En blogg tillhörande en utbränd japanolog och tecknare.
Här är några teckningar jag gjort de senaste åren och som jag postade på min engelskspråkiga blogg, men av en eller annan anledning aldrig lade upp här.
Om du inte ser alla bilder klicka på “läs mer”-länken för att se hela inlägget. Mycket naket är det, så titta försiktigt! 
“Athena” – 2007
En gudinneliknande kvinna, komplett med tiara och en stav av något slag. Jag gillar hennes leende.
Tidigare i sommar testade jag att ladda ner The Lord of the Rings Online (LotRO). Spelet är som ni kanske vet ett MMORPG i Tolkiens sagovärld. Spelet är till skillnad från gruppcentrerade Guild Wars i första hand ett en-karaktärs-spel spel likt de flesta andra MMORPG-spelen på marknaden, såsom exempelvis World of Warcraft och Warhammer Online. Likt World of Warcraft och Warhammer Online är det (LotRO) dessutom ett spel som kostar en inte oansenlig mängd pengar att spela, både i form av införskaffningskostnad och månadsavgifter, vilket också medgett företaget bakom spelet att investera rejält med pengar i att skapa ett både stort, detaljerat och ambitiöst spel.
Jag hade länge velat testa LotRO, men trodde inte att min dator skulle klara av det – något som den dock till min stora förvåning faktiskt gjorde när jag väl testade det. Rent spontant imponerade spelet väldeliga på mig; Jag är en stor fantasyälskare och ett fan av Tolkiens böcker, så jag attraherades av den gedigna och trovärdiga världen, kombinerat med en starkare berättelse än den som World of Warcraft lyckades prestera. Berättelsen förs framåt inte bara genom den text man presenteras för när man interagerar med diverse spelkaraktärer, utan efterhand i äventyrets gång också genom en berättarröst samt via filmsekvenser. Jag har inte spelet på datorn längre och har inte spelat igenom någon större del av handlingen, men fortsätter detta berättarsätt (inklusive berättarröst och filmsekvenser) spelet igenom – vilket jag förutsätter att det gör – hjälper det till att skapa en stark känsla av fortgående handling och berättarteknisk spänning. (Något man knappast kan säga om World of Warcrafts handling.)
Något som jag också gillar med LotRO är den realistiska visuella stilen. Förvisso älskar jag fantasyn för alla dess fantastiska och fantasieggande inslag, men det är i kontrasten mellan det ordinärt jordnära och det oväntat fantastiska som magin framträder i sin fullaste prakt. Jag älskade de vackra djupa skogarna som fanns på sina håll i World of Warcraft, men de dränktes tyvärr av en i övrigt överdrivet enkel och extremfärgglad design, och blåa alver med sexpack. Kantiga krigare med 100-kilos röd/lila axelskydd med taggar blir bara löjligt. Detta problem tycks som tur är inte finnas i LotRO. “Sagan om ringens” värld är betydligt mer visuellt realistisk, vilket skänker en lugnare och trovärdigare bakgrund till spelupplevelsen.
Varför spelar jag då inte The Lord of the Rings Online nu? Varför har jag inte kvar det på datorn, om det nu är så bra? Tja, anledningen till att jag tog bort det är rätt så banal: Efter ett par veckor märkte jag nämligen att jag spelade allt för mycket. Det är tyvärr en tendens jag har, att “fastna” i spel och bara spela, spela och spela. För mycket och för ofta. Som jag gjorde med World of Warcraft. Därför tog jag bort det.
Desto intressantare tror jag är en fråga som jag faktiskt kom på idag: Varför längtar jag inte efter att installera det igen? Kanhända kändes spelet inte tillräckligt fantastiskt, fantasieggande och lockande. Kanhända blev det för realistiskt och alldagligt – det är ju trots allt ett sagolikt avbrott från vardagen man vill uppleva… Eller också beror det bara på att jag tillbringat slutet av sommaren mestadels på landet, med både nära och kära omkring mig och med ett härligt lantliv att ägna mig åt, och att jag därför helt enkelt inte längtat så mycket efter att spela just någonting alls. Jag vet inte riktigt. Det får framtiden utvisa.
Jag kan belåtet konstatera att det nu gått två månader sedan jag slutade spela World of Warcraft, och att jag inte ångrat mig och plockat upp det igen trots att det bevisligen är ruskigt beroendeframkallande. Jag började spela i början av hösten, med målet att nå spelets max-level (80), och blev som besatt. Jag spelade och spelade, trots att jag relativt snart egentligen tröttnat på spelet. Timtals varje dag, dag ut och dag in.
Det är tyvärr en tendens jag har ibland: att börja med något, och sedan fokusera alldeles för mycket på det – och försöka “klara av” eller slutföra det så bra det bara är möjligt. Och när jag sedan väl slutar så slutar jag helt och hållet. Även fast jag aldrig fastnat så för ett spel tidigare.
Och jag var konsekvent: samma dag som jag till slut, i slutet av februari, nådde level 80 så tackade jag för mig, avinstallerade spelet och avslutade mitt abonnemang. Och det kändes underbart att kunna lägga spelet bakom mig. Det äcklade mig. Hade jag kunnat fuska mig till den nödvändiga xp:n för att nå maxnivån snabbare så hade jag gjort det. Maken till irrelevant och rörig storyline, löjligt ful design och repetitiv spelmekanik får man leta efter. Fy farao.
Blizzard kan bevisligen en hel del om spel, men designen i det där spelet är sannerligen under all kritik. Där kunde de sannerligen lära sig en hel del från japanska karaktärsdesigners.
Så här i efterhand önskar jag att jag aldrig hade skaffat spelet, och att jag istället hade gjort något mer vettigt av tiden, som att gå till gymmet mer – men å andra sidan har jag blivit en erfarenhet rikare.
Jag har en benägenhet att göra saker antingen väldigt mycket eller inte alls. Har jag någon uppgift som måste göras så har jag en tendens att antingen oroa mig över den alldeles för mycket, eller försöka göra den så perfekt som det bara är möjligt. Mer än vad som är lämpligt alltså. Likaledes, har jag någon trevlig aktivitet att ägna mig åt så är det lätt hänt att jag också ägnar mig åt den alldeles för mycket (gärna för att slippa tänka på vad jag egentligen borde göra). Det är helt enkelt den sortens människa jag är: lite för gränslös, helt enkelt. Inte så förvånande att just perfektionister har en tendens att bränna ut sig. 
Två ”beroenden” jag haft under mer eller mindre lång tid känns det dock nu som att jag lyckats ta kontroll över:
World of Warcraft
Ända från slutet av augusti fram till början av december spelade jag alldeles för mycket World of Warcraft. Flera timmar om dagen, trots att det gav mig värre huvudvärk, och trots att jag tidvis borde ha ägnat mig betydligt mycket mer åt min flickvän.
När jag efter mycket spelande till slut dock nådde upp till det mål jag satt upp – att nå upp till spelets (då) högsta nivå och kunna införskaffa den senaste expansionen till spelet – fann jag dock att mitt intresse för spelet falnade rejält. Jag hade ju nått målet; spelet i sig hade jag egentligen i ärlighetens namn sedan länge tröttnat på. Nu spelar jag bara en bråkdel av vad jag gjorde tidigare.
Light-cola
Efter att ha runt en halvliter light-cola (främst Pepsi Max och Coca Cola Light) om dagen i flera års tid, dricker jag nu sedan en dryg månad tillbaka bara cola någon gång ibland. Om jag går på café eller så – och då enbart p.g.a. att det är godare än (mineral)vatten. Jag trodde faktiskt att abstinensbesvären skulle vara värre men, nej, jag känner inget större sug.
Kanhända beror avsaknaden av abstinensbesvär på att jag försökt att ytterligare sänka kraven på mig själv. Tidigare drack jag cola mycket på grund av att jag trodde mig behöva koffeinet för att orka prestera mer. Jag vet inte om det upplevda behovet var reellt eller enbart inbillat, men när jag nu tillåter mig själv att ta det lugnare känner jag helt enkelt inget behov av uppiggande koffein.
Kanske närvaron av ett beroende är en signal på bristande livskvalitet? 
Att installera World of Warcraft en första gång var inga som helst problem, utan allt gick föredömligt smidigt. När jag igår skulle ominstallera spelet stötte jag dock på större problem än jag någonsin hade kunnat förutse. Installationen stannade på runt 98% med ett felmeddelande angående hanteringen av en eller flera kataloger/filer, samt den kryptiska felkoden ”ConflictManager::ResolveConflicts/1″. Trots upprepade ominstallationsförsök med olika säkerhetsinställningar var resultatet alltid i stort sett detsamma, med samma felkod. Att köra installationen som administratör hjälpte inte, och inte heller hjälpte det att ändra rättigheterna på installationskatalogen, stänga av antivirusprogrammet eller att stänga av Vistas UAC. Mycket märkligt. En titt på internet visade att jag absolut inte var ensam i min olycka.
Efter idel surfande och åtta ominstallationsförsök(!) hittade jag till slut lösningen här. Problemet rör visst Vistas högt ställda säkerhetsinställningar trots allt, men lösningen är enkel: Om inget annat hjälper: starta om Vista i felsäkert läge (med nätverk) och kör därefter installationen som vanligt. När installationen är färdig kan datorn startas om i normalt läge igen.
Alltså:
Nu i helgen fyllde jag 30, vilket firades medelst besök på medeltidsfestival, cafébesök på söder samt middag på kinarestaurang i centrala fjollträsk (Stockholm). Det känns rätt så stort att ha lämnat de tjugo bakom mig, men någon akutare åldersnoja har ännu inte infunnit sig. Att bli 40 lär bli en betydligt större pärs.
Desto större känns nog faktiskt att jag börjat spela World of Warcraft, åratal efter de flesta andra i den civiliserade världen. Anledningen till detta är att jag helt enkelt inte kunnat tidigare, på grund av prestandaproblem, men med den senaste grafikdrivrutinen ledladdad visade sig spelet nu faktiskt flyta på helt perfekt. Tack för det Intel.
Van vid MMORPG-spelande av både den grafiska varianten (Flyff och Guild Wars) och dessförinnan gamla textbaserade spel (MUD) kan jag inte säga att World of Warcraft helt har bundit mig, men jag får erkänna att jag är mäkta imponerad över hur mycket mer komplext och omfångsrikt det är än tidigare nämnda Flyff och Guild Wars. Även fast grafiken inte imponerar vidare mycket (jag saknar speciellt de färgglada visuella ljuseffekterna som finns i Flyff) så är känslan för detaljer fantastisk, och själva grafikmotorn till viss del betydligt mer avancerad än de i ovan nämnda spel.
Jag spelar just nu på ett tiodagars testkonto, men en full kopia av spelet är beställd och lär anlända om några dagar så att jag kan uppgradera kontot till ett vanligt. Jag spelar Night Elf just nu, men kommer säkerligen att skapa karaktärer till de andra Alliance-raserna också. En hel del spelande lär det bli…
Loading ...
