Idag var ta mig tusan ingen skön dag. Min mor kom på besök för första gången på länge, och föga förvånande (sjukskriven för utbrändhet som jag är) gjorde den ansträngningen att blev dagen blev dominerad av huvudvärk, illamående och matthet. Inget så värst ovanligt med det. Strax innan hon åkte på kvällen kom hon dock med sitt – som hon tyckte – vänliga förslag: Jag börjar ju få rätt så rejäla flikar – kanske jag borde rådfråga en doktor om något medel mot håravfall?
Tack så jävla mycket för det! Medel mot håravfall?? Det var vad jag kände för att höra, där jag låt med värkande huvud. Nej fy, jag har svårt att tänka mig något mer löjligt! (Ja, det skulle vara att försöka kamma över då kanske.) Nej, hellre än att fjolla mig med dyra droppar och krämer resten av livet, med förhoppningen att kanske kunna spara några strån, skulle jag hellre snagga mig kort eller raka av mig allt. Det känns mer rakryggat och ärligt mot sig själv, som ett tecken på att man accepterat faktum. Det är ju dessutom vad jag planerat göra i sinom tid, eftersom jag ärvt det stigande hårfästet från min far.
Om jag bara kunde bestämma mig dock: Vänta ett tag till, snagga, eller raka av allt helt och hållet… Beslutet tar emot, då det känns så definitivt på något sätt (vilket det ju egentligen inte är – det är ju bara att låta det växa ut igen)…
Loading ...
Vet inte om det är någon hjälp för dig, men själv ska jag göra samma sak, mer för att slippa svettas i (den eventuella) sommarvärmen. Raka bara, utan att fundera så mycket på det. Det kanske iofs är svårt beroende på om du har haft kort hår förut. Jag har haft det på sommaren ibland, men jag har känner ändå alltid en viss saknad varje gång jag avlägsnar håret.
Justja, jag postade min fula nia på bloggen nyss. (Hej!) Får kanske ta och posta en bild till om/när jag rakar mig.
Jag har aldrig haft riktigt kort hår, så det är inget enkelt steg. Ser det förfärligt ut kan det ta lång tid innan det växt ut igen…
Hehe, jag är lite försiktig (paranoid?
) med att lägga upp mitt foto på publika sidor, som den här bloggen, men det är strongt av dig att göra det.
Jag är lite så själv också. Att jag gjorde det nu var dels för att jag ändå skulle ta ett foto av mig själv men också för att bevisa för mig själv att ignet ont komemr hända, eller nåt sånt.
Nu är iaf min skalle så bar som den kan vara.
Nu är jag hopplöst sent ute, men du vet väl att håravfall är ett tecken på virilitet. Som den läkarstudent jag är kan jag tala om att det är höga testosteronnivåer som snabbar på håravfallet.
Om det kunde vara av intresse =)
Hej – kul att du tittar förbi!
Intressant det där med testosteronnivåerna; jag kände inte till det sambandet. Lite ödets ironi att något som är så förknippat med ”manlig” tuffhet och styrka leder till att miljontals män kämpar med bristande självförtroende på grund av sitt håravfall… Jag har nog aldrig flirtat i hela mitt liv, men som nybliven singel skall jag komma ihåg det där, om situationen uppstår.
Hah, jag kikar in lite nu och då. Och nu är du faktiskt med i min RSS-läsare också, så nu blir det nog ännu oftare framöver.
Ja, jag har också alltid tyckt att det var skumt. Däremot så finns det ju också ett samband mellan testosteronnivåer och prostatacancer (kastrerade män kan i princip inte få det, och man behandlar ibland med att operera bort testiklarna) men jag har aldrig hört om ett samband med håravfall och prostatacancer… skumt nog
Jag hoppas på ett mycket svagt samband, alternativt mycket sen utveckling.
Jag försöker se lugnt och realistiskt på risker. Jag oroar mig inte särskilt mycket över cancer, men ser mig för innan jag går över gatan.
Det låter som en mycket sund inställning tycker jag. Under våran livstid kommer det ändå vara svårt att undvika cancer, så frågan är väl mer vilken sort man får
Personligen hoppas jag på nåt hyfsat lättbehandlat alternativt lågmalignt.
*Håller med*