Tag Archive for 'teckning'

Page 3 of 3

Hur fan kan man förbjuda något som inte finns?!

Barnporr?

En av de mest rutinerade och kända översättarna av japanska serier som jag känner till, och dessutom en gammal bekant till mig, dömdes härom dagen för “barnpornografibrott” av Uppsala Tingsrätt. Hans brott: han hade några japanska teckningar i sin dator – teckningar som enligt svensk lagstiftning är att betrakta som barnpornografi.

Det är totalt vansinne, och ett brott mot allt jag håller kärt – teckning, konst, yttrandefrihet samt principen inget offer = inget brott. Det är helt enkelt ett offerslöst brott! Ett moralbrott. Det rör sig om streck på papper (eller dataskärm) – om ren och skär fantasi.

Jag blir så arg och irriterad att jag inte orkar skriva något vettigt inlägg – irritationshuvudvärken blir för stark. Jag hoppas jag orkar skriva ett längre inlägg om detta senare, för den här frågan brinner jag väldigt starkt för, tecknare, japanskaöversättare och fan av allehanda japanska (och andra) teckningar som jag är.

Sådana här prydmoraliska idiotier får mig seriöst att vilja flytta till ett annat land.

EDIT: Bra inlägg på Newsmill.

Modemaffian antecknar

shorts

I dessa sommartider så välsignade med sol och värme tänkte jag bara passa på att informera om att jag tycker shorts ser rent förj*vliga ut. Oavsett hurdan ens fysik ser ut, vilken ålder man har och vilket kön man råkar tillhöra så sänker ett par shorts i mina ögon den olycklige bärarens sex appeal till någonstans mellan clown och tegelvägg. Avdankad alkis eller fotomodell spelar ingen roll. Det har jag tyckt länge och det tycker jag alltjämt.

Män: bär byxor! Måste ni absolut ha shorts på er så låt dem då för allt i världen vara så långa som möjligt! Kvinnor: bär klänning eller kjol! Kan ni inte stå ut med det så, um, tja, gör det ändå! Är ni rädda för att något skall synas så ha för all del trosor på er under. Eller byxor eller vad som helst.

Awww…

Mutual attraction

Så kom igen nu då, kan jag höra få ett “awww…”? ;)

Teckning av ~Bob-Rz.

Habegär!

Cintiq-21UX-lg

Wacom är som ni kanske vet världens ledande producent av ritplattor och ritbord, tryckkänsliga plattor som tillsammans med en medföljande “penna” möjliggör en intuitiv ersättning till datormusen, där man helt enkelt “ritar” på plattan ungefär som man ritar på ett papper. Jag har länge gått och suktat efter en sådan, då tecknande på dator medelst mus är en rent hiskelig upplevelse som helst undviks.

Med sin produktserie Cintiq har man dock uppfunnit en rent fantastisk produkt. Man har helt enkelt kombinerat sin ritbrädesteknologi med en tryckkänslig skärm och simsalabim så har man en skärm som man kan rita direkt på! En evolution som inneburit en revolution för grafiska konstnärer världen över! Detta har alla möjligheter att vara precis lika intuitivt och effektivt som att rita på papper, med alla den digitala världens möjligheter tillgängliga på enklast möjliga sätt. Inget mer ritande på en liten grå plastplatta på bordet medan ögonen stirrar på datorskärmen.

Det finns bara ett litet problem: priset. Den lilla varianten går loss på dryga 10000kr, den stora på ungefär det dubbla. Huvva! Det är till att hoppas på konkurrens och prisfall – eller rika, givmilda änkor. ;)

Fantastisk karaktärsdesign

Haruhi_Suzumiya

Fantastisk karaktärsdesign! Det var mitt första intryck när jag fick syn på figuren ovan – Haruhi Suzumiya, ur serien The Melancholy of Haruhi Suzumiya – för ett tag sedan. “Karaktärsdesign” må vara ett stelt uttryck, men det är det bästa jag kan komma på och dessutom en direkt översättning från engelskan och japanskan (キャラデザ). Hur som helst slogs jag direkt av designen på henne.

Jag har sett hundratals och kanske tusentals japanska manga/anime-figurer i mina dagar, allt sedan jag föll ner i otaku-träsket i mitten av 90-talet, och efter några år – speciellt under min senare tid i Japan – får jag erkänna att bristen på innovation och karaktär fick figurerna att kännas allt mer likartade och tråkiga. Kanhända spelade mitt åldrande in här också. Det kändes hur som helst som att vilken serie den japanska industrin pumpade fram så kändes det som att jag redan sett (nästan) allt förut. Återanvändning ovanpå återanvändning. Ingenting ovanligt i och för sig i en industri som mognat och blivit mainstream.

Nu har jag inte tittat på anime på flera år, och vet knappt vilka serier, filmer och spel som är populära just nu, men jag vet att när jag fick syn på Haruhi såg jag för första gången på åratal en helt fantastisk karaktärsdesign! Det är något med figuren som känns nytt, fräscht och unikt, trots att det är en i raden av alla skolflickskaraktärer. Och jag har inte ens sett serien!

Haruhi_Suzumiya5

Det känns nästan som när jag häpnade över Kōsuke Fujishimas karaktärsdesign i Sakura Wars (サクラ大戦) för ett antal år sedan, som jag för övrigt heller inte tog mig för att se… (Dess huvudperson, Sakura Shinguji, finns avbildad här under.) Jag må vara “för gammal” för att titta på serier egentligen, men det är ju faktiskt så att jag känner för att teckna igen. :)

Sakura_Shinguji

En streckfigursmanual till våldtäkt?

LouiseP uppmärksammar att den australiska högsta domstolen bestämt att erotiska teckningar av Simpsonbarnen är att beteckna som barnporr.

The Simpsons

Mycket lägligt, då jag själv länge funderat på att skriva om problematiken. För några år sedan hände det sig nämligen att jag också tecknade en del erotiska bilder föreställande unga figurer, något som jag inte tyckte var något stort problem då jag länge tecknat seriefigurer i manga-stil och inte fann en 18-årsgräns vara så väldigt viktig i de påhittade seriernas värld, men dock något som jag valde att sluta med då vår svenska lagstiftning på området skärptes. Jag lade pennan på hyllan och tog bort de sidor och gallerier jag haft online, utom min mer beskedliga site Cuteart.

Här talar vi alltså om rena seriefigurer. Ickerealistiska teckningar av påhittade karaktärer, skapade medelst papper, penna och en smula fantasi, vare sig vi talar om figurer i exempelvis Simpsons-stil eller i japansk lolicon-stil. Verk som alltså varken kan sägas vara förvillande lika fotografier av verkliga människor och därför rimligen inte bör kunna misstas för verkliga foton, eller vars skapande på något sätt inneburit ett övergrepp av något slag.

Ur en av mina teckningar...

Jag förstår dock resonemanget lagstiftarna troligtvis fört: det är inte bilderna i sig som är problemet, då de inte i egentlig mening är ”riktig” barnpornografi (alltså dokumenterandet av faktiska övergrepp på barn), lika lite som en Fantomen-tidning skulle kunna ses som dokumenterandet av faktiska grova våldsdåd av en maskerad kroppsbyggare. Teckningar är bara teckningar. Nej jag är övertygad om att det man ser som ett problem är själva rädslan för att tittandet på tecknad porr involverande unga karaktärer på sikt skulle kunna få en pedofil (eller, får man förmoda, någon annan person i riskzonen) att gå över gränsen och faktiskt själv ge sig på ett barn. Att, i lagens mening, våldta. Jag har sett många diskussioner online mot ett förbud, och där brukar man tyvärr missa detta enkla resonemang.

Stämmer då resonemanget? Skulle exempelvis lolicon utgöra en riskfaktor i samhället? Jag vet så klart inte, men jag tror det i alla fall inte. I varje fall inte att det skulle vara en tillräckligt stor risk för att berättiga ett förbud – en i mitt tycke gigantisk inskränkning i den konstnärliga friheten. Konst är konst, som jag ser det, vare sig det handlar om harmlösa och barnvänliga Musse Pigg, mer realistiska och våldsamma Fantomen och Agent X9, riktigt våldsam konst involverande såväl blodbad som halshuggningar, eller erotisk konst av vuxna eller – i fallet med Bart och Lisa i The Simpsons – minderåriga figurer. Anything goes, tycker jag.

Batman i högform

Oavsett motiv handlar det bara om streck på ett papper – gillar man inte en viss sorts teckningar är det bara att låta bli att titta. Våld, sexism, politisk och religiös kritik… Jag tror nog att även de flesta människor med pedofil läggning kan förstå detta, och kan förstå gränsen mellan illusion och verklighet.

Som jag ser det handlar konst bara om att leka med idéer, regler, koncept och fantasier. Speciellt kul tycker jag det är att leka med kontraster! Att teckna sådant som varken kan – eller skall – göras i verkligheten. Könsroller och övriga sexualla teman kan lekas med på många sätt på papperets vita yta. Gör den större, gör den mindre, den åldern här och den där, sätt på den klädseln där och ta den karaktären där, släng in några tentakler och skaka runt… I min konstnärliga egoism motsätter jag mig helt enkelt de förbud som försöker hindra denna möjlighet.

japanese_tentacle

Och förbuden smyger sig på, allt i skademinimeringens och prydhetens namn. Och ingen törs stå upp, av rädsla för att få (i det här fallet) pedofilstämpeln på sig. Det är väldigt beklagligt tycker jag. Och värre än censuren är kanske självcensuren, då den sprider sig i det dolda, som en våt filt, utan att ge upphov till samhällelig debatt. Jag tog bort mina teckningar, av rädsla för eventuella problem med lagen, trots att lagen de facto ännu inte prövats i domstol. Jag önskar inte bli ett pilotfall. Jag hoppas det fått Bodström att sova lite, lite bättre om nätterna.

En konstnärssjäl i vacuum

Kroppsligt
Det kroppsliga tillfrisknande från utbrändheten fortgår, och så länge jag inte anstränger mig allt för mycket så är lite övergående huvudvärk och kanske någon enstaka yrselattack allt som påminner om att mitt huvud ännu inte fungerar helt som det brukade göra. Först när jag anstränger mig för mycket och/eller allt för länge (exempelvis med att läsa, skriva eller vara social) blir besvären med huvudvärk, yrsel, illamående och svårigheter att tänka riktigt besvärliga och påminner mig om varför jag faktiskt är sjukskriven. Men alla dessa besvär har blivit märkbart bättre, speciellt på sista tiden.

Själsligt
Själsligt och konstnärligt tumlar jag dock alltjämt runt i blindo. Jag är en mer eller mindre ängslig själ, med en kreativitet driven av kärlek, lust och glädje.

Det är dessa känslor jag försökt uttrycka i de teckningar som finns bland annat i mitt teckningsgalleri, och det är dessa känslor (någon eller flera av dem) som jag hoppats mina besökare ska känna inombords när de betraktar dem. Då jag inte hade någon flickvän när jag tecknade det stora flertalet teckningar var just teckningarna mitt enda utlopp för de känslorna. Man kan säga att tecknandet till viss del var ett substitut för den partner jag inte hade – ett utlopp för min kärlek.

Efter ett fruktansvärt förhållande som sårade min själ och troligtvis snabbade på fallet mot utbrändheten har jag nu sedan snart fem år en flickvän som jag älskar och som älskar mig. Som ett uttryck för livets ironi har vi dock tämligen diametralt olika intressen och personligheter, inte minst vad gäller vår inställning till konst och populärkultur. Det finns därför sedan några år tillbaka två hinder för min kreativitet: Dels är min flickvän det huvudsakliga målet för min kärlek och jag känner därför helt enkelt inte lika stort behov av att uttrycka den i konstnärlig form som tidigare, dels får jag dåligt samvete när jag tecknar eftersom jag vet att det är något som hon inte uppskattar.

På jakt efter en mening
Sådant är läget för närvarande. Jag vill verkligen skapa konst igen – skönhet och söthet är alltjämt något som jag vill uttrycka. Jag måste dock finna ett sätt att överkomma både min inre och min yttre kritiker.

Motivmässigt skulle jag också rent teoretiskt kunna utveckla mig: Då jag sedan länge tyckt om att teckna söta och sexiga unga kvinnor kan skalan sägas sträcka sig från det riktigt unga och söta i anime-/manga-stil (lolicon), till mer vuxna kvinnor i realistisk stil (fotografisk realism). På ena sidan väntar dock då säkerligen pedofilanklagelser, vilket skulle kännas både sorgligt och onödigt, och på den andra det tragiska faktumet att jag faktiskt inte kan teckna realistiska porträtt…

Jag har försökt använda modellfoton för att på så sätt förenkla den konstnärliga processen lite grand vad gäller poser och proportioner, men ännu så länge har resultaten inte varit odelat positiva. Det känns lite som fusk. Jag har också anmält mig till en tecknings- och målningskurs på Folkuniversitetet, få se om den upplevelsen kan ge mig en konstnärlig skjuts framåt. Kanhända behöver jag också söka ett nytt och utökat socialt sammanhang.