Tag Archive for 'filmrecension'

Recension: Sherlock Holmes

Published on februari 3, 2010 in Data & nöje. 1 Comment Tags: , , , .

Sherlock Holmes

Nu har det gått mer än en vecka sedan jag såg Sherlock Holmes på bio, men jag tror mig ändå ha den friskt nog i minnet för att kunna skriva ihop en recension. Kort kan jag säga att även fast den här filmens Sherlock Holmes skiljer sig en hel del från hur Sherlock Holmes traditionellt brukar gestaltas (med lugn, tålamod och så den där typiska huvudbonaden) och från hur jag föredragit att se honom, så bjuds man här ändå på en trevlig och fartfylld filmupplevelse klart över snittet.

Robert Downey Jr:s Holmes är förvisso alltjämt ett geni men också en häpnadsväckande slagskämpe med humor och glimten i ögat – rätt så långt från den något träiga skepnad han kunde vara i böckerna. Istället för att spela ned eller överseende romantisera över Holmes instabila psyke låter man det här få en framträdande roll, vilket är en mycket god gärning. Den som alltid mycket vackre och kompetente Jude Law spelar här en något yngre Dr. Watson än man är van vid, och även fast hans Watson känns tämligen platt och ointressant så gör han ändå vad han skall.

Holmes och Lord Blackwood

Handlingen är inget mästerverk och har väl hål ungefär lika stora som stilla havet är djupt (tycker jag, utan att mer ingående ha studerat den så här i efterhand), men den hänger ändå ihop full tillräckligt för att duga för stunden. Holmes ställs inför en gåta som kan skaka hela det brittiska imperiet och i utsträckningen världen, och ställd inför en fiende som tycks kunna hantera ren svart magi tvingas han till och med ifrågasätta sin tro på själva vetenskapen. På vägen bjuds vi på ett antal – faktiskt – mycket underhållande bataljer.

Summa summarum bjuder denna “nya” Holmes utan att vara ett allt för minnesvärt mästerverk ändå på en mycket underhållande och fartfylld berättelse med äventyrsmatinékänsla, som trots sina dryga två timmar aldrig känns för lång eller ointressant. Jag tackar definitivt inte nej till efterföljare.

[4/5]Betyg: 4 av fem.

Recension: Star Trek (2009)

Published on maj 31, 2009 in Data & nöje. 2 Comments Tags: , , , .

Star trek 11 Widescreen Wallpaper 3310x2069 pixels. Directed by J.J. Abrams with Chris Pine as Kirk, Zachary Quinto as Spock, Zoe Saldana as Uhura and Eric Bana as Nero.

Så var den då äntligen här – den efterlängtade “omstarten” av Star Trek-franchisen. Borta är den enorma och sävliga rollbesättningen från Star Trek: The Next Generation, Star Trek: Deep Space 9 etc. – istället får vi åter bekanta oss med den “ursprungliga,” klassiska besättningen med kapten Jim T. Kirk, Spock, Bones, Uhura, Scott, Sulu och Chekov i spetsen, när de för första gången som färska rymdkadetter bordar rymdskeppet “USS Enterprise.”

Detta applåderar jag, inte minst då den gamla serien/de gamla filmerna hör till mina favoriter. Rent visuellt är det här dessutom den troligtvis snyggaste Star Trek-filmen någonsin. Jag älskar skeppets nya, ljusa design och besättningens snygga retro-influerade uniformer. Speciellt kvinnornas korta klänningar. ;)

Jag kan dock inte stämma in i den övervägande positiva våg av omdömen filmen följts av.

 Star Trek Desktops

Ja det är snyggt, men det ändrar inte på faktumet att jag tyckte den här filmen var ett j*vla tivoli. Från första stund rullar filmen på i expressfart, utan knappt någon känsla av paus och reflektion. Handlingen berättas i en rasande fart, med dialog, klipp, specialeffekter, komik och hintar till trekkiesarna i publiken om vartannat. Plus en hög med unkna klyschor. Jag visste inte om jag skulle skratta eller helt enkelt bara lämna salongen (vilket jag på allvar övervägde några gånger under filmens första halva). Ingen förståelse för begreppet “less is more” över huvud taget. Det är nästan som om de trodde att ingen skulle märka svagheterna i storyn om man bara drog upp tempot i 120km/h!

Jag hade högre ställda förväntningar på den här filmen än den kunde leva upp till, det är uppenbart.

Förmodligen i ett försök att vinna över en yngre, mer lättimponerad publik, vräker man på med allt man har. Resultatet är ett modernare, snyggare Star Trek, bländat av sin egen budget, som dock inte ger sig själv tid att bygga upp vare sig spänning eller en stark story. Det bländas, det smäller och det skrattas, men jag känner inte att jag verkligen bryr mig. Spock (spelad av Zachary Quinto) känns dessutom under större delen av filmen så kall och otrevlig att jag börjar hata honom(!)…

Tre skådespelare skall dock ha hedersomnämnanden: Leonard Nimoy (i rollen som en åldrad Spock) stortrivs verkligen i sin gamla paradroll och han äger varje scen han är med i; Chris Pine som gör en oförglömlig tolkning av den unge kapten Kirk; och slutligen Zoe Saldana som är sagolikt vacker som den nya Uhura.

[1,5/5]Betyg: 1½ av fem.

Recension: Angels and Demons

Published on maj 22, 2009 in Data & nöje. 2 Comments Tags: , , .

2009_angels_and_demons_007

Igår var jag och såg Änglar och demoner (Angels and Demons), där vi åter får stifta bekantskap med professor Robert Langdon (Tom Hanks), som många av oss lärde oss att älska i Da Vinci-koden, och än en gång är det Langdons förmåga att lösa uråldriga gåtor som för handlingen framåt. Den gamle påven har precis dött, och samtidigt som arbetet med att utse hans efterträdare tar sin början tar en djävulsk intrig sin början som kan få ödesdigra konsekvenser för hela Vatikanstaten, den kristna kyrkan och i slutänden världen.

Mitt omdöme är som följer: Läs boken istället – i varje fall om ni verkligen vill leva er in i historien.

Jag har förvisso inte läst boken själv, men när man ser på filmen blir det uppenbart att väldigt mycket av handlingen kapats bort för berättelsen skulle kunna rymmas på de dryga två timmar filmen har på sig. Man kastas från actionscen till actionscen och handlingen fortskrider i rasande fart, på bekostnad av handlingens finare detaljer. Man kan nästan känna hur Langdon i boken kan spendera sida efter sida med att fundera kring olika gåtor allt medan läsaren intresserat och andlöst följer hand varje steg – något som man inte ges tid till i filmen. I filmen fokuserar man istället på action och fart, vilket väl ändå inte kan ha varit bokens huvudsyfte.

2009_angels_and_demons_wallpaper_003

Hantverksmässigt är dock filmen mycket kompetent: Fotot är riktigt snyggt, miljöerna (Vatikanen) andlöst vackra, effekterna acceptabla och skådespelarinsatserna (bortsett från Stellan Skarsgård) genomgående mycket bra. Speciellt Ewan McGregors gestaltning av camerlengo Patrick McKenna är strålande – hans skådespeleri och fromma uppsyn lyfter varje scen.

[2/5]Betyg: svagast möjliga två av fem.

Recension: The Dark Knight

Published on augusti 3, 2008 in Data & nöje. 0 Comments Tags: , , , .

The Dark Knight – uppföljaren till 2005 års succé Batman Begins och omstart av Batman-franchisen – är nu här, om någon mot förmodan missat det. Och The Dark Knight är en bra film, det är ingen tvekan om det, även fast jag har mina reservationer.

Först och främst är det en spännande, fartfylld och visuellt vacker film. På många sätt imponerande. Handlingen är engagerande och omväxlande, med fler tvära och oväntade kast än kanske någon annan film jag sett. Skådespelarinsatserna håller också genomgående hög klass. Framför allt vill jag lyfta fram Gary Oldman som gör en både charmig och stabil tolkning av polischefen Jim Gordon, och Heath Ledger som verkligen briljerar som Jokern. Borta är Jack Nicholsons komiska seriekaraktär, och i dess plats finner vi nu något långt mer skrämmande och övertygande. Heath Ledger är Jokern.

Jag kan dock inte helt stämma in i den odelade lovsång av filmen som övriga recensenter – professionella eller ej – tycks ge. Filmen är inte utan sina brister.

Kanhända är det p.g.a. att jag fortfarande håller på och återhämtar mig från att jag blev utbränd för ett par år sedan och att jag därför fortfarande lätt kan bli psykiskt utmattad, men i stort tycker jag filmen var för mycket. För många fåniga ”episka” repliker, för överdriven, för många jättelika bensinexplosioner, för löjligt invecklad story. Och för lång. Det känns som om regissören Christopher Nolan till varje pris ville göra allt han kunde för att överträffa föregångaren, och inte visste när han skulle sluta. På 2,5 timma och med en handling som lätt hade kunnat räcka till flera filmer tycker jag helt enkelt att det blir för mycket.

Förutom filmens omfattning så måste jag tyvärr också konstatera att handlingen kring filmens kanske mest centrala figur vid sidan av Jokern – Harvey Dent (spelad av Aaron Eckhart) – inte imponerar. SPOILER: Jag köpte helt enkelt inte Dents förvandling till skurken Two-Face. SÅ ädel och intelligent, och så räcker det med ett ynka mord på en nära anhörig och ett vanprydande brännmärke för att förvandla honom till skurk? Näe, det köper jag inte.

Summa sumarum: The Dark Knight är en bedrift. Hade Nolan skippat en knapp timma hade jag gett filmen en stark fyra – alternativt hade han kunnat lägga till några scener, fyllt några logiska luckor (och de är rätt så stora) och skapat en fantastiskt bra miniserie. Nu får filmen nöja sig med en trea.

[3/5]Betyg: tre av fem.