Monthly Archive for april, 2009

Fri från World of Warcraft-drogen

 wow_explosion

Jag kan belåtet konstatera att det nu gått två månader sedan jag slutade spela World of Warcraft, och att jag inte ångrat mig och plockat upp det igen trots att det bevisligen är ruskigt beroendeframkallande. Jag började spela i början av hösten, med målet att nå spelets max-level (80), och blev som besatt. Jag spelade och spelade, trots att jag relativt snart egentligen tröttnat på spelet. Timtals varje dag, dag ut och dag in.

Det är tyvärr en tendens jag har ibland: att börja med något, och sedan fokusera alldeles för mycket på det – och försöka “klara av” eller slutföra det så bra det bara är möjligt. Och när jag sedan väl slutar så slutar jag helt och hållet. Även fast jag aldrig fastnat för ett spel tidigare.

Och jag var konsekvent: samma dag som jag till slut, i slutet av februari, nådde level 80 så tackade jag för mig, avinstallerade spelet och avslutade mitt abonnemang. Och det kändes underbart att kunna lägga spelet bakom mig. Det äcklade mig. Hade jag kunnat fuska mig till den nödvändiga xp:n för att nå maxnivån snabbare så hade jag gjort det. Maken till irrelevant och rörig storyline, löjligt ful design och repetitiv spelmekanik får man leta efter. Fy farao.

Blizzard kan bevisligen en hel del om spel, men designen i det där spelet är sannerligen under all kritik. Där kunde de sannerligen lära sig en hel del från japanska karaktärsdesigners.

Så här i efterhand önskar jag att jag aldrig hade skaffat spelet, och att jag istället hade gjort något mer vettigt av tiden, som att gå till gymmet mer – men å andra sidan har jag blivit en erfarenhet rikare.

Equale extra mörk choklad 70%

Equale extra mörk choklad 70% – inköpt på Ica – är kravmärkt och fairtrade rättvisemärkt, vilket är toppen. Något som också gör mig väldigt glad är att den inte innehåller några som helst kemiska tillsatser eller artificiella smaktillsatser – den är alltså en ren naturprodukt. Ett stort plus i min bok, i dessa tillsatstider!

Den här chokladen påminner om en annan choklad med medelhög kakaohalt, nämligen den här ekologiska chokladen från Plamil Organics, både smakmässigt och i det att den smälter väldigt snabbt. Equale är inte alls lika full med smak, men den är en trevlig och lättäten historia.

Viktigt att alkoholens effekter uppmärksammas

Flaming_Moe

Inte för att låta som en tråkmåns och rabiat nykterist, men jag tror det vore bra om alkoholens risker och effekter på människor och samhälle hade en mer fast plats i samhällsdebatten. Alkohol ses – kanhända med rätta – som en rätt så naturlig del av samhället, och den nyttjas till mycken glädje av allt från vuxna till (tyvärr) barn, men dess negativa effekter är också stora.

SR P1:s Kaliber rapporterade i sitt senaste program bland annat om Ulrika Granns – forskare på kriminalvården och rättsmedicinalverket – forskningsresultat från sin doktorsavhandling. Hon fann bland annat att

[det] var en 13-faldig riskökning för att begå en våldshandling inom 24 timmar från det att de druckit alkohol. […]

Dessutom såg hon att alkoholen stack ut jämfört med andra droger som hasch, amfetamin och benzodiazepiner – till exempel rohypnol. Ingen av de drogerna kom i närheten av att framkalla våld i så stor utsträckning som alkohol. Och tvärtemot vad många tror gjorde kombinationen alkohol-rohypnol inte försökspersonerna mer våldsamma än bara alkoholen ensam.

Kaliber noterar också hur lite alkoholen uppmärksammas i nyhetsrapporteringen, trots att det visar sig att den stora majoriteten av våldet i samhället – både vardagsvåld och de allra grövsta våldsbrotten – begåtts under alkoholpåverkan. Alkoholens negativa effekter är alltså ingalunda negligerbara.

DN tar upp programmet här.

SVT, DN och Aftonbladet rapporterar dock samtidigt att alkoholkonsumtionen tycks minska något bland de unga. Även fast denna förändring kan vara både liten och tillfällig är det dock positiva nyheter. Jag hoppas dock att den samhälleliga rapporteringen och fokuseringen på alkoholens och övriga drogers skadeverkningar kommer att skärpas kraftigt.

Lite alkohol kan ibland vara trevligt, men majoriteten av svenskarna, barn som vuxna, tycks på det hela ha en tämligen ogenomtänkt syn på drogen.

En hand i sin när stunden är kommen

 hander

Nu i natt somnade min morfar in, efter att ha haft åtskilliga strokes över de senaste åren. Det gick visst lugnt och stilla till, vilket ju känns oerhört lättande. Jag var inte där när han dog, men jag besökte honom igår när hans tillstånd hade börjat försämras. Han kunde inte prata längre och knappt ens röra sig. Bara ligga där och vänta – vänta på vad han uttryckligen längtat efter i så många år. Med mormor och andra släktingar vid sin sida. Det är sådant som får en att tänka…

Vem vill man egentligen ha vid sin sida när ens tid är kommen? Om jag bara fick välja en enda person skulle jag alltjämt välja mitt ex. Vi bröt upp för inte så länge sedan och vi hade då redan haft det jobbigt i några år, men hon är alltjämt den person jag känner har haft där speciella platsen i mitt liv.

Jag hoppas verkligen jag kommer att hitta kärleken igen. Den där speciella kvinnan. Jag tror på kärleken, och är beredd att göra nästan vad som helst för den. Kanske nästa kärlek kommer att bli den som jag förmår leva hela livet, fram till man själv ligger där med en hand i sin.

Bra om det kostar att äta onyttigt

1201885857421

Jag är något av en liberal i många frågor och tycker att staten skall hålla sig utanför det mesta i samhället, men en sak som jag känner så starkt för att jag faktiskt kan förespråka viss reglering är hälsofrågor. Jag tycker nämligen att det skall kosta lite extra att äta onyttigt.

Fetmarelaterade problem och sjukdomar är ett allvarligt och snabbt växande problem i västvärlden, något som kostar allt mer pengar och lidande. Jag anser inte att onyttig mat skall förbjudas, däremot anser jag definitivt att nyttigt leverne skall premieras. Om detta sker bäst genom skatt på onyttigheter såsom socker och fett, eller medelst subventionering av frukt, grönt och nyttigheter vet jag inte, men nog känns en straffskatt – på samma sätt som på annan konsumtion man vill minska, såsom alkohol och tobak – mest logisk. En rimlig liknelse, inte minst då också socker faktiskt är starkt beroendeframkallande.

Som en ren anekdot kan nämnas att en dylik straffskatt, i alla fall ännu så länge, skulle vara tämligen onödig i Japan, eftersom man där äter väldigt lite godis. Människan tycks nämligen föredra den sorts mat man vant sig vid som barn – vänjer de sig vid en onyttig kost fortsätter de att efterfråga just onyttigheter resten av livet. Det är en personlig teori jag har, och också något jag har för mig att jag hört/läst någonstans. Följaktligen skulle en straffskatt på fett och socker vara en direkt god gärning.

I Japan får inte barn äta en massa sockerstinn godis, och utvecklar därmed inte heller någon större aptit på det när de blivit äldre. Under åren jag var där såg jag nästan aldrig japaner äta godis – något som vi västerlänningar var betydligt mer benägna att göra. Totala motsatsen till här i Sverige, med andra ord, där föräldrar regelbundet stoppar i sina ungar godis & läsk, och tar dem till McDonalds – vilket får dem att vänja sig vid sådana onyttigheter. En vana som kan vara svår att bryta, men en vana som säkerligen kan brytas lättare om det känns mer i plånboken.

Lord Nelson Grüner Tee Vanille

gruner_tee_vanille

Lord Nelson Grüner Tee Vanille är ett te som går att köpa på Lidl. Som namnet skvallrar om är det här ett grönt te smaksatt med vanilj, och som sådant är det en mycket trevlig bekantskap. Jag har redan inhandlat det två gånger, och fler lär det bli, då det är ett gott och lättdrucket te som passar bra när man känner för en lugn stund.

Rekommenderas över Friggs gröna te med vaniljsmak, som tyvärr blivit allt mer odrickbart p.g.a. fallande kvalitet.

Fantastisk karaktärsdesign

Haruhi_Suzumiya

Fantastisk karaktärsdesign! Det var mitt första intryck när jag fick syn på figuren ovan – Haruhi Suzumiya, ur serien The Melancholy of Haruhi Suzumiya – för ett tag sedan. “Karaktärsdesign” må vara ett stelt uttryck, men det är det bästa jag kan komma på och dessutom en direkt översättning från engelskan och japanskan (キャラデザ). Hur som helst slogs jag direkt av designen på henne.

Jag har sett hundratals och kanske tusentals japanska manga/anime-figurer i mina dagar, allt sedan jag föll ner i otaku-träsket i mitten av 90-talet, och efter några år – speciellt under min senare tid i Japan – får jag erkänna att bristen på innovation och karaktär fick figurerna att kännas allt mer likartade och tråkiga. Kanhända spelade mitt åldrande in här också. Det kändes hur som helst som att vilken serie den japanska industrin pumpade fram så kändes det som att jag redan sett (nästan) allt förut. Återanvändning ovanpå återanvändning. Ingenting ovanligt i och för sig i en industri som mognat och blivit mainstream.

Nu har jag inte tittat på anime på flera år, och vet knappt vilka serier, filmer och spel som är populära just nu, men jag vet att när jag fick syn på Haruhi såg jag för första gången på åratal en helt fantastisk karaktärsdesign! Det är något med figuren som känns nytt, fräscht och unikt, trots att det är en i raden av alla skolflickskaraktärer. Och jag har inte ens sett serien!

Haruhi_Suzumiya5

Det känns nästan som när jag häpnade över Kōsuke Fujishimas karaktärsdesign i Sakura Wars (サクラ大戦) för ett antal år sedan, som jag för övrigt heller inte tog mig för att se… (Dess huvudperson, Sakura Shinguji, finns avbildad här under.) Jag må vara “för gammal” för att titta på serier egentligen, men det är ju faktiskt så att jag känner för att teckna igen. :)

Sakura_Shinguji