Althrea” – 2008

En teckning av min Night Elf Rogue vid namn Althrea som jag spelade när jag spelade World of Warcraft för några år sedan. Jösses vad glad jag är att jag lyckades bryta det beroendet…!

“Cykelutflykt” – 2008

Också den här teckningen använde jag fotoreferens till. Jag funderade på att tuscha och färglägga den, men det blev aldrig av.

“Niatal” – 2008

Ännu en teckning jag använde fotoreferens till, föreställande den karaktär jag spelade i ett par Star Wars Roleplaying Game-äventyr i Stockholm. Ahh, jag saknar rollspelandet.

“Padawan girl” – 2007

En teckning av en ung kvinnlig padawan som jag tecknade efter att ha tittat igenom alla sex Star Wars-filmerna (är man ett Star Wars-fan så är man!). Olika referenser användes – bild, foto, spegel(!) – dock lyckades jag misslyckas rejält med ena ögat.

“Silent girl” – 2008

En snabb teckning jag gjorde på ett café en kväll.

Relaterade inlägg

1. För länge länge sedan… sen ser jag inte mer.
2. Saga i fantasifull klänning
3. En teckning blir till

Om det fruktansvärda med erotisk konst.

Jag skulle nog tro att de flesta kan hålla med om att sex och erotik i verkliga livet, i ett förhållande, kan vara något av det underbaraste och vackraste som finns. Något fantastiskt som man delar med sin älskade. Något som kan ge själen näring, och ge glädje och energi till en relation. För mig gör det erotik också i konstform till någonting vackert. Skönhet, glädje och njutning, avbildat. Alldeles fantastiskt, tycker jag. Den åsikten delas dock inte av alla. För en del människor tycks tvärt om det konstnärliga skapandet förvandla det vackra till något skamfyllt, något fult, något som inte är bra. Det räcker att nämna att man ibland tecknar erotik för att deras blick skall fyllas med något förfärat. Något slags lätt och illa maskerad panik. Att teckna något som borde vara vackert, är visst något mycket suspekt.

Jag förstår det inte.

Är det någon religiositet som spökar hos dem kanhända? Har de alla någon negativ association eller smärtsamt minne som skulle behöva behandlas med terapi? Skulle jag behöva terapi för att förstå vad jag borde tycka är fult?

Jag hoppas jag kan träffa en kvinna som delar min syn på erotisk konst. Som inte tar det så fruktansvärt allvarligt. Jag har varit i ett förhållande där jag varje dag i fem år fick berättat för mig hur dumt och patetiskt det är med manga, anime och erotiska serier och hur alla som gillar det eller tecknar det borde dö (jag kunde få leva, men skulle åtminstone byta hobby).

Det är inget jag vill utsätta mig för igen. Smärtan är för stark.

Relaterade inlägg

1. En streckfigursmanual till våldtäkt?
2. En teckning blir till
3. Tankepolis

Idag var jag på kroki för första gången den här hösten. Kroki är, för er som inte är bekanta med begreppet, konstvärldens motsvarighet till Blitzkrieg. Man tecknar av en nakenmodell med blyerts eller ritkol, dock med den lilla komplikationen att modellen bara står stilla i en pose i några få minuter innan han/hon byter till en annan. (2-5 minuter gäller här.) Det gäller alltså att teckna så snabbt man bara kan om man skall ha en chans att hinna få ner motivet på papperet.

Perfektion är inte målet med övningen (för oss vanliga dödliga i alla fall) utan att utveckla sin förmåga. Att bli en mer effektiv tecknare med andra ord – att få en bättre känsla för människokroppen och dess proportioner.

På de kanske 10 minuter det tog att skriva den här texten hade man hunnit med minst ett par-tre poser…

Relaterade inlägg

1. Krokiförsök

Nedan följer grunddragen i en konversation jag hade på nätet häromdagen, på temat lagstiftning, konst och partival:

Jag är tecknare och vill kunna teckna (och visa upp på nätet) vad jag vill utan att få något slags pedofilstämpel på mig. Streck är streck. Konst är konst. Påhitt är inte verklighet. Tyvärr är PP de enda som står upp för det, och motsätter sig den nuvarande rent moraliska lagstiftningen.

Finner du nöje i att teckna nakna barn är du en sjuk individ och ditt beteende måste kriminaliseras för samhällets bättre väl.

Vad har tecknarens “nöje” med saken att göra? Får man bara teckna sådant man finner äckligt och frånstötande? Jag ser ingen lagmässig skillnad i att teckna våld och våldsbrott (som i valfri actionserie, som exempelvis Fantomen) eller i att teckna motiv av sexuell natur (som exempelvis en serieversion av Lolita). I ett rättssamhälle är lagstiftningen är till för att förbjuda riktiga brott med riktiga offer, inte för att pådyvla folk ens personliga åsikter.

Det är fullt upp till lagstiftaren (riksdagen) att använda lagar för att påverka människor ett visst beteende och det är en av rättsordningens fundamentala grunder.

[…] Ett idealiskt samhälle skulle givetvis förbjuda all uppmuntran av våld, brukande av narkotika och sexualisering av kvinnokroppen.

Nå, till skillnad från dig [personen jag talade med] och andra vänstermänniskor så tycker i alla fall jag att lagstiftning skall användas för att straffa riktiga brott med riktiga offer. När staten försöker bestämma över fiktiv sexualitet och annan slags offerlös konst så leker man tanke- och åsiktspolis. Det är inte värdigt. Folk måste kunna argumentera för sina personliga moraliska ställningstaganden genom debatt, barnuppfostran etc., utan att försöka ta till förbud.

Därför röstar jag pirat. Inte för deras åsikter i fildelningsfrågan (som jag ställer mig försiktigt avvaktande till) utan för att de står upp för den konstnärliga friheten, även där vissa individer finner den utmanande eller rent av stötande.

Relaterade inlägg

1. Från fantastiskt till fruktansvärt
2. Sveriges Radio vinklar om mangaförbuds… barnporrlagen
3. Pendeln är i svängning