Archive for the 'Litteratur' Category

Page 3 of 5

En boktok är inte mycket utan en bok

saknad

Jag befinner mig sedan en vecka vid sommarstugan ute på landet. För att undvika allt för mycket tristess var jag noga med att packa ner två böcker (vilket brukar räcka mer än väl) : en huvudbok att börja ta mig an, och en mer tungläst sidobok i bokföring att ta till om tiden/orken skulle infinna sig. Då jag inte just tecknar någonting nu för tiden hittas jag oftast med näsan i en bok, såvida jag inte håller på med datorn eller motionerar.

Men dra på trissor! Redan efter ett par dagar gav jag upp med huvudboken (se föregående inlägg), och med återkommande trötthet/huvudvärk/illamående orkar jag för närvarande inte ta mig an bokföringsboken… Summa summarum: inget att läsa! Panik! Tristess!

Vad är det för nytta med en hel hög “att läsa”-böcker i hyllorna hemma om jag inte kommer åt dem?! Med stigande frustration surfar jag runt för att se om jag kan hitta och ladda ner kopior (e-böcker) av några av mina olästa böcker där hemma. Ingen tur.

Men så idag kom man äntligen iväg till lanthandeln några kilometer bort, och mot alla odds, bland alla sommardeckare, hade de en pocketbok jag aldrig hört talas om och som faktiskt såg intressant ut: Porrkungen: Den osannolika historien om ett svenskt porrimperium! En bok om porrindustrin på delvis samma tema som Porr: En bästsäljande historia som jag läst tidigare. Förvisso är det dubbelt så dyrt att köpa en pocket i handeln än att beställa den online, men jag slog för en gångs skull till och köpte den direkt. Nöden har ingen lag. :)

Recension: Ingen tar skit i de lättkränktas land

ingen_tar_skit

Ingen tar skit i de lättkränktas land, av David Eberhard.

OBS: Den här recensionen baseras inte på en hel genomläsning av boken.

Jag gillar verkligen David Eberhard. Mentalskötare i sin ungdom, senare läkare med inriktning på psykiatri, sedan överläkare på den psykiatriska akutmottagningen vid Sankt Görans sjukhus och slutligen överläkare vid Stockholms läns landstings Psykiatri Nordost vid Danderyds sjukhus – Eberhard är uppenbarligen kompetent och besitter mycket kunskap och erfarenhet om människors psykiska hälsa och besvär, och jag respekterar honom högeligen. Hans förra – och första – bok, I trygghetsnarkomanernas land – om Sverige och det nationella paniksyndromet, där han diagnostiserar svenska folket i stort som lidandes av nationellt paniksyndrom, är en av de bästa böcker jag läst.

Med Ingen tar skit i de lättkränktas land framför Eberhard teorin att vi svenskar tycks gå mot att bli överdrivet lättkränkta, och att inte bara våra medier (främst kvällspressen) utan även staten och samhället i stort premierar detta beteende. Dragen känns igen från hans tidigare bok, men den här gången har något gått fruktansvärt fel. Istället för en väl uppbyggd bok med tydlig struktur och med ett engagerande språk, har vi här en tröttsam soppa bestående av idel klagomål…

Eberhard har säkerligen haft en mycket intressant bit samhällskritik i sin hand här, men av någon anledning filades inte den här boken på tills den var helt klar. Boken blir trots – eller kanske precis tack vare – sina många och korta kapitel oerhört ofokuserad, förvirrande och mycket tröttsam med sitt evinnerliga klagande. Den hade behövts skrivas om, fokuserats och finputsas många gånger till. Jag orkade inte ens läsa hälften.

[1½/5]

Betyg: ett komma fem av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Recension: Den hemlige kocken

Den hemlige kocken

Den hemlige kocken – Det okända fusket med maten på din tallrik, av Mats-Eric Nilsson.

Så har då också jag läst den här boken, som på egen hand tycks ha orsakat en veritabel matrevolution i det lilla. Mats-Eric Nilsson har, efter att ha fått upp ögonen för vilken otrolig mängd tillsatser och andra substanser som ingår i våra moderna matvaror, på egen hand under flera års tid luskat runt, intervjuat och läst på, för att i den här boken kunna presentera sina insikter. Insikter som nog de flesta av oss till viss del anat men aldrig undersökt närmare.

Nilsson skriver passionerat och övertygat, och han framstår bortom allt tvivel som något av en uppvaknad finsmakare som verkligen vill få läsaren att förstå både hur mycket bättre “riktig” mat smakar och hur mycket nyttigare den är. Lokalt producerad frukt, bröd och mat bestående av oförvanskade råvaror av god kvalitet, och som därför inte behöver innehålla vatten samt mängder med e-numrerade tillsatser såsom smakförstärkare, stabiliseringsmedel, emuguleringsmedel, förtjockningsmedel, delvis härdade vegetabiliska fetter, aromämnen o.s.v. (Hur många ingredienser tror ni till exempel Delicatos storsäljande chokladbollar innehåller? Havre + fett + choklad + konserveringsmedel = fyra? Icke. 15 olika ingredienser räknade jag till när jag undersökte en förpackning för några dagar sedan!) Tillsatser som enbart finns där för att försöka dölja hur undermåliga och billiga de ingående råvarornas kvalitet egentligen är och hur mycket som krävs för att varan skall kunna ligga så onaturligt länge utan att börja mögla.

Nilsson försöker på intet sätt dölja sitt ogillande för den moderna livsmedelsindustrins alla tillsatser och fuskmetoder, och han tar till alla litterära knep han kan för att väcka olust och misstänksamhet inför dem, exempelvis genom att redogöra för hur bröd tillverkas “våldsamt” i industriella processer, hur aromämnen kan utvinnas ur koskit och bakterieodlingar, eller hur andra tillsatser kan härröra ur olika djurdelar.

Jag försöker stå emot den ofta känslomässiga argumentationen (personligen ser jag inget större problem med mat framställd ur i princip vad som helst, så länge den smakar bra och inte är hälsofarlig), men faktum kvarstår att den här boken är otroligt välskriven och fylld till bredden med bra information, och jag tror dessutom Nilsson har rätt i sina huvudargument med boken: “Riktig” mat tillverkad av “riktiga” råvaror smakar verkligen långt bättre än industrins tillsatsfyllda maträtter och brödsorter med oändligt långa hållbarhetstider. Och allt fler tecken finns på att alla de tillsatser vi proppar i oss tillsammans kanske inte alls är så bra för vår hälsa som man tidigare trott…

Fråga dig själv: Vad skulle du helst ha till frukost – en av Pågens mjuka, tillsatsstinna plastförpackade bröd som transporterats över halva landet, eller en bit smakrikt och nygräddat ekologiskt bröd – om du fick välja helt fritt? Jag tror inte jag är ensam om att välja det senare alternativet.

[4/5]

Betyg: fyra av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Recension: Den rastlösa välfärdsmänniskan

den_rastlösa_valfardsmanniskanDen rastlösa välfärdsmänniskan: Tidsbrist i överflöd – en ekonomisk studie, av Staffan Burenstam Linder.

Det här blir en relativt kort recension, då jag redan skrivit en del om bokens innehåll och resonemang här. Hur som helst, Burenstam Linder  – professor i nationalekonomi och f.d. handelsminister – söker i den här boken svaret på frågan hur det kommer sig att nutidsmänniskan och det samhälle vi lever i bara tycks bli mer och mer stressade trots att vi är mer produktiva och rika än någonsin tidigare. Hur kommer det sig att det, parallellt med avskaffandet av den materiella fattigdomens diktatur, utvecklats en tidsbristens tyranni? Borde vi inte, med vår rikedom och välfärd, ha råd att koppla av mer – vila och konsumera kultur? En fråga som väl sammanfattas av Walter Kerr:

Isn’t it odd, that a century which should, by all rights, be the most leisurely in all history is also known to be, and condemned for being, the fastest?

Burenstam Linder ser på problemet både från en nationalekonoms och en (hobby-)filosofs horisont. Boken innehåller en del uttryck och resonemang från ekonomins värld, men är skriven med en lättläst och vardaglig ton och bör inte vålla en lekman några problem.

Boken publicerades första gången redan 1969 men trots bokens ålder, som avspeglas i många exempel och referenser som görs, håller resonemanget förbluffande väl. Förvånande ofta tar han upp problem, floskler och frågeställningar som lika gärna hade kunnat förekomma i dagens debatt. Allt från problemet med den ökande stressen till det vedertagna påståendet att vår tid skulle vara “översexualiserad”. Fascinerande.

Bokens huvudtes är att vi blir allt mer stressade eftersom vi (undermedvetet) försöker använda all vår tid lika effektivt, och eftersom vi tack vare den tekniska/ekonomiska utvecklingen blir allt mer produktiva på jobbet försöker vi därför också bli det på fritiden. För att lyckas med detta skaffar vi allt mer prylar och försöker göra allt mer – gärna framtidigt. Vi tar inte en stilla promenad innan middagen – vi joggar för att klämma in lite motion, har på oss nya dyra joggingskor och joggingkläder från Nike, har stegräknare i bältet och en pulsmätare på armen, och lyssnar samtidigt på hundra låtar på vår nya Ipod. Inte får det oss att känna oss mer avkopplade, och inte heller är dessa prylar gratis utan kostar oss många timmars lönearbete för att tjäna in. Allt detta faktorer som bidrar till vår stress.

Resonemanget var i mångt och mycket banbrytande, och är minst lika tankeväckande och fascinerande nu som för 40 år sedan. Burenstam Linder var dock främst ekonom och inte filosof, och han varken ger  – eller utger sig för att kunna ge – några lösningar på problemen.

Jag önskar verkligen att någon eller några debattörer, psykologer, filosofer eller på annat sätt kompetenta individer kunde plocka upp den här boken och dess resonemang och spinna vidare på den; Utveckla den och anpassa den till vårt samhälle år 2009. Det förtjänar den.

[3/5]

Betyg: tre av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Boklycka!

davideberhard

Allt sedan jag läste I trygghetsnarkomanernas land har dess författare, överläkare David Eberhard, varit min hjälte. Allt han säger låter vettigt, och hans obarmhärtigt klarsynta uttalanden om psykologi och den svenska folksjälen får mig alltid att nicka instämmande.

Jag förstår därför inte hur jag lyckats missa att han kommit ut med en ny bok, den här gången om oss svenskars lättkränkthet – Ingen tar skit i de lättkränktas land! Jag upptäckte den precis när jag tittade igenom knuff.se:s bokkategori. Jag brukar oftast vänta tills intressanta böcker kommit ut i pocket innan jag införskaffar dem, men jag kan verkligen inte vänta tills dess den här gången. Jag gick direkt till AdLibris och köpte den. Jag kan knappt vänta tills jag får läsa den. :)

Bokhandel 2.0

The-Espresso-Book-Machine

Jag har tänkt skriva om det här i någon vecka nu, och nu blev det äntligen av. Det känns som om jag skådat en liten (liten) bit in i framtiden: The Espresso Book Machine från företaget On Demand Books – en idé lika enkel som den är genial. The Espresso Book Machine är helt enkelt en boktryckningsmaskin där man kan välja bland en massa olika (digitalt lagrade) böcker på en dataskärm i ena ändan, för att i den andra – bara någon minut senare – få ut en tryckt pocketversion av boken. Den underbara fusionen av befintlig teknik (skrivarteknik samt böcker i pdf-format) som med tiden blivit så liten och snabb att det nu alltså blivit möjligt att få plats med ett helt litet boktryckeri på bara någon kvadratmeter.

ebm_illustration
(Bild från Mail Online.)

Med böckerna lagrade som pdf-filer på en hårddisk (eller minneskort) är dessutom den teoretiska bokkatalog den skulle kunna innehålla närmast oändlig! Tänk vilken revolution denna maskin skulle kunna bli för bokhandlarna: Man skulle kunna skära ned radikalt på sitt dyra lagerutrymme men samtidigt kunna erbjuda fler böcker till sina kunder än någonsin tidigare. Endast böcker som inte finns på fil, eller böcker i speciellt fina utgåvor med extra fint papper, specialtryck, tjocka pärmar och så skulle behöva lagerhållas.

Maskinen finns visst redan på några håll i USA, och Europas första exemplar har nyligen installerats på en av den engelska bokkedjan Blackwells affärer i London, och fler spås följa. DN har en artikel här.

Bokrean 2009 – summa summarum

Då årets bokrea har ett par veckor på nacken, och jag inte tror mig kunna hitta några nya fynd här i staden, slår jag mig på att summera mina intryck och inköp.

Negativa åsikter om bokrean är definitivt inte svåra att hitta, och handlar ofta om att bokrean – med sina specialupptryckta budgetutgåvor – inte är en riktig rea, att utbudet till stor del känns igen från år till år, samt att böckerna fortfarande är dyra jämfört med vad pocketar kostar.

Bristerna till trots är bokrean för mig en av årets tre stora högtider – endast överträffad av jul och midsommar. :D Den har sina problem, men det går inte att komma ifrån att den ger en oöverträffad chans att kunna införskaffa böcker i fullformat till ett betydligt lägre pris än vad inbundna böcker normalt kostar, och av betydligt högre kvalitet än den man brukar hitta i pocketar. Visst vore det underbart om bokrean inte bara handlade om budgetutgåvor utan också innebar en generell tillfällig prissänkning på alla böcker, men så ser tyvärr inte verkligheten ut. Kanhända har bokbranschen kommit fram till att det skulle kosta mer än det skulle smaka – bokbranschen består ju faktiskt av vinstdrivande företag.

Hur som helst: Hela sju böcker köpte jag under den här bokrean – ett personligt rekord. Förutom de två böcker om Adolf Hitler och konstnären Alphonse Mucha, som jag nämnt i tidigare inlägg, inhandlade jag också följande titlar:

Läs även andra bloggares åsikter om ,