Ibland undrar jag faktiskt om jag är konstig. Ovanlig. Kanske till och med onaturlig. Jag delar nämligen inte en viss åsikt som en del andra människor (oklart hur många) tycks ha. Eller, problemet är väl kanske inte att jag inte delar delar deras åsikt; problemet är att jag helt enkelt inte förstår dem. Alls. Jag brukar kunna se saker och ting från olika synvinklar – religion, politik, psykologi – kunna argumentera och resonera, men i det här fallet kan jag över huvud taget inte sätta mig in i deras tankevärld. Jag begriper inte hur i hela friden man kan tycka som de tycks göra.
Om det fruktansvärda med erotisk konst.
Jag skulle nog tro att de flesta kan hålla med om att sex och erotik i verkliga livet, i ett förhållande, kan vara något av det underbaraste och vackraste som finns. Något fantastiskt som man delar med sin älskade. Något som kan ge själen näring, och ge glädje och energi till en relation. För mig gör det erotik också i konstform till någonting vackert. Skönhet, glädje och njutning, avbildat. Alldeles fantastiskt, tycker jag. Den åsikten delas dock inte av alla. För en del människor tycks tvärt om det konstnärliga skapandet förvandla det vackra till något skamfyllt, något fult, något som inte är bra. Det räcker att nämna att man ibland tecknar erotik för att deras blick skall fyllas med något förfärat. Något slags lätt och illa maskerad panik. Att teckna något som borde vara vackert, är visst något mycket suspekt.
Jag förstår det inte.
Är det någon religiositet som spökar hos dem kanhända? Har de alla någon negativ association eller smärtsamt minne som skulle behöva behandlas med terapi? Skulle jag behöva terapi för att förstå vad jag borde tycka är fult?
Jag hoppas jag kan träffa en kvinna som delar min syn på erotisk konst. Som inte tar det så fruktansvärt allvarligt. Jag har varit i ett förhållande där jag varje dag i fem år fick berättat för mig hur dumt och patetiskt det är med manga, anime och erotiska serier och hur alla som gillar det eller tecknar det borde dö (jag kunde få leva, men skulle åtminstone byta hobby).
Det är inget jag vill utsätta mig för igen. Smärtan är för stark.
Jag tycker om enkel, stilren design utan en massa knappar och annat störande tjafs. När det gäller mobiltelefoner ville jag dessutom ha något stort och välbyggt med så stor touch-skärm som möjligt, så att den inte försvinner i mina stora händer och så att det är lätt och bekvämt att skriva och surfa på den. Tillägg därtill att jag ogillar monopol och att följa trender, och därför inte kände för att skaffa en iPhone precis som alla andra, och mitt val av mobiltelefon var enkelt: en Samsung Galaxy S.
Och tack vare den kan jag nu surfa och blogga varhelst jag är, kolla banksaldo och väderprognoser och kolla när nästa buss kommer. Vardagslyx i vackert utförande. Nu väntar jag bara på att det skall släppas fler fysiska tillbehör också.
Loading ...
