Tag Archive for 'lolicon'

Välkommen till det nya, pryda Sverige

kors

Välkommen till det nya, pryda Sverige. Trodde ni att vi levde i ett sexuellt frigjort land? Ett sekulärt och modernt tillåtande land? Ett land vida känt över världen för frigjort sexualitet och "den svenska synden"? Jag har tråkiga nyheter till er…

"Den svenska synden" var till största delen en illusion hur som helst, uppfunnen av smarta amerikanska entreprenörer när de skulle marknadsföra de svenska mjukporrfilmerna "Jag är nyfiken gul" m.fl. till den amerikanska biopubliken för flera generationer sedan. Kampanjen tog skruv, och än i dag är den syndiga och lössläppta svenska flickan och den svenska sexualiteten välkända begrepp världen över. Och vi svenskar har tacksamt nickat och tagit emot. Det är ju en positiv illusion. Men på det hela taget är den också just bara en illusion, grånad i kanten och med flagnande färg.

Sanningen är att vårt svenska samhälle stadigt drivs i en allt prydare och konservativare riktning, och det är en utveckling som pågått under flera årtionden.

Med början på 90-talet började pedofilskräcken spridas i media, av feminister och goda idioter, och media hängde naturligtvis på – övergrepp på barn, det käraste vi har, är ju en självklar skräck för vilken förälder som helst. Drevet gick och snart anades fula gubbar i varje buske. Också skräcken för våldtäktsmän eldades på, av ungefär samma orsaker, trots att vi lever i ett av världens säkraste länder. Rädsla säljer.

Detta spillde över till lagstiftningen, där vi nu för varje mandatperiod som gått ser ständigt nya lagar och skärpta straff mot allt som har med sexualitet att göra. Entré: sexköpslagen och barnpornografilagen. Det är nu olagligt för myndiga vuxna människor att i total frihet besluta om att ha/ge sex mot betalning. "För att det skickar signaler." Och så i dag kom då hovrättens beslut att serier kan vara barnpornografi – streck på papper, helt utan att något barn ens haft något med saken att göra. "För att det skickar signaler." För att "barndomen" som rent koncept är heligt och inte får befläckas, ens inom ramarna för ett seriealbum för vuxna.

Så välkommen till det nya, pryda Sverige! Där teckningar av grovt, bestialiskt mördande är okej och våldsprogram visas på dagtid, men där sex bara får förekomma inom bestämda sexualnormativa ramar där båda parter är över 18 år, nyktra och sedliga. (Skriver du poesi om det så är det dock fortfarande okej att tänja på gränserna). Ett land där vi ser allt mindre naket på TV och i tidningar, och där internet sakta men säkert censureras och övervakas, ett lagförslag i taget i de små stegens tyranni. Ett land där yttrandefriheten är under ständigt anfall.

Och allt framdrivet av först Bodström (Socialdemokraterna) och nu Ask (Moderaterna i kristlig allians). Det spelar ingen roll vilket block man röstar på, höger eller vänster, kristlig adel eller kollektivistisk samhällelig ingenjörskonst – trenden fortsätter, och intensifieras. Krafter trycker på för att göra vårt samhälle allt prydare, allt räddare, allt "tryggare", och få törs säga emot och mana till besinning.

Du är antingen med oss eller emot oss. Säger du emot är du på pedofilernas sida. Och terroristernas.

I morgon faller hovrättens dom…

Alla män är pedofiler

I morgon faller visst Hovrättens beslut i "mangadomen". Med pedofilskräcken och den kyska nymoralismen i åtanke förbereder jag mig nu på en fredag i ilskans, irritationens och huvudvärkens tecken… Ack, varför skall folk ta teckningar så himla gravallvarligt. ledsen

I dag börjar (tyvärr) vargjakten

moralpanik nästa?

I dag inleds så tyvärr årets vargjakt, och bortskämd okunnig stadsbo som jag är önskar jag vargarna all lycka och de blodtörstiga jägarna all olycka. Ingen människa har mig veterligen dödats av varg på fruktansvärt många år och jägare som gnäller över förorsakade jakthundar borde kanske ha riskerna klara för sig när de släpper dem lösa i det vilda. Självklart försvarar sig vargen om en gullepluttevovsing kommer och attackerar den i dess revir.  Sverige får europeisk kritik, men högerregeringen håller fast vid sin linje. Man får anta att det finns ett antal jägare i riksdagskorridorerna och bland storfinansen…

Och ja, bilden ovan skulle säkert uppröra mången politiskt korrekt nymoralist (Djurporr! Barnporr?! Åh herre Gud i himlen!), men det bryr jag mig inte om. Inga pixlar eller tecknade fantasifigurer skadades i postandet av detta inlägg – lägg er energi på verkliga världsproblem istället.

Moraliska i-länder och u-länder

citat

Jag hittade detta citat av Takayoshi Koda, scenarioförfattare och PR-planerare i Tokyo, och jag återger det här nedan översatt till svenska eftersom jag och flera med mig har sagt samma sak i flera år.

“Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Japan är inte ett efterblivet land där pornografin löper amok; Tvärt om är Japan ett föregångsland där damer och herrar kan stilla sin sexuella lust utan att besvära någon, eftersom vi förmår skilja på vad som är tvådimensionellt (teckningar) och vad som är tredimensionellt (verkliga människor). Vi skall inte ta efter resten av världen – världen borde lära av oss. Inte minst brottsstatistiken visar detta.”

Med andra ord: tecknad porr är harmlös och skadar ingen annan och är därför något bra, och det är därför fel att tecknad japansk pornografi på senare tid kommit under attack från moralister (till stor förvåning beslöts i förra månaden att i Tokyo förbjuda material som uppmuntrar till olagliga eller omoraliska sexuella aktiviteter, något som jag varit för nedstämd för att ens orka blogga om). I Japan av alla ställen! Totalt vansinne. Censur. Nymoralistisk sexualskräck. Jag anar diplomatiska påtryckningar av amerikanskt slag…

Konst är inte verklighet. En pornografiskt teckning är inget övergrepp – oavsett ålder på de inblandade – och skall därför inte heller vara olaglig, lika lite som våldsamma serier, filmer och böcker skall ses som våldsbrott. Människor som i sin moralpanik inte förmår skilja mellan fantasi och verklighet tycker jag seriöst borde lugna ner sig och fundera över sin toleransnivå. (Nu fick jag bita mig i tungan för att inte använda betydligt mer svavelosande uttryck ;) ).

För mer om min åsikt om detta, se exempelvis mitt inlägg ”Jag är en brottsling”.

Från fantastiskt till fruktansvärt

Ibland undrar jag faktiskt om jag är konstig. Ovanlig. Kanske till och med onaturlig. Jag delar nämligen inte en viss åsikt som en del andra människor (oklart hur många) tycks ha. Eller, problemet är väl kanske inte att jag inte delar delar deras åsikt; problemet är att jag helt enkelt inte förstår dem. Alls. Jag brukar kunna se saker och ting från olika synvinklar – religion, politik, psykologi – kunna argumentera och resonera, men i det här fallet kan jag över huvud taget inte sätta mig in i deras tankevärld. Jag begriper inte hur i hela friden man kan tycka som de tycks göra.

Om det fruktansvärda med erotisk konst.

Jag skulle nog tro att de flesta kan hålla med om att sex och erotik i verkliga livet, i ett förhållande, kan vara något av det underbaraste och vackraste som finns. Något fantastiskt som man delar med sin älskade. Något som kan ge själen näring, och ge glädje och energi till en relation. För mig gör det erotik också i konstform till någonting vackert. Skönhet, glädje och njutning, avbildat. Alldeles fantastiskt, tycker jag. Den åsikten delas dock inte av alla. För en del människor tycks tvärt om det konstnärliga skapandet förvandla det vackra till något skamfyllt, något fult, något som inte är bra. Det räcker att nämna att man ibland tecknar erotik för att deras blick skall fyllas med något förfärat. Något slags lätt och illa maskerad panik. Att teckna något som borde vara vackert, är visst något mycket suspekt.

Jag förstår det inte.

Är det någon religiositet som spökar hos dem kanhända? Har de alla någon negativ association eller smärtsamt minne som skulle behöva behandlas med terapi? Skulle jag behöva terapi för att förstå vad jag borde tycka är fult?

Jag hoppas jag kan träffa en kvinna som delar min syn på erotisk konst. Som inte tar det så fruktansvärt allvarligt. Jag har varit i ett förhållande där jag varje dag i fem år fick berättat för mig hur dumt och patetiskt det är med manga, anime och erotiska serier och hur alla som gillar det eller tecknar det borde (jag kunde få leva, men skulle åtminstone byta hobby).

Det är inget jag vill utsätta mig för igen. Smärtan är för stark.

1241246195987

Tankepolis

Nej, jag ser inte ut så

Nedan följer grunddragen i en konversation jag hade på nätet häromdagen, på temat lagstiftning, konst och partival:

dekoration

Jag är tecknare och vill kunna teckna (och visa upp på nätet) vad jag vill utan att få något slags pedofilstämpel på mig. Streck är streck. Konst är konst. Påhitt är inte verklighet. Tyvärr är PP de enda som står upp för det, och motsätter sig den nuvarande rent moraliska lagstiftningen.

Finner du nöje i att teckna nakna barn är du en sjuk individ och ditt beteende måste kriminaliseras för samhällets bättre väl.

Vad har tecknarens “nöje” med saken att göra? Får man bara teckna sådant man finner äckligt och frånstötande? Jag ser ingen lagmässig skillnad i att teckna våld och våldsbrott (som i valfri actionserie, som exempelvis Fantomen) eller i att teckna motiv av sexuell natur (som exempelvis en serieversion av Lolita). I ett rättssamhälle är lagstiftningen är till för att förbjuda riktiga brott med riktiga offer, inte för att pådyvla folk ens personliga åsikter.

Det är fullt upp till lagstiftaren (riksdagen) att använda lagar för att påverka människor ett visst beteende och det är en av rättsordningens fundamentala grunder.

[…] Ett idealiskt samhälle skulle givetvis förbjuda all uppmuntran av våld, brukande av narkotika och sexualisering av kvinnokroppen.

Nå, till skillnad från dig [personen jag talade med] och andra vänstermänniskor så tycker i alla fall jag att lagstiftning skall användas för att straffa riktiga brott med riktiga offer. När staten försöker bestämma över fiktiv sexualitet och annan slags offerlös konst så leker man tanke- och åsiktspolis. Det är inte värdigt. Folk måste kunna argumentera för sina personliga moraliska ställningstaganden genom debatt, barnuppfostran etc., utan att försöka ta till förbud.

Därför röstar jag pirat. Inte för deras åsikter i fildelningsfrågan (som jag ställer mig försiktigt avvaktande till) utan för att de står upp för den konstnärliga friheten, även där vissa individer finner den utmanande eller rent av stötande.

Pendeln är i svängning

Japansk skolflicka

Det fyller mig med obeskrivlig glädje att modiga debattörer från höger till vänster nu en efter en ställer sig upp och motsätter sig barnpornografidomen mot manga-experten och barnpornografilagens nuvarande utformning. Till skillnad från vid rondellhundskontroversen, då politiker och media var snabba att försvara våra fri och rättigheter mot censurivrarna, var det den här gången initialt betydligt tystare, men allt fler röster höjs nu mot seriecensur och tvivelaktig morallagstiftning. Enigheten tycks till min stora glädje vara närmast total! Folk frågar sig exempelvis hur tusan Carl Larssons bilder eller filmen om Ronja Rövardotter kan riskera att ses som “barnporr”, när det ju i själva verket är riktiga barn vi borde värna om.

Till och med justitieminister Beatrice Ask som formellt ställer sig bakom lagen av värnande av barndomens helighet har öppnat för att lagen kan komma att behöva omtolkas. Kanhända har också hon äntligen insett att moralpanik och personligt tycke och smak inte har i lagboken att göra. Som nyhetspanelen i SVT:s Gomorron Sverige uttryckte det, skall barnporrlagen gälla så kan man lika gärna förbjuda keruberna i kyrkorna och censurera våra historieböcker.

Det verkar som om pendeln sent omsider är i svängning. Folk vågar ställa sig upp och kräva rim och reson. Barnporrkortet som tidigare kunnat användas för att tysta oppositionen, hindra debatt och motivera vilka lagar och åtgärder som helst, från övervakning och datalagring till censur, från FRA-lag till skivbolagslobbying(!), börjar nu äntligen förlora sin fruktansvärda tankebedövande kraft.