Tag Archive for 'japanska'

Japansk typografi och en höst i antågande

Så, hur mår jag då, för närvarande? Jo tack som frågar läser, jag mår faktiskt bra. Förvånansvärt bra till och med. Sedan jag kom underfund med hur jag skulle besegra min huvudvärk för ett par månader sedan har jag faktiskt mått riktigt bra – trots att de kortare dagarna och sjunkande temperaturerna så här efter sommaren brukar få mig att rasa ner i säsongens första depression. Och trots (eller kanske tack vare) en halverad antidepressiv medicindos. Hittills har det alltså gått riktigt bra. Helt klart över förväntan. :)

Jag gissar att det beror på den allmänt förbättrade livskvalitén. Utan huvudvärken och med en snabbare tillgång till mina känslor känns huvudet klarare och mer “normalt”. Ingen grumlande värk och ingen våt filt över tankar och känslor. Så här är det många år sedan jag mådde sist. Flera personer har påpekat att jag verkar mycket gladare. Och nu när jag sitter här på biblioteket i solskenet och skriver kan jag faktiskt förnimma… glädje. Livslust. Det är som ett mirakel.

Visst kan vissa dagar kännas trevligare än andra, men så skall det ju vara.

Det mesta av den tid som gått har gått åt till att utforska mina nya, framflyttade gränser. Det är nog en kontinuerlig process. Att försiktigt testa vad jag numera orkar med utan att kroppen och huvudet börjar säga ifrån. Jag behöver inte längre spendera dagarna mer eller mindre i passiv vila för att återhämta mig från värk efter någon liten sak jag gjort, utan jag kan mer fritt disponera mina dagar. Med viss vila, ett lugnare tempo och med lägre ställda prestationskrav på mig själv än förut (jag har trots allt lärt mig något av mina år av smärta), och med en hel del stretching av nacken lite då och då, känner jag att jag är på väg tillbaks till ett mer levande liv. Ett liv där en timme med en bok eller något slags arbete inte längre nödvändigtvis betyder timtal av obehag och vila. Det känns inte längre orealistiskt att jag skall kunna klara av att ha ett deltidsarbete.

De senaste dagarna har jag arbetat på några olika japanska affischer på en webbshop jag öppnat på Zazzle.com. Ingenting särskilt avancerat egentligen utan för huvudets skull har jag börjat försiktigt, men det är något som jag hoppas kunna utveckla med tiden, med mer design i fokus än ren typografi. Jag sitter och pillar på små idéer då och då, så klicka gärna in där ibland och ta en titt. :)

Bara lite jämmer…

japansk text

Är det inte märkligt så säg. Jag sitter här och arbetar med att översätta en japansk text till svenska: tittar igenom texten, slår upp de ord jag är fundersam på och antecknar deras betydelse. Först därefter väntar den mer tidskrävande omskrivningen och ommöbleringen av meningarna till korrekt svenska. Ingenting allt för avancerat egentligen alltså, grammatiken har jag bra koll på så det är mest bara lite uppslagning av ord, något som jag under mina studieår fann både roligt och intressant. Jag älskar det japanska språket. Översättning är oerhört intressant. Ett äventyr och en upptäcktsfärd. Och visst är det fortfarande roligt och intressant, men obehaget, smärtan… Värken och trycket – just för närvarande koncentrerat runt tinningarna – gör det sannerligen inte enkelt. Jag kisar med ögonen, grimaserar av obehag.

Tänk att man kunde våldta hjärnan så. Skada den. Utan fysiskt synliga skador. Det hade jag aldrig kunnat tro. Och att läkningen skulle gå så väldigt väldigt långsamt…

Nåja, det är bara att gilla läget. Det är självpåtaget. Med lite tur är det här uppdraget avklarat inom en månad eller två.

Att aktivera sig igen…

bild

Trots att jag startade egen firma inom japanskaöversättningar i somras har jag inte bearbetat mina kunskaper (pluggat och repeterat språket) just någonting alls det senaste året. Jag är väldigt mycket en “allt eller inget”-person, och i brist på energi och mod, nedslagen över att ha återvänt till den stilla lunken i min lilla uppväxtstad Falun, långt från såväl Stockholm som Lund som Tokyo, lät jag andra saker komma emellan. Ett främmande språk som man spenderat nära tio år för att lära sig är en oerhörd mängd kunskap som kontinuerligt måste användas, repeteras och helst också byggas på för att inte sakta men säkert falla i glömska. (Sådan är kunskap: används den inte rationaliserar hjärnan sakta men säkert bort den.) Detta är något som kräver såväl tid som engagemang, energi och koncentration, och som jag inte kände att jag riktigt orkade med.

Så här ett år efter att ett till vissa delar ansträngande förhållande (där jag tyvärr ett efter ett slutade med alla mina intressen, för att undvika konflikter) tagit slut känner jag nu hur mina energidepåer så smått håller på att byggas upp igen. Efter flera år känner jag också hur spärrarna börjar släppa och kärleken till det japanska språket och den japanska kulturen sakta börjar väckas till liv.

Jag har trevande börjat försöka repetera japanskan igen. I flera år kunde jag knappt studera eller lära mig japanska tecken och ord – varje försök resulterade i kraftig migrän: huvudvärk, illamående, yrsel. Samma resultat som när jag försökte teckna för övrigt. Det som varit mina käraste intressen och som gett mig mening gav mig enbart smärta, obehag, sorg och skam… Det är fortfarande förknippat med visst obehag för mig att repetera och lära mig. Det går både långsamt och trögt att få kunskaperna att fastna, och jag kan bara ta lite lite åt gången, men det går.

Jag har en praktikplats på gång på japanska sektionen på den lokala högskolan. De är positiva, så jag väntar nu bara på ett definitivt godkännande från Arbetsförmedlingen. Om jag alls kommer att kunna göra någon nytta där och om mitt huvud alls kommer att orka med ansträngningen vet jag ju inte ännu, men det finns bara ett sätt att ta reda på det. Jag vill försöka. Jag vill bli mig själv igen.

Så jag tar ett tecken, ett ord, ett teckningsstreck, ett blogginlägg i taget. Nu dock: dags för vila.

Hen: Konstigt könsneutralt pronomen

hen

Det har ju förts fram förslag, bland annat i Språktidningen, om att ordet “hen” borde användas som komplement till “han” och “hon” för att referera till människor som inte riktigt passar in i våra vanliga indelning i män och kvinnor, exempelvis för människor som genomgått könsbyte. Ett förståeligt och vettigt förslag förvisso, för ett sådant könsneutralt pronomen behövs, men jag tänkte bara passa på och deklarera att jag inte kommer att använda det.

Hen betyder nämligen “konstig” på mitt tredje språk japanska – och då menar jag inte i något slags neutral betydelse utan snarare i en tämligen negativ sådan. Inte “speciell” eller “annorlunda” eller något sådant, utan bara “konstig”, och det är inte något positivt.

Så nej, jag kommer inte att använda “hen”. “H*n” får duga så länge.

Miyuki Nakajima – Stjärnorna på jorden

中島みゆき『地上の星』En av mina japanska favoritsånger, från första stund jag hörde den som signaturmelodi till dokumentärserien “Project X – Utmanarna” på japanska NHK. Själva låten är makalöst bra och ger mig ståpäls varje gång jag hör den, inte minst på grund av dess text. Programmet handlade om de många människor – forskare, ingenjörer, arbetare, företagare etc. – som bidrog till att bygga upp Japan efter Andra världskriget. Broar, radiomaster, dammar, forskningsprojekt… Människor som arbetade hårt för att bygga en framtid åt det sönderbombade folket. Människor och livsöden som många nu förmodligen inte ens känner till.

Här är min egen översättning av texten:

Svalan i vinden,
Vintergatan i sanden,
vart har alla försvunnit, utan att någon tog farväl av dem?
Pegasus på fältet,
Venus vid gatans hörn,
vart har alla försvunnit, utan att någon brydde sig?
Ingen minns de stjärnor vi har på jorden.
Folk stirrar bara upp mot himlen.

Svalan högt däruppe på himlen, säg mig,
var är stjärnorna på jorden?
Svala, stjärnorna på jorden,
var är de månne nu?

Jupiter på klippan,
Sirius på vattnets botten,
vart har alla försvunnit, utan att någon brydde sig?
Sökandes berömmelse, sökandes det som glittrar,
(vi) människor greppar bara efter is.

Svalan högt däruppe på himlen, säg mig,
var är stjärnorna på jorden?
Svala, stjärnorna på jorden,
var är de månne nu?

Sökandes berömmelse, sökandes det som glittrar,
(vi) människor greppar bara efter is.
Svalan i vinden,
Vintergatan i sanden,
vart har alla försvunnit, utan att någon tog farväl av dem?

Svalan högt däruppe på himlen, säg mig,
var är stjärnorna på jorden?
Svala, stjärnorna på jorden,
var är de månne nu?

Jag har blivit med företag

bocker

Idag kom min FA-skattsedel, så nu har jag officiellt ett eget företag i översättningsbranschen. Översättningar mellan japanska och svenska. Jag älskar att översätta och jag har redan översatt en del för olika uppdragsgivare, men nu kan jag alltså göra det i rollen som företagare. Det känns pirrigt – stort på något sätt.

Det måste nästan ge mig +1 vuxenpoäng.

Stort tack till NyföretagarCentrum för deras hjälp!

En lugn dag

Jag gör som katten min idag: tar det lugnt. Igår översatte jag lite text till japanska till en av mina webbsajter, och författade ju dessutom ett par blogginlägg här, så ända sedan dess har jag rejäl huvudvärk. Ingenting ovanligt med detta – så har det varit i ett par-tre år nu. Förhoppningsvis kommer jag att må bra igen imorgon eller i övermorgon. :)

Jag sitter annars och putsar på en anmälan om företagsregistrering. Jag har länge gått i starta eget-tankar, för att kunna erbjuda japanskaöversättningar på ett bra sätt, och då Försäkringskassan nu tycks ge tummen upp finns det inte längre något formellt hinder. Tror jag.

Jag förväntar mig inga nämnvärda inkomster av det – inte minst då min återkommande huvudvärk sätter rejäla gränser – men det är ändå något jag vill ha åtminstone möjligheten att åta mig. Det japanska språket är en av mina livspassioner.