Jag är glad att vi går mot ljusare tider. Snart är våren här, och då kanske äntligen svenskarna vågar bära lite färg igen.
Tag Archive for 'kläder'
Jag skriver i och för sig mycket här på bloggen om den korkade barnpornografilagen och om varför jag tycker att påhittade kontroversiella teckningar bör skyddas av yttrandefrihetslagen samt inbegripas i den konstnärliga friheten, men jag ser mig i ärlighetens namn inte som vare sig creepy peddogubbe (jag har inget sådant intresse av barn) eller sluskig serienörd (jag är varken sluskig eller läser serier längre). Jag vill inte att mina läsare skall få en allt för skev bild av mig. Bloggen må handla mycket om det, men jag har faktiskt fler strängar på min lyra än mitt tecknings- och japanskaintresse. Jag fullkomligt älskar nämligen kläder och inredning också.
För att nämna kläder så avundades jag som yngre verkligen kvinnor och de vackra kläder de kan bära; Jag kan titta i timtal på bilder på tjejer i klänningar, kjolar och underkläder; söta, sensuella, eleganta, nördiga, sexiga etc. Otroligt vackert. De framhäver linjerna och blir sammantaget mer än summan av delarna. På flickor och kvinnor. Jag är ju dock man (utan drag queen-ambitioner), och har efter hand jag blivit äldre (32 år nu) insett att vuxna och äldre män (pojkar göre sig icke besvär) faktiskt också har en hel del fina kläder att välja på, även fast det kräver både mod och ihärdighet.
Jag snackar kostymer, kavajer, västar, skjortor och slipsar. Det finns mängder av klassiskt eleganta kreationer man kan kombinera ihop! Men det kräver som sagt en del arbete; Man får vada igenom rent hiskeliga mängder alldagligt skräp för att vaska fram guldkornen – det går inte att gå in på valfri Dressmann-butik och ta första bästa gubbtröja. Pengar hjälper så klart också, vilket jag som gått från student till långtidssjukskriven till utförsäkrad definitivt inte har gott om, men man får lägga de hundralappar man kan då och då. Titta på reor och på second hand.
I dag köpte jag till exempel en kavaj på rean, som jag gått och slängt lystna blickar på i flera månader, och som nu äntligen var nedsatt till halva priset. En manchesterkavaj – som jag förmodligen inte vågat ta i ens med tång när jag var yngre – men som jag nu tror kommer att passa mycket bra i den Cambridge-professor-look jag tänkt prova på. Kan gå bra till såväl väst som till skjorta och slips. Ser jag mig själv som en akademiker så kan jag ju lika gärna se ut som en också. 
De som känner mig väl har nog upprepade gånger hört mig sucka “Åh, om jag ändå vore kvinna”. Inte så att jag går omkring och vantrivs och känner att jag vore född i fel kropp eller så, nejdå, jag är man och jag har accepterat de villkor det för med sig. Inte heller tror jag det beror på att jag skulle ha någon rosenskimrande drömbild av vad det innebär att vara kvinna; det finns både fördelar och nackdelar. PMS till exempel.
Nej det jag framförallt avundas är kläderna – Ack, kläderna! – och hur de samspelar med de kvinnliga formerna. Klänningar, kjolar, toppar, strumpor, accessoarer… Jag älskar hur vackra kvinnor kan se ut och vilka härliga kläder de kan bära! Elegant, gulligt, affärsmässigt etc. Och det – faktiskt – alldeles oavsett vilken kroppsform de har. Något slags klänning eller kjol ser alltid bättre ut än de byxor män är fast med. Kvinnor har helt enkelt så mycket härliga kläder att välja på plus att de dessutom kan bära manliga kläder.
Men som sagt, jag har accepterat att jag är man, och gör därför det bästa jag kan av det. Män i kvinnokläder ser inte kloka ut tycker jag (den enda gång jag haft på mig kvinnokläder var på en föreställning på mellanstadiet), så jag använder de manskläder jag faktiskt gillar. Lite tråkiga överlag kanske, men eleganta och propra.
Även små steg räknas, bara man verkligen tar dem. Personligen gäller det exempelvis hur jag väljer att klä mig. Jag ser mig själv som något av en intellektuell, både för att jag tycker om stilen och för att jag helt enkelt vill visa för omvärlden att jag minsann har åtskilliga års universitetsstudier bakom mig. Lite skryt alltså, i all subtilitet. För att det inte skall bli för tråkigt vill jag dock också ibland slänga in lite tokighet, och därigenom även visa på min konstnärliga sida. Tänk brittisk elegans och vilda västern-doktor, med lite färgklickar inslängda.
Det är inte helt enkelt, med svajig självkänsla och Jante hängandes över axeln, men jag tar små steg. Även om det kan gälla att bara skippa tråkjumpern och istället kombinera jeans med färgsprakande rutig skjorta och en kostymväst. Som idag.
Vad har du gjort för att uttrycka din personlighet idag?
I dessa sommartider så välsignade med sol och värme tänkte jag bara passa på att informera om att jag tycker shorts ser rent förj*vliga ut. Oavsett hurdan ens fysik ser ut, vilken ålder man har och vilket kön man råkar tillhöra så sänker ett par shorts i mina ögon den olycklige bärarens sex appeal till någonstans mellan clown och tegelvägg. Avdankad alkis eller fotomodell spelar ingen roll. Det har jag tyckt länge och det tycker jag alltjämt.
Män: bär byxor! Måste ni absolut ha shorts på er så låt dem då för allt i världen vara så långa som möjligt! Kvinnor: bär klänning eller kjol! Kan ni inte stå ut med det så, um, tja, gör det ändå! Är ni rädda för att något skall synas så ha för all del trosor på er under. Eller byxor eller vad som helst.
Gränsen mellan skirt & vackert och tantigt & tråkigt kan vara hårfin, men Oleana & Friends lyckas som tur är. Jag vet inte om det beror på de väna modellerna, men deras kollektion känns feminin, romantisk, gammaldags och bedårande charmig. Stundtals får jag en känsla av ren sagomystik.
Att kläderna gör mannen är väl ett erkänt och kanske sant begrepp, men klädesplagg spelar som bekant ingalunda en liten roll även när det kommer till kvinnors attraktionskraft. Nu menar jag inte att kvinnan på bilderna ovan är oattraktiv i sig själv – det insinuerar jag inte – utan jag vill snarare fokusera på vad hon har på sig. Inte på de högklackade skorna, eller ens den korta kjolen, utan på de strumpor och strumpebandshållare hon bär. Mycket attraktivt, för att uttrycka sig diplomatiskt.
Det är lustigt det där, hur vissa människor finner vissa plagg och/eller attribut sexiga, ibland utan att logiskt riktigt kunna förklara varför… Det är något klassiskt sensuellt över det; Över vad som döljs, vad som visas och vad som framhävs, och vad plaggen och bäraren av dem genom ett slags framväxt kulturell konvention kan tänkas signalera.
Jag har inte för avsikt att förvandla den här bloggen till en sliskig porrsajt, men lite eftertänksam bredd på innehållet skadar nog inte.
Loading ...
