Tag Archive for 'Hälsa'

Page 2 of 4

Recension: Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?

Published on augusti 20, 2009 in Litteratur. 0 Comments Tags: , , , , , .

Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?

Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? Vi lever i ett av världens rikaste länder, där alla mätbara parametrar som utbildning, hälsa, ekonomi och jämställdhet bara pekar uppåt – hur kommer det sig då att allt fler bara tycks bli allt olyckligare och mer deprimerade? Ja detta är frågor som läkaren och föredragshållaren Nisse Simonson indirekt tror sig kunna förklara, och hans svar är att allt är en fråga om livsinställning – att det går att lära sig att bli positiv och må bra.

Med en blandning av vetenskapliga rön, medicinsk erfarenhet, personliga anekdoter och en dos sunt förnuft förklarar Simonson rätt så övertygande sin livsfilosofi och sitt recept till ett mer positivt liv. Det är inte hur vi har det, utan hur vi tar det.

Det är sedan länge väl känt att optimister både mår bättre och lever längre än pessimister, och Simonson låter oss som inte fötts med denna starka grundinställning fyllas av hopp i det att forskningsrönen tyder på att detta är något som faktiskt går att lära sig. Hjärnan är inte statisk som man tidigare trodde, utan plastisk – omformlig; Positiva tankegångar (likväl som negativa) omformar hjärnan och nervbanorna, och ju mer man tänker positivt desto mer benägen blir hjärnan att spontant också tänka positivt. Detta är ingen “quick fix” utan något som kräver trägenhet och vilja, men det är möjligt, och detta är något mycket positivt.

Nisse Simonson är ingen Kay Pollak eller Dalai Lama, ingen språkvirtuos och ingen frälsare, och boken känns på intet sätt särskilt revolutionerande eller inspirerande – den kan vara både torr och speciellt framemot slutet tämligen ofokuserad – men den är lättläst och lärorik, och jag rekommenderar den till alla som känner att de skulle vilja må lite bättre här i livet. Och vem vill inte det?

[3/5]

Betyg: tre av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris (och kommer snart ut i pocket).

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? av Nisse Simonson

En ny sorts smärta

Published on augusti 11, 2009 in Hälsa. 0 Comments Tags: , , .

Det är förbluffande hur hälsan kan ha sina toppar och dalar. Jag hade glatts åt att jag mått förvånansvärt bra de senaste dagarna trots (eller kanske snarare tack vare) att jag tillbringat både många och långa timmar i goda vänners lag flera dagar i rad, och följaktligen borde ha känt mig redigt sliten. En natt satt vi till och med och pratade och spelade spel ända tills det blev ljust igen, och jag kom inte i säng förrän klockan åtta på morgonen. Och igår träffade jag åter en av sagda vänner på stan och vi hade riktigt trevligt. Och jag mådde förhållandevis bra.

Men så igår eftermiddag/kväll var jag tvungen att ge mig på att fylla i en ansökan och leta fram papper av olika slag. Ingenting avancerat allt egentligen, men ända sedan jag blev utbränd för ca tre år sedan något som vållat mig obehag, och som igår kändes oväntat starkt. Panik, rädsla, ångest, värk, illamående… Mycket märkligt. Och så när jag vaknade i morse kände jag en (tror jag) alldeles ny sorts obehag/smärta, koncentrerad till ett litet område av hjärnan jag aldrig känt av tidigare; baktill i huvudet, något till höger, ungefär halvvägs in till mitten av huvudet.

Jag hoppas det gått över tills imorgon. Det är uppenbart att huvudet behöver vila efter den där persen, och en natts vila brukar kunna göra underverk.

Recension: Att växa genom möten

Published on augusti 3, 2009 in Hälsa and Litteratur. 1 Comment Tags: , , , .

att_vaxa_genom_moten

Att växa genom möten, av Kay Pollak, är – visade det sig – i mångt och mycket en föregångare till hans fantastiska bok Att välja glädje, som jag tidigare recenserat. Så gott som allt Pollak tar upp i den här boken återkom han senare till och fördjupade sig kring i Att välja glädje.

Se andra människor som givare av kärlek eller
som rädda människor som ber om kärlek.

Detta är Pollaks huvudbudskap i den här boken. Bli inte nedstämd och bragd ur balans av människors ibland tuffa eller mindre trevliga attityder – de är blott masker, lögner, menade att skydda dem. De är outtalade rop på hjälp, på kärlek. Genom att acceptera detta, att människor i sina möten med andra människor antingen uttrycker en vilja att ge kärlek eller själva längtar efter att få kärlek, kan man, menar Pollak, lära sig hålla modet uppe och må bättre.

Har ni läst Att välja glädje tillför den här boken föga. Att växa genom möten är på intet sätt en dålig bok – på sina knappt 100 sidor pendlar den mellan bra och rent fantastisk – men skall jag ge en rekommendation så blir det att välja Att välja glädje, då den innehåller nästan allt från den här boken plus fördjupningar, utvecklingar och anekdoter, och allt levererat med ett tydligare fokus på just vad målet med de här böckerna är, nämligen att finna mer glädje och harmoni i livet.

[4/5]

Betyg: fyra och en halv av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Recension: Den hemlige kocken

Published on juli 1, 2009 in Hälsa and Litteratur. 0 Comments Tags: , .

Den hemlige kocken

Den hemlige kocken – Det okända fusket med maten på din tallrik, av Mats-Eric Nilsson.

Så har då också jag läst den här boken, som på egen hand tycks ha orsakat en veritabel matrevolution i det lilla. Mats-Eric Nilsson har, efter att ha fått upp ögonen för vilken otrolig mängd tillsatser och andra substanser som ingår i våra moderna matvaror, på egen hand under flera års tid luskat runt, intervjuat och läst på, för att i den här boken kunna presentera sina insikter. Insikter som nog de flesta av oss till viss del anat men aldrig undersökt närmare.

Nilsson skriver passionerat och övertygat, och han framstår bortom allt tvivel som något av en uppvaknad finsmakare som verkligen vill få läsaren att förstå både hur mycket bättre “riktig” mat smakar och hur mycket nyttigare den är. Lokalt producerad frukt, bröd och mat bestående av oförvanskade råvaror av god kvalitet, och som därför inte behöver innehålla vatten samt mängder med e-numrerade tillsatser såsom smakförstärkare, stabiliseringsmedel, emuguleringsmedel, förtjockningsmedel, delvis härdade vegetabiliska fetter, aromämnen o.s.v. (Hur många ingredienser tror ni till exempel Delicatos storsäljande chokladbollar innehåller? Havre + fett + choklad + konserveringsmedel = fyra? Icke. 15 olika ingredienser räknade jag till när jag undersökte en förpackning för några dagar sedan!) Tillsatser som enbart finns där för att försöka dölja hur undermåliga och billiga de ingående råvarornas kvalitet egentligen är och hur mycket som krävs för att varan skall kunna ligga så onaturligt länge utan att börja mögla.

Nilsson försöker på intet sätt dölja sitt ogillande för den moderna livsmedelsindustrins alla tillsatser och fuskmetoder, och han tar till alla litterära knep han kan för att väcka olust och misstänksamhet inför dem, exempelvis genom att redogöra för hur bröd tillverkas “våldsamt” i industriella processer, hur aromämnen kan utvinnas ur koskit och bakterieodlingar, eller hur andra tillsatser kan härröra ur olika djurdelar.

Jag försöker stå emot den ofta känslomässiga argumentationen (personligen ser jag inget större problem med mat framställd ur i princip vad som helst, så länge den smakar bra och inte är hälsofarlig), men faktum kvarstår att den här boken är otroligt välskriven och fylld till bredden med bra information, och jag tror dessutom Nilsson har rätt i sina huvudargument med boken: “Riktig” mat tillverkad av “riktiga” råvaror smakar verkligen långt bättre än industrins tillsatsfyllda maträtter och brödsorter med oändligt långa hållbarhetstider. Och allt fler tecken finns på att alla de tillsatser vi proppar i oss tillsammans kanske inte alls är så bra för vår hälsa som man tidigare trott…

Fråga dig själv: Vad skulle du helst ha till frukost – en av Pågens mjuka, tillsatsstinna plastförpackade bröd som transporterats över halva landet, eller en bit smakrikt och nygräddat ekologiskt bröd – om du fick välja helt fritt? Jag tror inte jag är ensam om att välja det senare alternativet.

[4/5]

Betyg: fyra av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Ibland vill jag för mycket

Published on juni 23, 2009 in Blandat. 0 Comments Tags: , .

Jag tänkte bara jag skulle ta och gnälla lite, på något jag vet jag har mig själv att skylla.

Den senaste tiden har jag mestadels befunnit mig i stan, och därmed haft alla möjligheter i världen att surfa, fundera och författa blogginlägg, såväl som besöka och kommentera på andras bloggar. Av detta har dock inte blivit mycket. Krafterna har helt enkelt inte räckt till, till största del beroende på att jag håller på och hjälper en ny bekant med hans flytt. Han är en trevlig människa som dock har dragit på sig lite skador genom åren, och självklart är jag därför mycket glad att kunna hjälpa honom med packning och städning. Saker som han av olika anledningar inte har så lätt för. Dock har dessa ansträngningar satt sina spår, och jag fått begränsa mina ambitioner på andra områden. Inga ambitiösa blogginlägg med andra ord. Jag skall nog dra ner på min hjälp en aning i fortsättningen.

Den återstående tiden har jag ägnat åt ett par andra mycket trevliga aktiviteter: timslånga promenader och pocketläsande – oftast samtidigt. ;)

Den hemlige kocken – Den hemlige kocken – Det okända fusket med maten på din tallrik; Förföriskt lättläst och genomsyrad med ibland löjligt billiga trick för att flirta med läsaren, men som tur är också förvånansvärt informativ och tankeväckande. Den är ett gott sällskap på mina turer i skog och mark i falubygden.

Vi måste sluta träffas så här…

Published on maj 13, 2009 in Hälsa. 2 Comments Tags: , , .

I snart tre års tid har Bamyl koffein varit min räddare i nöden – den enda värktablett som haft någon som helst effekt mot min huvudvärk. En förträfflig kombination av acetylsalicylsyra och koffein som för det mesta lyckas dämpa värken och få mig tillbaks på fötterna, eller i vart fall göra vilan kortare och mer uthärdlig. Jag rekommenderar den varmt. Jag har tagit 1½-4 tabletter om dagen nästan varje dag de här åren – vecka efter vecka, månad efter månad.

Eftersom mina huvudvärksbesvär gradvis blivit allt mildare och inte ens ett långt blogginlägg som mitt föregående slår ut mig helt och hållet i ett helt dygn längre, och eftersom en kontakt inom vården uppmärksammat mig på att även en sådan här receptfri medicin faktiskt kan leda till beroende (något som ingen läkare eller apoteksbiträde tidigare ens nämnt), har jag dock beslutat mig för att dra ner på användningen. Den senaste veckan har jag inte tagit en enda, och även om värken någon dag skulle bli allt för begränsande kommer jag att ta en mindre dos än jag hade gjort tidigare.

Det är ingen dans på rosor att ha mer ont än jag annars hade kunna ha, men jag tror att det är hälsosamt. Och ett gott tecken att jag allt mer faktiskt kan klara mig utan dem. :)

Vikten av en positiv självbild

Published on maj 13, 2009 in Hälsa. 6 Comments Tags: , , , .

kronblom

Jag satt igår kväll och funderade på en sak, nämligen sambandet mellan identitet, positiva tankecykler och hälsa. Under de tre senaste åren, från det att jag körde huvudet i botten, har jag gått från att se och identifiera mig som japanolog, ekonom och tecknare, till att i första hand titulera mig “utbränd” japanolog etc. Hur har den förändrade synen på mig själv i sig påverkat min återhämtning och mitt hälsotillstånd?

I början (de första 1½-2 åren) hade jag allvarliga problem att slappna av, varva ner och dämpa min prestationsångest; trots att huvudet värkte och knappt fungerade, trots att jag knappt kunde tänka och blev yr i huvudet av att bara gå på stan eller på annat sätt få för många intryck att hålla reda på, trots allt detta framhärdade jag att jag skulle studera, starta företag och vara “produktiv”. Under den här tiden var jag uppenbarligen i stort behov av att försöka sänka kraven på mig själv, och där kan en förändrad syn på mig själv – en ny identitet – ett nytt svar på frågan “vem är jag egentligen” – ha varit till stor nytta. En ny identitet ger trygghet och skänker lugn. Den säger vem man är i den stora, vida världen. Därav min övergång till att titulera mig själv i första hand “utbränd”. Det har hjälpt mig, och har troligtvis också hjälpt till att sänka andra människors syn och förväntningsnivå på mig, vilket gjort det lättare för mig att vila.

Men kan det också vara så att denna re-branding för med sig icke negligerbara risker? När jag gått från att se mig själv som aktiv presterande – med studier, tecknande, arbete och gymtränande – till passiv utbränd sjukskriven – som inte anstränger sig mer än nödvändigt huvudet tillåter – har mitt tillfrisknande förvisso fortskridit i god fart, men jag har insett att allt inte är frid och fröjd. Den passiva, icke-produktiva identiteten (“utbränd”) har nämligen också ökat min tendens att känna mig nedstämd. Icke-presterande ger lätt upphov till uttråkning och en känsla av meningslöshet, och potentiellt till riktigt djupa depressioner. Jag tror detta är något jag måste uppmärksamma och tänka på mer.

Detta tycks vara ett mycket vanligt problem för många med perfektionistiska tendenser – just den sorts människor som befinner sig i riskzonen för att bli utbrända. Jag har talat med många och känner igen tankevurporna. Man försöker döva en gnagande (och i grund och botten felaktig) oro djupt inombords om att man inte skulle duga om man inte presterar riktigt bra, och man tenderar därför att vilja göra för mycket av vad man än gör. “Skall man göra något skall det göras ordentligt!” Just i detta fall kan det vara så att jag valt att bli för passiv, och att riskerna det för med sig har börjat bli farligt stora. Jag måste kanhända höja min prestationsnivå en aning och nyansera min självbild, inte för att jag inte skulle duga annars utan för att helt enkelt leva mer, minska depressionsrisken och må bättre.

Och jag vet inombords vad det är jag borde göra – samma sak som jag längtat efter ända sedan jag av lathet slutade med det för ett år sedan: att börja gå på gym/motionera igen. Att promenera en timme eller så om dagen har uppenbarligen inte varit tillräckligt.