En blogg tillhörande en utbränd japanolog och tecknare.
Den här 60-procentiga chokladen från The Grenada Chocolate Company är en mörk choklad innehållande enbart ekologiskt odlade ingredienser. Till smaken är den något bitter, men framförallt har den en klar syrlighet. Som mellanmörk choklad räknat är den helt okej, men det jag kommer att minnas den mest för är nog ändå dess ekologiska profil och den trevliga förpackningen.
Inköpt på KakaOh! i Falun.
En trevlig om än något tråkig budgetchoklad, med distinkt smak av kakaopulver. Lättglömd – men den är åtminstone något mer smakrik än Willy:s mörka choklad som jag recenserade senast. Så mycket mer kan jag inte komma på att skriva om den här chokladen. Inköpt på Hemköp.
Nej alltså… Jag inser att Lindor mörk 60% från mästerliga företaget Lindt ju borde vara en alldeles fantastisk choklad (det avslöjar lite googlande), men jag fann den närmast oätlig. Chokladkulornas hölje består av högst ordinär 60-procentig choklad, vilket är i sin ordning, men fyllningen smakar bara smör! Tycker jag. Redan efter första tuggan var jag beredd att förpassa förpackningen till sopkorgen. Fyllningen är inte ens vidare krämig, utan dess konsistens känns på det hela bara som just… smör. En besvikelse utan dess like. Enbart med (usel) viljestyrka förmådde jag äta några fler. Inte ens omslagspapperet känns exklusivt utan består bara av trist designad prasslig plast. Rekommenderas inte.
Det är så här billig mörk choklad smakar, om du någonsin undrat. Förhållandevis mild och smakfattig. Den smakar dock på intet sätt dåligt, och ibland är faktiskt en sådan här anspråkslös och lättäten choklad helt i sin ordning.
Inköpt på Willys, så klart.
Venezuelan 72 Rio Caribe Superior från brittiska Willie’s Cacao är en formidabel kaskad av smak, och med risk att låta som en viss alkoholiserad vinprovare tycker jag mig kunna känna såväl tydliga frukt- som nöttoner. Chokladen smälter också mycket friskt och fräscht i munnen, på något svårbeskrivligt sätt, kanhända på grund av dess innehåll av kubanskt rörsocker. Rekommenderas!
Inhandlades till mig i England av en vän, men går troligtvis att få tag på i välsorterade butiker också i Sverige.
Alltså, visst är det lite vardagslyx att unna sig några bitar riktigt mörk choklad varje dag. Det tycker i alla fall jag – gärna med lite gott grönt te till. Och att fota med sin nya kamera och leka lite i Photoshop. Ahh… 
Jag tänkte passa på och tipsa om en bok jag precis läst ut: boken Choklad – en sann historia av Sophie & Michael D Coe. Anledningen till att jag kallar det här ett “boktips” istället för en “recension” ligger bara i det faktum att jag inte kommer att ge den ett sifferbetyg, då jag tycker det känns svårt att ge en ren historiebok sifferbetyg.
I Choklad – en sann historia får vi följa chokladens väg från dess oklara ursprung i mayaindianernas och aztekernas mellanamerikanska skogar, via de spanska erövrarna över till Spanien, hur den sedan spreds över Europa och utvecklades i olika länder, för att i och med den industriella revolutionen gå från att vara en kungligheternas och adelns älsklingsdryck till att bli den billiga och lättåtkomliga (mjölkchoklad-)godsak för massorna som den är idag. Man noterar också den motrörelse, mot dyrare och mer högkvalitativ choklad, som tagit fart nu de senaste decennierna. Man får lära sig oerhört mycket, såsom att chokladen, enligt arkeologiska fynd och efterlämnade europeiska skrifter och målningar, under tusentals år främst konsumerades som skummande dryck – inte som de chokladkakor vi tar för givet idag.
Bokens sista kapitel, som berättar om chokladen från 1800-talet och fram till idag, hade gärna fått vara betydligt mer omfattande, med mer bilder och fakta (kanhända finns det någon annan bok om chokladens moderna historia någonstans?), men detta förtar inte bokens värde i övrigt. Som en chokladens historiebok är den troligtvis oöverträffad, och rekommenderas till alla som liksom mig håller chokladen mycket kär.
Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.
Senaste kommentarerna