Tag Archive for 'manga'

Jag är en brottsling

Barnporr?

Aww, titta så glad hon är. Hon har fått choklad och en dildo – vad mer kan en liten flicka önska sig? (Det ovan är en teckning jag gjorde idag på lunchen – En bättre scannad version av teckningen kommer om några dagar när jag är hemma hos min scanner igen.)

Ja, så enkelt är det numera att (förmodligen) begå ett lagbrott. En penna och ett papper är allt som behövs. Inga barn, inga övergrepp, inget våld, inga droger, inget maktutövande, ingen uppmaning till brott, ingenting. Bara lite snuskig kreativitet.

Att det i detta fall inte är fråga om några dokumenterade sexuella övergrepp mot verkliga barn innebär inte att bilderna i sig inte är barnpornografiska. […] Syftet med bestämmelsen är inte enbart att skydda avbildade barn, utan också att skydda barn i allmänhet från kränkning (prop. 1997/98:43 sid. 79.) Varje företeende av en barnpornografisk bild utgör en straffvärd kränkning av barn i allmänhet.

Så där vansinnigt sjukt skriver tingsrätten i sin dom mot den dömde översättaren. Teckningar av våld, lemlästning och tortyr av barn är okej, men nåde dig om du tecknar något som ”vädja[r] åt sexualdriften”! Då kränker du barnen! I allmänhet!

Förbannade dumheter. Inte bara är lagen ett moralistiskt missfoster som hör hemma på medeltiden och som är ämnad att förtrycka, tvinga till självcensur och skambelägga människors fria tankeförmåga och rätt att skapa vad sjutton de än vill (så länge de inte skadar/förgriper sig på en annan människa i verkligheten) – den riskerar dessutom att ta polisresurser från utredandet av verkliga övergrepp mot verkliga barn.

Inget offer = inget brott. Ingen lag skall stoppa mig från att teckna porr, lolicon, furry, S&M, bögsex, djursex eller vad sjutton som helst. Det skadar faktiskt ingen, och det betyder inte att jag vill förgripa mig på vare sig barn, djur eller storkukade män i verkligheten. Fantasi är inte verklighet.

Jag är inte ensam om min ilska mot den här lagen; inte sedan FRA-bloggbävningen har jag sett så mycket aktivitet i den svenska bloggvärlden. Se exempelvis:

Se också Facebook-grupperna:

Hur fan kan man förbjuda något som inte finns?!

Barnporr?

En av de mest rutinerade och kända översättarna av japanska serier som jag känner till, och dessutom en gammal bekant till mig, dömdes härom dagen för “barnpornografibrott” av Uppsala Tingsrätt. Hans brott: han hade några japanska teckningar i sin dator – teckningar som enligt svensk lagstiftning är att betrakta som barnpornografi.

Det är totalt vansinne, och ett brott mot allt jag håller kärt – teckning, konst, yttrandefrihet samt principen inget offer = inget brott. Det är helt enkelt ett offerslöst brott! Ett moralbrott. Det rör sig om streck på papper (eller dataskärm) – om ren och skär fantasi.

Jag blir så arg och irriterad att jag inte orkar skriva något vettigt inlägg – irritationshuvudvärken blir för stark. Jag hoppas jag orkar skriva ett längre inlägg om detta senare, för den här frågan brinner jag väldigt starkt för, tecknare, japanskaöversättare och fan av allehanda japanska (och andra) teckningar som jag är.

Sådana här prydmoraliska idiotier får mig seriöst att vilja flytta till ett annat land.

EDIT: Bra inlägg på Newsmill.

Fantastisk karaktärsdesign

Haruhi_Suzumiya

Fantastisk karaktärsdesign! Det var mitt första intryck när jag fick syn på figuren ovan – Haruhi Suzumiya, ur serien The Melancholy of Haruhi Suzumiya – för ett tag sedan. “Karaktärsdesign” må vara ett stelt uttryck, men det är det bästa jag kan komma på och dessutom en direkt översättning från engelskan och japanskan (キャラデザ). Hur som helst slogs jag direkt av designen på henne.

Jag har sett hundratals och kanske tusentals japanska manga/anime-figurer i mina dagar, allt sedan jag föll ner i otaku-träsket i mitten av 90-talet, och efter några år – speciellt under min senare tid i Japan – får jag erkänna att bristen på innovation och karaktär fick figurerna att kännas allt mer likartade och tråkiga. Kanhända spelade mitt åldrande in här också. Det kändes hur som helst som att vilken serie den japanska industrin pumpade fram så kändes det som att jag redan sett (nästan) allt förut. Återanvändning ovanpå återanvändning. Ingenting ovanligt i och för sig i en industri som mognat och blivit mainstream.

Nu har jag inte tittat på anime på flera år, och vet knappt vilka serier, filmer och spel som är populära just nu, men jag vet att när jag fick syn på Haruhi såg jag för första gången på åratal en helt fantastisk karaktärsdesign! Det är något med figuren som känns nytt, fräscht och unikt, trots att det är en i raden av alla skolflickskaraktärer. Och jag har inte ens sett serien!

Haruhi_Suzumiya5

Det känns nästan som när jag häpnade över Kōsuke Fujishimas karaktärsdesign i Sakura Wars (サクラ大戦) för ett antal år sedan, som jag för övrigt heller inte tog mig för att se… (Dess huvudperson, Sakura Shinguji, finns avbildad här under.) Jag må vara “för gammal” för att titta på serier egentligen, men det är ju faktiskt så att jag känner för att teckna igen. :)

Sakura_Shinguji

En streckfigursmanual till våldtäkt?

LouiseP uppmärksammar att den australiska högsta domstolen bestämt att erotiska teckningar av Simpsonbarnen är att beteckna som barnporr.

The Simpsons

Mycket lägligt, då jag själv länge funderat på att skriva om problematiken. För några år sedan hände det sig nämligen att jag också tecknade en del erotiska bilder föreställande unga figurer, något som jag inte tyckte var något stort problem då jag länge tecknat seriefigurer i manga-stil och inte fann en 18-årsgräns vara så väldigt viktig i de påhittade seriernas värld, men dock något som jag valde att sluta med då vår svenska lagstiftning på området skärptes. Jag lade pennan på hyllan och tog bort de sidor och gallerier jag haft online, utom min mer beskedliga site Cuteart.

Här talar vi alltså om rena seriefigurer. Ickerealistiska teckningar av påhittade karaktärer, skapade medelst papper, penna och en smula fantasi, vare sig vi talar om figurer i exempelvis Simpsons-stil eller i japansk lolicon-stil. Verk som alltså varken kan sägas vara förvillande lika fotografier av verkliga människor och därför rimligen inte bör kunna misstas för verkliga foton, eller vars skapande på något sätt inneburit ett övergrepp av något slag.

Ur en av mina teckningar...

Jag förstår dock resonemanget lagstiftarna troligtvis fört: det är inte bilderna i sig som är problemet, då de inte i egentlig mening är “riktig” barnpornografi (alltså dokumenterandet av faktiska övergrepp på barn), lika lite som en Fantomen-tidning skulle kunna ses som dokumenterandet av faktiska grova våldsdåd av en maskerad kroppsbyggare. Teckningar är bara teckningar. Nej jag är övertygad om att det man ser som ett problem är själva rädslan för att tittandet på tecknad porr involverande unga karaktärer på sikt skulle kunna få en pedofil (eller, får man förmoda, någon annan person i riskzonen) att gå över gränsen och faktiskt själv ge sig på ett barn. Att, i lagens mening, våldta. Jag har sett många diskussioner online mot ett förbud, och där brukar man tyvärr missa detta enkla resonemang.

Stämmer då resonemanget? Skulle exempelvis lolicon utgöra en riskfaktor i samhället? Jag vet så klart inte, men jag tror det i alla fall inte. I varje fall inte att det skulle vara en tillräckligt stor risk för att berättiga ett förbud – en i mitt tycke gigantisk inskränkning i den konstnärliga friheten. Konst är konst, som jag ser det, vare sig det handlar om harmlösa och barnvänliga Musse Pigg, mer realistiska och våldsamma Fantomen och Agent X9, riktigt våldsam konst involverande såväl blodbad som halshuggningar, eller erotisk konst av vuxna eller – i fallet med Bart och Lisa i The Simpsons – minderåriga figurer. Anything goes, tycker jag.

Batman i högform

Oavsett motiv handlar det bara om streck på ett papper – gillar man inte en viss sorts teckningar är det bara att låta bli att titta. Våld, sexism, politisk och religiös kritik… Jag tror nog att även de flesta människor med pedofil läggning kan förstå detta, och kan förstå gränsen mellan illusion och verklighet.

Som jag ser det handlar konst bara om att leka med idéer, regler, koncept och fantasier. Speciellt kul tycker jag det är att leka med kontraster! Att teckna sådant som varken kan – eller skall – göras i verkligheten. Könsroller och övriga sexualla teman kan lekas med på många sätt på papperets vita yta. Gör den större, gör den mindre, den åldern här och den där, sätt på den klädseln där och ta den karaktären där, släng in några tentakler och skaka runt… I min konstnärliga egoism motsätter jag mig helt enkelt de förbud som försöker hindra denna möjlighet.

japanese_tentacle

Och förbuden smyger sig på, allt i skademinimeringens och prydhetens namn. Och ingen törs stå upp, av rädsla för att få (i det här fallet) pedofilstämpeln på sig. Det är väldigt beklagligt tycker jag. Och värre än censuren är kanske självcensuren, då den sprider sig i det dolda, som en våt filt, utan att ge upphov till samhällelig debatt. Jag tog bort mina teckningar, av rädsla för eventuella problem med lagen, trots att lagen de facto ännu inte prövats i domstol. Jag önskar inte bli ett pilotfall. Jag hoppas det fått Bodström att sova lite, lite bättre om nätterna.