Ja, jag tycker faktiskt att vi lever i spännande tider. Jan Guillou och de andra medie-40-talisterna kan fortsätta babbla om sitt gamla –68 bäst de vill. Inte nog med den debatt (av ännu oklar betydelse) som blossat upp kring integritetsfrågorna – och som förmått mobilisera dagens unga på ett sätt som nog inte skådats på flera decennier – och den spännande framväxten av Kina till en stormakt (med möjliga implikationer), vi befinner oss också i ett läge där vi kan göra vårt samhälle ekologiskt hållbart och leva mer miljövänligt, för kanske första gången sedan industrialiseringen för mer än 100 år sedan.
Med utökade transporter på järnväg, och med vindkraft, fjärrvärme, biobränslen, elhybrid- och biogasbilar m.m. har vi aldrig tidigare skådade tekniska möjligheter. Och med klimatlarmen ljudande allt högre bör vi också ha den beslutsamhet som behövs för att genomföra denna omställning.
[Det] finns åtgärder att vidta för att minska Sveriges koldioxidemissioner från 52 miljoner ton koldioxid år 2007 till ca 5–10 miljoner ton år 2050 utan att befintlig kärnkraft behöver ersättas av ny. Dessa åtgärder är till stor del kända och billiga eller till och med lönsamma att genomföra. […]
Det scenario som vi presenterar är ett av flera tänkbara och naturligtvis ingen prognos. Vårt syfte är att illustrera att en genomgripande förändring mot ett samhälle som inte är beroende av fossila bränslen är möjlig.
Detta skriver sex forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet på SvD Brännpunkt idag. Jag vet inte hur opartiska dessa forskare är, men jag stämmer in i deras framtidstro och hopp om politisk handlingskraft.
Det är en fantastiskt spännande och hoppingivande tid. Låt oss ta detta tillfälle att på allvar och med beslutsamhet utveckla vårt samhälle till ett samhälle inte bara våra barn utan också vår jord kommer att tacka oss för. Den ljusnande framtid är vår.
Jag såg av en händelse dokumentären Blood and Oil (“Blodig jakt på olja”), av Michael T. Klare, på Kunskapskanalen idag. Jag rekommenderar alla som vill och kan att titta på programmets repris, nu på måndag den 9:e klockan 23. Programmet handlar om den militära kampen om världens olja.
Klare redogör övertygande för hur USA:s utrikespolitik och militära strategi i decennier dikterats av landets oljeberoende; hur inte bara Bush-regimen utan också regeringarna dessförinnan fokuserat på och koncentrerat sina militära resurser för att säkra tillgången till Mellanösterns stora oljekällor. Hur man valt att inte satsa på att minska sitt oljeberoende, utan istället valt att säkra tillgången till den olja man tyckt sig behöva. Hur detta provocerade al-Qaida, och hur detta ledde till attackerna på World trade Center och “kriget mot terrorismen”.
Det kanske viktigaste med hela dokumentären är dock hur den avslutningsvis blickar mot de konflikter som vi ser ut att behöva vakna för inom den snara framtiden: hur inte bara USA utan också två andra stora makter nu flyttar fram sina finansiella och militära positioner för att säkra tillgången till framtidens råvarucentra. Både USA och Kina har nu vänt sina blickar mot den olja som väntar under Afrikas relativt oexploaterade jord, och kapplöpningen är redan igång: Kinas investeringar i området är enorma, och de bygger snabbt upp sin militära styrka, medan USA flyttar fram sina militära positioner i området med sitt nya afrikanska kommandocenter AFRICOM. Allt medan Ryssland, i sin nya roll som stor olje- och gasproducent, åter bygger upp sin militär och hävdar sin rätt i världen, med siktet inställt på att åter igen bli en supermakt.
Allt detta är oroande. Precis som tidigare i historien – i kolonialism så väl som i världskrig – har kampen om naturtillgångar varit en drivande kraft. Jag hoppas innerligt att den potentiella faran i denna kamp mellan tre jättar kommer att kunna desarmeras, och att man genom handel och samtal kommer att kunna trygga en fredlig, stabil och välmående värld. Det är aldrig för sent att lära av historiens misstag.
Senaste kommentarerna