Archive for the 'Blandat' Category
Så, hur mår jag då, för närvarande? Jo tack som frågar läser, jag mår faktiskt bra. Förvånansvärt bra till och med. Sedan jag kom underfund med hur jag skulle besegra min huvudvärk för ett par månader sedan har jag faktiskt mått riktigt bra – trots att de kortare dagarna och sjunkande temperaturerna så här efter sommaren brukar få mig att rasa ner i säsongens första depression. Och trots (eller kanske tack vare) en halverad antidepressiv medicindos. Hittills har det alltså gått riktigt bra. Helt klart över förväntan. 
Jag gissar att det beror på den allmänt förbättrade livskvalitén. Utan huvudvärken och med en snabbare tillgång till mina känslor känns huvudet klarare och mer “normalt”. Ingen grumlande värk och ingen våt filt över tankar och känslor. Så här är det många år sedan jag mådde sist. Flera personer har påpekat att jag verkar mycket gladare. Och nu när jag sitter här på biblioteket i solskenet och skriver kan jag faktiskt förnimma… glädje. Livslust. Det är som ett mirakel.
Visst kan vissa dagar kännas trevligare än andra, men så skall det ju vara.
Det mesta av den tid som gått har gått åt till att utforska mina nya, framflyttade gränser. Det är nog en kontinuerlig process. Att försiktigt testa vad jag numera orkar med utan att kroppen och huvudet börjar säga ifrån. Jag behöver inte längre spendera dagarna mer eller mindre i passiv vila för att återhämta mig från värk efter någon liten sak jag gjort, utan jag kan mer fritt disponera mina dagar. Med viss vila, ett lugnare tempo och med lägre ställda prestationskrav på mig själv än förut (jag har trots allt lärt mig något av mina år av smärta), och med en hel del stretching av nacken lite då och då, känner jag att jag är på väg tillbaks till ett mer levande liv. Ett liv där en timme med en bok eller något slags arbete inte längre nödvändigtvis betyder timtal av obehag och vila. Det känns inte längre orealistiskt att jag skall kunna klara av att ha ett deltidsarbete.
De senaste dagarna har jag arbetat på några olika japanska affischer på en webbshop jag öppnat på Zazzle.com. Ingenting särskilt avancerat egentligen utan för huvudets skull har jag börjat försiktigt, men det är något som jag hoppas kunna utveckla med tiden, med mer design i fokus än ren typografi. Jag sitter och pillar på små idéer då och då, så klicka gärna in där ibland och ta en titt.
Jag fick snåla in rejält den här månaden och till och med använda lite sparade pengar, men slog till slut till och beställde en ny klocka – en Danish Design IQ12Q199. Den kom äntligen i går, och jag har inte kunnat sluta titta på den och beundra den sedan dess. Den är så underbart snygg! Enkel, stilren, minimalistisk – precis den sorts estetik jag kommit att tycka om och inreda hela mitt hem enligt. ^^
Ända sedan jag brände ut mig för fem år sedan och började tycka att alla slags uppmärksamhetspockande intryck var ansträngande har mitt intresse för minimalism stadigt tilltagit. Det är svårt att hitta mer minimalistiskt stilrena klockor än de som Danish Design tillverkar, och just den här modellen är min favorit. Inga länkar, inga onödiga linjer och vinklar, inga distraherande funktioner – inte ens alarm eller datum (det har jag ju ändå i mobiltelefonen).
Ingen klump – bara ett litet runt boett i blänkande titan, med en vit urtavla och ett enkelt mörkbrunt, nästan svart armband. Graderingen på urtavlan kommer man inte ifrån; bra minimalism inskränker inte på ett föremåls grundläggande användbarhet.
Hoppas den här klockan kommer hålla i många år. Kvalitet brukar göra det. Så, om ni nu ursäktar mig skall jag beundra min klocka lite till. 
Vänner! Medborgare! En stor sorg har sänkt sig över vårt land. Den sista butiken här i stan har slutat sälja finchoklad i lösvikt. Eventuellt skulle de komma att beställa från en annan leverantör istället, men det lät inte så troligt. Och jag förstår dem – Karamellkungens billiga skräpgodis säljer säkerligen betydligt bättre.
Vill man nu få tag i havsfrukter av hög kvalitet eller Toms utsökta vaniljgrodor, som jag skrev om i föregående inlägg, tycks nu ingen annan utväg kvarstå än att själv köpa i bulk från någon grossist eller så. Och det skulle varken min plånbok eller mitt midjemått må bra av, gottegris som jag är.
Jo, för mig är detta ett stort problem. Återstår bara att börja köpa riktiga handgjorda chokladtryfflar för dubbla priset…
Jag befinner mig för närvarande i vår huvudstad för ett par veckors storstadsliv. Jag är kattvakt åt en vän och hennes sambo som är bortresta, och får i utbyte bo i deras fina lägenhet på Söder i Stockholm. Det här är tredje sommaren jag är kattvakt här, och jag älskar det verkligen.
Säga vad man vill om det hälsosamma i landsortens långsammare tempo för en stresskänslig själ (det är definitivt möjligt att det hjälpt mig i mitt tillfrisknande), men jag känner mig både gladare och mer inspirerad här i storstan. Mer folk och fler affärer, serveringar och andra företag än man hittar om man så går hundra varv runt de två(?) shoppingkvarteren i Falun! So otroligt inspirerande och livgivande. Glädjebringande.
Jag får också säga att jag hälsomässigt till och med mår bättre än jag vågat hoppas. Jag får knappt någon värk alls, trots nästan dagliga utflykter runt stan, bland folk, affärer och intryck! Så sent som för någon månad sedan hade jag troligen inte orkat med mer än korta promenader till någon enstaka butik kanske varannan dag – men här är jag nu och kan nästan bete mig som en “vanlig” icke-utbränd människa! Men det är klart, jag är hela tiden uppmärksam på saker och situationer som kan vara för stressande, och flera gånger om dagen stretchar jag nacken (se föregående inlägg för mer om nackstretchingen).
Så, ca en vecka har jag nu kvar av vistelsen, sedan bär det av upp till skogarna igen. Finns det någon stockholmsboende besökare till bloggen som har möjlighet att träffas för en fika eller så så hoppas jag ni slänger iväg ett mejl.
Efter någon veckas arbete lade jag igår också sista handen på en uppdaterad version av min japanskaöversättningshemsida, Japan Translation. Den gamla upplagan hade sett sina bästa dagar, så det känns skönt att firman nu har ett snyggare ansikte utåt. Härnäst gäller det att förbättra min ranking på Google, oklart riktigt hur…
Avslutningsvis flirtade en asiatisk man med mig i dag, vilket ju känns lite missriktat. Jag klär mig nog för snyggt till och med för Stockholm, med snygg skjorta och väst. I dag köpte jag till och med en ny slipsnål och manschettknappar. Dags att runda av det här inlägget med att nynna “I’m too sexy for my shirt”…
[Gnällinlägg!] Jag känner mig fortsatt apatisk, deprimerad och fruktansvärt uttråkad. Ny praktikplats med trevliga människor till trots: vad jag än gör känner jag ingenting – ingen glädje, ingen lust, ingen nyfikenhet, ingen framtidstro, ingenting. Jag finner ingen nämnvärd glädje i vare sig böcker, bilder, tv eller dataspel. Att min farmor gick bort förra helgen lyfte ju inte heller humöret direkt… Jag vet att jag borde ta just det betydligt hårdare, men som sagt, bortsett från tårar just när jag satt där vid hennes dödsbädd – med hennes varma svaga hand i min, och lyssnade till hennes ojämna andning – bortsett från just då så känner jag inte mycket inombords. Bara tomhet, och viss sorg.
Hade jag haft råd hade jag satt mig på ett tåg eller flygplan och rest långt långt bort, få se om det kunde få liv i mig igen.
Jag har naturligtvis följt katastrofen borta i Japan. De första två dagarna (endast med avbrott en kväll för att abrupt åka till min farmor) kände jag faktiskt något: en oerhörd oro för situationen, och jag följde konstant de japanska nyhetssändningarna. Efter jag insåg att situationen stabiliserats slutade jag dock med detta. Det tog alldeles för mycket energi och gav mig alldeles för mycket huvudvärk. Japan kommer att klara sig. De har varit med om värre saker förr – jordbävningen som raserade Tokyo 1923 och Andra Världskrigets amerikanska bombningar. Även fast jordbävningen och tsunamin den här gången är bland historiens absolut värsta katastrofer är det trots allt bara en mindre del av landet som ödelagts. Även fast räddningsinsatserna varit förvånansvärt och närmast oförklarligt långsamma att komma igång (vilket verkligen förvånat mig) så kommer man att fixa det här. Japanerna är ett lugnt, ordentligt och företagsamt folk.
Vad som oroar mig som japanolog och nationalekonom är inte främst de tiotusentals dödade och skadade (naturligtvis absolut fruktansvärt för de inblandade) och någon ynka bequerel strålning i några livsmedel (hur mycket än våra västerländska medier försöker blåsa upp paniken), utan vad detta i det långa loppet kommer ha för effekt på hela den japanska ekonomin och på de 130 miljoner människor som bor där. Jag inser att detta låter känslokallt och oviktigt i jämförelse, men den japanska ekonomin har befunnit sig i kris ända sedan asienkrisen på 90-talet, med kraftigt stigande arbetslöshet och nästan konstant deflation, och de oerhörda kostnader det kommer innebära för den redan djupt skuldsatta japanska staten att bygga upp den del av landet som nu förstörts kan komma att sätta djupa spår. Vad detta i det långa loppet kan komma att innebära i form av ränteskulder, sänkt produktion och ytterligare utbredd ungdomsarbetslöshet är det ännu ingen som vet.
Det enda jag vet är att jag önskar jag befunnit mig i Japan, så att jag kanske på något sätt hade kunnat hjälpa till. Även fast min japanska är bristfällig så älskar jag det där landet. Jag har ett par armar, och jag hade kanske ändå kunnat hjälpa någon drabbad att röja upp i förödelsen och leta efter saknade. Fått kunna betyda något. Fått kunna bidra.
Jag är glad att vi går mot ljusare tider. Snart är våren här, och då kanske äntligen svenskarna vågar bära lite färg igen.
Loading ...
