Tag Archive for 'miljö'

Page 2 of 3

It sucks to be Maud…

maud_olofsson

I Ekots lördagsintervju idag stod det klart bortom allt tvivel att Maud Olofsson i praktiken offrat Centerpartiet på allianssamarbetets altare. Säga vad man vill om realismen i att faktiskt avskaffa kärnkraften (jag anser att miljön är ett område där visioner, drömmar och kraftfulla beslut är önskvärda, och att man definitivt borde satsa mer helhjärtat på att snabbt bli av med kärnkraftsberoendet), men Olofsson klarade inte av att värja sig mot programledarens klarsynta och skarpa frågor. Ja, Centerpartiet har sålt sig, och nej, Olofsson ansåg sig inte ha haft tid att först förankra beslutet inom det egna partiet. Och detta trots att kärnkraftsfrågan länge varit Centerpartiets hjärtefråga.

Hon kunde inte heller bortförklara/förneka det faktum att de svenska skattebetalarna i praktiken kommer att bli delaktiga i en eventuell kärnkraftsutbyggnad, i och med skattebetalarnas ägande i Vattenfall. Bortförklaringar som att regeringen inte kommer att subventionera nybyggnationer, samt att Vattenfall är ett företag som drivs på strikt affärsmässiga grunder, föll platt till marken. Subventioner eller ej – skattebetalarnas pengar ingår i Vattenfalls kassa, och kommer därmed att vara en nödvändig del i kärnkraftsbyggnationerna. Och det går inte att sticka under stol med, oavsett om vi kommer att gå med vinst eller ej.

Kompromisser är en nödvändig del av politiken. Framtiden lär utvisa om just den här kompromissen kommer att ha varit av godo.

simpsonsfish

Ett litet steg snett framåt

alliansen

Så har då Centerpartiet bitit i det sura äpplet och svängt om i sin hjärtefråga kärnkraften, och regeringen står därmed enad bakom en ny energipolitik. En energipolitik där förbudet mot att bygga nya kärnkraftsreaktorer hävts. Och en energipolitik där samtliga miljömål ligger i linje med EU:s krav (eller en eller några få procentenheter högre).

Som naturvän vet jag inte om jag skall känna mig nöjd eller besviken. Jag är i varje fall inte förvånad. Beslutet ligger så att säga i linje med alliansledarnas till synes obändliga vilja att visa upp ett ledarskap där enighet och stabilitet tycks väga tyngre än något annat. Tyngre än partipolitik. Tyngre än ideologi. Tyngre än risktagande. Tyngre än drömmar. Med tanke på tidigare högerregeringars inte allt för lysande ekonomiska track record kan jag inte påstå att jag är förvånad över att man den här gången bestämt sig för att inte ta några onödiga risker.

Jag hade naturligtvis helst sett att man hade bestämt att all energi skulle vara förnyelse- och hållbar, och att alla fosila bränslen skulle avskaffas, omedelbums. Realismen i denna önskan kan jag dock inte redogöra för… Maud Olofsson hävdar att omställningen till förnyelsebara energikällor kommer att ta tid och att kärnkraften därför kommer att vara en fortsatt nödvändig del av svensk energipolitik.

eriksson

Peter Eriksson (MP) hävdar å andra sidan att det här beslutet bara kommer att försena övergången till miljövanliga alternativ. Vem som har rätt vet jag inte, men jag håller med Eriksson om att regeringens energipolitik hur som helst borde ha varit betydligt mer ambitiös. Och visst känns det i själ och hjärta fel när Olofsson säger att kärnkraften kommer att vara en nödvändig del av svensk energipolitik ”för överskådlig framtid”. Det kan vara väldigt länge det…

Energinyheten som halkade bort

SVT.se gick igår söndag att läsa följande:

Bostäderna i Karlshamn i Blekinge värms upp av spillvärme från Mörrums bruk. Ägaren Södra Cell säger sig kunna leverera värme också från sina övriga massabruk – [värme]energi motsvarande en kärnkraftsreaktor – men får inte.

Här talar vi alltså om enorma mängder värmeenergi som tillåts gå till spillo, helt i onödan. Energi som om den togs tillvara, inte bara från företaget Södra Cells anläggningar utan potentiellt från anläggningar över hela landet, skulle innebära en fantastisk effektivisering som skulle kunna hjälpa till att spara stora mängder pengar, energi och i förlängningen miljöpåverkan. Viktigt, inte minst med tanke på klimatkrisen. Kanske skulle spillvärmen från en stor mängd fabriker också kunna tas till vara. Den potentiella energi- och miljövinsten är svindlande! Man får hoppas att liknande energisparande initiativ inte hindras i Tyskland och andra länder, med sina kolkraftverk.

nyhetsklippMen vad hände egentligen med den här nyheten? Jo SVT förärade den inte ens med en egen sida (till skillnad från i stort sett alla andra nyheter de lägger upp), så efter ett knappt dygn hade den halkat av förstasidan och försvunnit ut på elektronernas soptipp, och inga andra medier plockade heller upp den.

Beklagligt.

Klimatkompensation (trots allt) ett steg i rätt riktning

Sveriges Radio P1:s Vetandets värld rapporterade idag om den växande marknaden för kommersiell klimatkompensation:

Den frivilliga utsläppsmarknaden har trefaldigats under ett år. Många företag väljer att klimatkompensera.

Tanken är att man ska minska utsläpp i tredje världen istället för att ändra sin verksamhet här i Sverige.

plantor

Programmet höll sig föredömligt neutralt och opartiskt, och avstod till min stora lättnad från att försöka initiera något slags oproportionell häxjakt; man nöjde sig istället med att konstatera att det på lång sikt finns brister i det sätt på vilket svenska (västerländska) företag nu försöker köpa sig fria från sitt ansvar att försöka minska sina egna utsläpp här på hemmaplan.

Kort sagt kan bristerna – bortsett från eventuella moraliska aspekter – sägas ligga i att det ter sig osäkert huruvida man kan garantera att de träd som exempelvis bönder i Afrika får betalt för att plantera, och som är tänkta att absorbera en viss mängd koldioxid, verkligen kommer att få stå kvar länge nog för att hinna göra just det. Att de inte huggs ner i förtid för att exempelvis användas som bränsle. Det är nämligen möjligt (och fullt troligt) att folket som bor i områdena egentligen är i betydligt större behov av kraftverk och liknande utrustning än böljande bildsköna skogar.

trad

Jag tror och hoppas dock att dessa brister kommer att kunna åtgärdas inom en nära framtid, efterhand som marknaden mognar. Speciella certifieringar som garanterar att bönderna får skäligt betalt, och kanske till och med att bönderna garanteras tillgång också till kraft och vatten etc. Och gärna också certifieringar som kräver att företagen också försöker minska sin miljöbelastning ytterligare här hemma. Allt detta tror jag kommer att komma i sinom tid, då det skulle innebära tydliga konkurrensfördelar för företag som vill visa sig klimatansvarsfulla. Om inte så bör det kunna lagstiftas därom.

Eventuella moraliska argument mot att ”köpa sig ett klimatsamvete” ger jag inte mycket för. Jag älskar naturen och anser att den är det viktigaste och mest fantastiska som finns, men vi lever i en global värld och koldioxiden vet inga gränser. Det gäller att se till jordens hälsa som helhet.

plant-more-trees-tshirt

Ett nytt år är här; med mer närproducerat?

Så här på nyårsdagens morgon lyssnade jag till Meny i Sveriges Radio P1. Där intervjuades diverse matkunnigt folk, varav en – en kock på ett värdshus tror jag – framförde tron och förhoppningen på ökade framgångar för lokalproducerad mat. Förvisso kan han ha haft ett mer än negligerbart särintresse i frågan, men jag hoppas ändå att han har rätt.

Obentou Jag minns från mina utlandsstudieår med förtjusning hur högt det matälskande japanska folket värderar lokalproducerad mat och lokala specialiteter. Vilken stad och vilket län man än kom till – till och med små byar kunde skilja sig åt(!) – fann man att de minsann hade egna lokala specialiteter att stoltsera med. Nå, nu kan jag inte påstå att det japanska köket traditionellt haft så mycket större variation och spännvidd än det svenska, men det är i detaljerna skillnaden ligger; hur de traditionellt använt de råvaror de haft tillgång till. Vet du till exempel på hur många olika sätt man kan använda sojabönor? Nej, inte jag heller – men många är det. Japaner tycks mig ha ett oändligt mycket större intresse för och kärlek till mat än oss svenskar, generellt talat, och jag tror det är därför de bryr sig mer om lokala specialiteter.

Älgstek Jag hoppas att den ökande miljö- och klimatmedvetenheten kommer att leda till att vi får mer närproducerad mat, och i förlängningen också en revival för den lokala kokkonsten. Kanhända kombinerat med begränsningar av flygtrafiken (ärligt talat – hur kul är det att ligga och steka sitt fläsk på en fjärran sandstrand?) skulle den lokala kokkonsten kunna spela en viktig roll inte bara för de lokala bönderna, utan också för den lokala identiteten och hela den inhemska turistindustrin.

Höger, vänster eller mitt emellan

När jag läser Blogges översiktliga genomgång över alliansregeringens år vid makten blir jag, som så många gånger tidigare, påmind om att jag – troligtvis likt de flesta andra väljare – inte kan finna mig klart tillrätta på vare sig den högra eller den vänstra planhalvan av det politiska spektrat. Mina politiska åsikter är helt enkelt något spridda; en mix av social omtänksamhet och ordning och reda.

Teh grammarz

Å ena sidan hyser jag en del åsikter och värderingar som traditionellt brukar tillskrivas högern:

  • Högre krav på lärare och elever, samt mer ordning i skolan.
  • En rejäl ökning av antalet poliser.
  • En restriktiv skatte- och utgiftspolitik.
  • Förenklingar för (speciellt de små) företagen. Exempelvis en uppluckring av LAS.
  • Liberalt vurmande för den personliga integriteten.
  • Legalisering av prostitution.
  • Legalisering av aktiv dödshjälp.
  • En ickerestriktiv pornografilagstiftning tror jag också passar in här.

Tecknad porr

Kort sagt, en politik som närmast kan liknas vid det intryck man får av en snabb genomläsning av en typisk lärobok i nationalekonomi, med en lätt föraktfull osentimental syn på de svaga. Folk skall få ta ansvar för sina egna liv.

Å andra sidan hyser jag också några åsikter som brukar återfinnas till vänster på skalan:

  • Minskade inkomstklyftor.
  • Eventuellt ökade regleringar av företagen.
  • En boendepolitik ämnad att minska segregationen.
  • Tvingande folkhälsofrämjande åtgärder, såsom förbud mot droger samt en restriktiv tobak- och alkoholpolitik.

En kraftigt skärpt och upprioriterad miljöpolitik tror jag också kan passa in här (eller också ligger miljöperspektivet utanför den traditionella blockpolitiken).

Viktproblem

Kort sagt en politik som styr mer med hjärtat än med grundboken i ekonomi, och som ibland faktiskt inte anser att den enskilde individen fritt skall få bestämma vilket gift den skall få stoppa i sig.

Kanhända är jag helt enkelt något för pragmatisk för att vilja gömma mig bakom någon specifik ideologi; liberalism, socialism etc. Jag tror inte att något visst tankesätt, likt en naturlag, kan styra alla de politiska beslut som skall tas i ett samhälle, utan jag tror man kan tillåta sig att vara något mer flexibel.

Konsumera mera! …eller?

Det var intressant att lyssna till debatten mellan Miljöpartiets f.d. språkrör Birger Schlaug och Jonas Frycklund, ekonom på Svenskt Näringsliv, i P1:s Studio Ett igår. Debatten gällde huruvida vi kan konsumera oss ur krisen och om det är bra att konsumtionen ständigt förväntas öka, och föga förvånande hade Schlaug och Frycklund olika åsikter i frågan.xmassquirrel

Det som jag fann mycket intressant var hur Svenskt näringsliv, företrätt av Frycklund, konsekvent vägrade svara på varför vi ständigt skulle konsumera mera. Då jag har studerat ekonomi i några år förstår jag mycket väl konsumtionens betydelse för ekonomin, men jag delar faktiskt Schlaugs ifrågasättande av konsumtionsökningen. Mer realistiskt vore väl att konsumtionen låg mer eller mindre konstant över tiden, med variation med avseende på konjunktur, inflation och befolkningstillväxt?

Som det är nu så förväntas den årliga konsumtionen och julhandeln slå rekord varje år. Allt annat skulle vålla mycken bestörtning. Mycket riktigt tycktes det enda alternativet till ökad konsumtion för Frycklund vara att konsumtionen minskade, med sänkt BNP, ökad fattigdom och misär som följd.

Schlaug hävdade också att eventuella miljövinster i och med ersättandet av gamla miljöfarliga produkter med nya, mer miljövänliga dito, mer än äts upp av den miljöbelastning ökad produktion ger upphov till. Jag delar inte Schlaugs åsikter i allt, och självklart spelar det roll vilken tidshorisont vi tittar på här, men stämmer det är det verkligen intressant.