The Lord of the Rings Online: The Mines of Moria

by Andreas

Porten till Moria

Härom veckan nådde jag efter några månaders spelande i The Lord of the Rings Online: Shadows of Angmar spelets maxnivå (50) och införskaffade därför spelets första expansion The Mines of Moria, i vilken maxnivån höjs (till 60) och man kan hjälpa dvärgarna att bege sig in i och återta deras väldiga, förlorade stad Moria, belägen under Dimmiga Bergen, och sedan också börja utforska världen till öster om sagda bergskedja.

Utvecklarna Turbine har verkligen gjort ett fortsatt mycket bra jobb med att visa sin tolkning av Sagan om ringen och Tolkiens värld. Efter att ha sett brödraskapet lämna Rivendell (Vattnadal) på sitt farliga uppdrag i öster följer man här i deras spår, för att hindra fienden i dess sökande efter ringen och för att slåss mot deras ansamlande styrkor.

Turbines version av Moria består till skillnad från Peter Jacksons film mer av pampiga dvärgasalar än kolsvarta vindlande gångar, vilket man nog skall vara glad för då det kanske hade blivit tämligen mörkt och trist annars. Själva känslan när man första gången lämnar den öppna världen och dagsljuset, inträder i Morias dystra välkomstsal där de återvändande dvärgarna börjat fortifiera sina positioner (stora bilden nedan) och hör den pampiga musiken och bergets knarrande ekande är verkligen svårslagen.

Observera dock att jag spelar spelet på absolut lägsta möjliga grafikinställningar, då min laptop grafiskt är klent utrustad, och att spelet garanterat ser betydligt snyggare ut än på bilderna nedan för de allra flesta. Min dator når faktiskt inte riktigt upp till spelets rekommenderade miniminivå. *skäms*

(Här är lite bilder på hur snyggt spelet egentligen är.)

Spelet har flutit på acceptabelt tidigare ute i det fria, men inne i Morias salar, där datorn inte bara måste rendera mark och klippor etc utan också måste visa väggar och tak – tredimensionella objekt runt om alltså – rullar spelet på min dator på plågsamt segt. Jag valde därför att skippa så gott som alla quests och pressa mig igenom Moria på kortast möjliga tid för att istället fortsätta ut i det fria öster om bergen, till alvernas Lothlórien, där allt rullar på mycket bättre igen. Synd, eftersom Moria är både stort och imponerande, men detta är alltså inget som vanliga spelare av spelet behöver känna sig tvingade att göra. 😉 Nåväl, jag ränner just nu runt i alvernas skogar, med siktet inställt långt borta i sydost, i Mordor…