Maiburogu

Fantastisk karaktärsdesign! Det var mitt första intryck när jag fick syn på figuren ovan – Haruhi Suzumiya, ur serien The Melancholy of Haruhi Suzumiya – för ett tag sedan. “Karaktärsdesign” må vara ett stelt uttryck, men det är det bästa jag kan komma på och dessutom en direkt översättning från engelskan och japanskan (キャラデザ). Hur som helst slogs jag direkt av designen på henne.

Jag har sett hundratals och kanske tusentals japanska manga/anime-figurer i mina dagar, allt sedan jag föll ner i otaku-träsket i mitten av 90-talet, och efter några år – speciellt under min senare tid i Japan – får jag erkänna att bristen på innovation och karaktär fick figurerna att kännas allt mer likartade och tråkiga. Kanhända spelade mitt åldrande in här också. Det kändes hur som helst som att vilken serie den japanska industrin pumpade fram så kändes det som att jag redan sett (nästan) allt förut. Återanvändning ovanpå återanvändning. Ingenting ovanligt i och för sig i en industri som mognat och blivit mainstream.

Nu har jag inte tittat på anime på flera år, och vet knappt vilka serier, filmer och spel som är populära just nu, men jag vet att när jag fick syn på Haruhi såg jag för första gången på åratal en helt fantastisk karaktärsdesign! Det är något med figuren som känns nytt, fräscht och unikt, trots att det är en i raden av alla skolflickskaraktärer. Och jag har inte ens sett serien!

Det känns nästan som när jag häpnade över Kōsuke Fujishimas karaktärsdesign i Sakura Wars (サクラ大戦) för ett antal år sedan, som jag för övrigt heller inte tog mig för att se… (Dess huvudperson, Sakura Shinguji, finns avbildad här under.) Jag må vara “för gammal” för att titta på serier egentligen, men det är ju faktiskt så att jag känner för att teckna igen. 🙂