Jag hade tänkt kommentera regeringens planer för tågtrafiken i landet, i och med den nya proposition infrastrukturministern nyligen lade fram, men fann att den fenomenale Dick Erixon samt Östgötacorrespondenten redan skrivit nästan precis vad jag hade tänkt. Erixon skriver bland annat:
Det är naturligtvis bra med konkurrens, men för att den ska kunna ske krävs fler spår så att trafiken kan öka. Stora investeringar i spår, helst höghastighetsspår, lyser med sin frånvaro i regeringens trafikpolitik.
Så sant som det är sagt. Det är ju redan väl känt att SJ på de mest trafikerade linjerna redan kör med så många tåg det tycks vara möjligt att göra, med resultatet att minsta problem leder till stora förseningar. Ännu fler tåg, från fler företag, lär väl inte råda bot på det. Problemet är ju att det inte har investerats ambitiöst i fler och snabbare spår på… ja, jag vet inte hur många årtionden. Snabbare spår vet jag knappt om någonsin försökts byggas?
För att seriöst kunna sänka biljettpriserna, öka antalet avgångar och förbättra punktligheten behövs nya spår – och gärna höghastighetståg, likt de som nu byggs i bland annat Kina. Det är synd och skam att Sverige dras med så gammal och underdimensionerad infrastruktur. Tåg och inte flyg (eller bil) bör kunna vara både privatpersoners och företagares förstahandsval vid inrikesresor, något det tyvärr inte är idag. Det skulle både vi och naturen tjäna på.
Det är uppenbart att Marabou inte kan tillverka kvalitetschoklad. Göra smaskigt god mjölkchoklad, bestående av mer socker och mjölkpulver än kakao, det kan de helt klart, men göra kvalitetschoklad det kan de sannerligen inte. Deras 86%-iga Premium-choklad är ett sorgligt bevis på detta.
Marabou Premium 86% Cocoa smakar märkvärdigt vattnigt och meningslöst, med en bitterhet som skvallrar om billigast möjliga kakaoråvara. Bitter choklad kan också vara god, men inte i det här fallet. Jag tycker uppriktigt synd om de olyckliga satar som blir introducerade till den underbara världen av mörk choklad genom den här produkten, då risken finns att de tror att det är så här illa choklad skall smaka.
Nej, undvik den här “premium”-chokladen, och satsa istället på vilket annat fabrikat som helst. Billiga, obskyra budgetchokladsorter smakar bättre än den här. Jag rekommenderar Lindts härliga mörka choklad istället – om möjligt deras 90%-iga variant.
Det ryktas att körsbärsblommornas blommande nu börjat komma igång på allvar i Japan. Som ni kanske vet har körsbärsblommorna en särskild plats i japanernas hjärtan, och den årliga körsbärsblomssäsongen är en av årets höjdpunkter.
Det finns många olika sorters körsbärsblommor (över 200, enligt Wikipedia) som blommar vid lite olika tidpunkter, men i stort vandrar blomningen, likt ett bälte, från söder norrut upp över de japanska öarna under den tidiga våren. Jag minns från min tid i landet hur kul det var att följa hur långt blommorna hunnit på de dagliga nyhetssändningarna, ofta i anknytning till väderkartan.
Faktum är att det formliga fyrverkeriet av fluffigt ljusrosa trädkronor spelat en så stor roll för det japanska folket att både det japanska skolåret och bokföringsåret börjar just när körsbärsblommorna brukar blomma som mest i Tokyo/Kyoto-området, nämligen i april.
Jag önskar att jag vore där nu – då skulle det säkert snart börja dra ihop sig till att gå på så kallad hanami: en picnic under de vackra träden. Jag kan garantera er att det är en underbar känsla att sitta där, med mat och dryck uppdukad och med tusentals rosa blomblad sakta virvlandes genom luften runt omkring en.
Jag tänkte jag skulle passa på och tipsa om en mycket trevlig sajt som jag nyligen stiftat bekantskap med: Webbfeber. Webbfeber är en frekvent uppdaterad blogg på svenska, som – som namnet skvallrar om – tipsar om allehanda webbrelaterade nyheter, och då framför allt nya, intressanta, och användbara sajter. Fokus ligger åt det tekniska hållet. Det är den bästa sådana sajten jag hittat på svenska hittills.
Webbfeber har en rad olika systersajter med sinsemellan olika teman, vars namn alla slutar med –feber. Spelfeber, som tar upp dataspelsnyheter, besöker jag till exempel då och då.
Nyheterna och avslöjandena om sockrade pensionsavtal och höga löner avlöser nu varandra i medierna – inte bara här i Sverige utan även ute i Europa och i USA, enligt radion. Med fasta löner och bonusar på ibland hundratals miljoner kronor är denna uppmärksamhet inte bara mycket positiv, utan också välbehövlig.
Christer Elmehagen, fd VD för AMF Pension, medverkade i P1:s Studio Ett idag, och gav bland annat sin syn på om det är rimligt att tjäna så otroligt mycket pengar. Och hans svar var glasklart: Jajamensan. ”Styrelsen har gett mig ett erbjudande, jag accepterar det, sedan lever vi efter detta”. Med andra ord, ingen självkritik. Ingen ryggrad. Bara undanflykter. Bara ren och ogenerad girighet.
Jag tror inte jag är helt tappad bakom det ekonomiska flötet – då jag faktiskt studerat såväl företags- som nationalekonomi och vanligtvis har min tillhörighet på den högra planhalvan i politiken – men jag anser faktiskt inte att företag (eller staten för den delen) skall få göra hur de vill med sina pengar. Jag är för såväl kapitalism som en hel del privatiseringar och resultatbaserade löner, men företag skall inte få ge hur höga löner och saftiga bonusar som helst.
Styrelser, fackpampar och företagsledningar i stort är inga änglar. De är en tämligen liten skara, som anställer varandra, driver upp varandras löner och kliar varandras ryggar. “H*n tjänar så mycket, då vill jag oooooockså tjäna det! Minst!!” Girighet är mänskligt, men när den tillåts styra fritt i samhällets finansiella topp kan den – som nu – nå rent perversa höjder. Det skall löna sig att arbeta mer och att utföra ett bra jobb, men ingen skall kunna tjäna så mycket pengar. Ingen värd så många arbetares lön. De pengarna kan säkerligen göra betydligt större nytta på annat håll.
Läs gärna den här läsvärda krönikan på delvis samma tema.
Så där ja, efter några tekniska problem tycks nu äntligen bloggflytten vara avklarad och det mesta fungera tillfredsställande. Välkomna till Maiburogu – Tankarochmers nya skepnad!
Namnet är helt enkelt den japaniserade stavningen på “my blog”. En liten hint om min japanska studiebakgrund.
Jag har funderat på det ända sedan jag startade den här bloggen, och nu har jag gjort slag i saken: jag kommer att ge den här bloggen ett eget domännamn och – i bara farten – ett nytt namn. Ett namn som jag tycker är lite mer originellt än “Tankar och mer”. 
Som en bonus kommer jag på sikt förhoppningsvis att kunna modifiera designen lite mer som jag vill ha den också.
Mer info när allt är klart.
Loading ...
Senaste kommentarerna