Maiburogu

Efter att både länge och väl ha dragit mig på grund av medlemsavgiften, som trots att den inte på något vis är oresonlig (550kr/år för medlemsskap och medlemstidning) ändå är kännbar för någon som är långtidssjukskriven, har jag nu äntligen gjort slag i saken och blivit medlem i Humanisterna. Det känns bra. Som ett slags statement, till viss del.

Humanisterna är en partipolitiskt obunden organisation som arbetar för det sekulära samhället, för rationalitet, vetenskap och medmänsklighet, mot religiös moralism och fundamentalism. De – eller kan jag kanske säga ”vi” nu – vill inte förbjuda någon religion och förnekar inte på något sätt människors rätt att bestämma över sin egen eventuella religiositet, men menar att samhället som grund skall vara sekulärt och inte premiera någon enskild religion. Bland annat.

The greatest tragedy in mankind’s entire history may be the hijacking of morality by religion.
/Arthur C. Clarke

Men är inte Sverige redan sekulärt, kanske någon påpekar? Jo, tämligen. Kanske mer sekulariserat än något annat land på jorden till och med. Men ännu finns det saker att förbättra, och obekväma frågor att ställa. Och då den kristna kyrkans ställning fortfarande är väldigt stark i landet, och krig och konflikter världen över fortfarande startas och underblåses i olika religioners namn, så är det trots allt viktigt att stå upp för rim och reson, vetenskap och humanism. Människan har gjort allt för stora framsteg genom vetenskap och upplysning för att tyst sitta ner och låta miljarder människors liv och öden styras av sagor och villfarelser.

Det är därför jag valt att bli medlem i Humanisterna. Jag må tycka att den sekulära livssynen är en självklarhet – så självklar att det känns lite fånigt att stå upp för den till och med – men den är en självklarhet som förtjänar att hyllas.