Tag Archive for 'Hälsa'

Page 2 of 3

Recension: Den hemlige kocken

Published on July 1, 2009 in Hälsa and Litteratur. 0 Comments Tags: , .

Den hemlige kocken

Den hemlige kocken – Det okända fusket med maten på din tallrik, av Mats-Eric Nilsson.

Så har då också jag läst den här boken, som på egen hand tycks ha orsakat en veritabel matrevolution i det lilla. Mats-Eric Nilsson har, efter att ha fått upp ögonen för vilken otrolig mängd tillsatser och andra substanser som ingår i våra moderna matvaror, på egen hand under flera års tid luskat runt, intervjuat och läst på, för att i den här boken kunna presentera sina insikter. Insikter som nog de flesta av oss till viss del anat men aldrig undersökt närmare.

Nilsson skriver passionerat och övertygat, och han framstår bortom allt tvivel som något av en uppvaknad finsmakare som verkligen vill få läsaren att förstå både hur mycket bättre “riktig” mat smakar och hur mycket nyttigare den är. Lokalt producerad frukt, bröd och mat bestående av oförvanskade råvaror av god kvalitet, och som därför inte behöver innehålla vatten samt mängder med e-numrerade tillsatser såsom smakförstärkare, stabiliseringsmedel, emuguleringsmedel, förtjockningsmedel, delvis härdade vegetabiliska fetter, aromämnen o.s.v. (Hur många ingredienser tror ni till exempel Delicatos storsäljande chokladbollar innehåller? Havre + fett + choklad + konserveringsmedel = fyra? Icke. 15 olika ingredienser räknade jag till när jag undersökte en förpackning för några dagar sedan!) Tillsatser som enbart finns där för att försöka dölja hur undermåliga och billiga de ingående råvarornas kvalitet egentligen är och hur mycket som krävs för att varan skall kunna ligga så onaturligt länge utan att börja mögla.

Nilsson försöker på intet sätt dölja sitt ogillande för den moderna livsmedelsindustrins alla tillsatser och fuskmetoder, och han tar till alla litterära knep han kan för att väcka olust och misstänksamhet inför dem, exempelvis genom att redogöra för hur bröd tillverkas “våldsamt” i industriella processer, hur aromämnen kan utvinnas ur koskit och bakterieodlingar, eller hur andra tillsatser kan härröra ur olika djurdelar.

Jag försöker stå emot den ofta känslomässiga argumentationen (personligen ser jag inget större problem med mat framställd ur i princip vad som helst, så länge den smakar bra och inte är hälsofarlig), men faktum kvarstår att den här boken är otroligt välskriven och fylld till bredden med bra information, och jag tror dessutom Nilsson har rätt i sina huvudargument med boken: “Riktig” mat tillverkad av “riktiga” råvaror smakar verkligen långt bättre än industrins tillsatsfyllda maträtter och brödsorter med oändligt långa hållbarhetstider. Och allt fler tecken finns på att alla de tillsatser vi proppar i oss tillsammans kanske inte alls är så bra för vår hälsa som man tidigare trott…

Fråga dig själv: Vad skulle du helst ha till frukost – en av Pågens mjuka, tillsatsstinna plastförpackade bröd som transporterats över halva landet, eller en bit smakrikt och nygräddat ekologiskt bröd – om du fick välja helt fritt? Jag tror inte jag är ensam om att välja det senare alternativet.

[4/5]

Betyg: fyra av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Ibland vill jag för mycket

Published on June 23, 2009 in Blandat. 0 Comments Tags: , .

Jag tänkte bara jag skulle ta och gnälla lite, på något jag vet jag har mig själv att skylla.

Den senaste tiden har jag mestadels befunnit mig i stan, och därmed haft alla möjligheter i världen att surfa, fundera och författa blogginlägg, såväl som besöka och kommentera på andras bloggar. Av detta har dock inte blivit mycket. Krafterna har helt enkelt inte räckt till, till största del beroende på att jag håller på och hjälper en ny bekant med hans flytt. Han är en trevlig människa som dock har dragit på sig lite skador genom åren, och självklart är jag därför mycket glad att kunna hjälpa honom med packning och städning. Saker som han av olika anledningar inte har så lätt för. Dock har dessa ansträngningar satt sina spår, och jag fått begränsa mina ambitioner på andra områden. Inga ambitiösa blogginlägg med andra ord. Jag skall nog dra ner på min hjälp en aning i fortsättningen.

Den återstående tiden har jag ägnat åt ett par andra mycket trevliga aktiviteter: timslånga promenader och pocketläsande – oftast samtidigt. ;)

Den hemlige kocken – Den hemlige kocken – Det okända fusket med maten på din tallrik; Förföriskt lättläst och genomsyrad med ibland löjligt billiga trick för att flirta med läsaren, men som tur är också förvånansvärt informativ och tankeväckande. Den är ett gott sällskap på mina turer i skog och mark i falubygden.

Vi måste sluta träffas så här…

Published on May 13, 2009 in Hälsa. 2 Comments Tags: , , .

I snart tre års tid har Bamyl koffein varit min räddare i nöden – den enda värktablett som haft någon som helst effekt mot min huvudvärk. En förträfflig kombination av acetylsalicylsyra och koffein som för det mesta lyckas dämpa värken och få mig tillbaks på fötterna, eller i vart fall göra vilan kortare och mer uthärdlig. Jag rekommenderar den varmt. Jag har tagit 1½-4 tabletter om dagen nästan varje dag de här åren – vecka efter vecka, månad efter månad.

Eftersom mina huvudvärksbesvär gradvis blivit allt mildare och inte ens ett långt blogginlägg som mitt föregående slår ut mig helt och hållet i ett helt dygn längre, och eftersom en kontakt inom vården uppmärksammat mig på att även en sådan här receptfri medicin faktiskt kan leda till beroende (något som ingen läkare eller apoteksbiträde tidigare ens nämnt), har jag dock beslutat mig för att dra ner på användningen. Den senaste veckan har jag inte tagit en enda, och även om värken någon dag skulle bli allt för begränsande kommer jag att ta en mindre dos än jag hade gjort tidigare.

Det är ingen dans på rosor att ha mer ont än jag annars hade kunna ha, men jag tror att det är hälsosamt. Och ett gott tecken att jag allt mer faktiskt kan klara mig utan dem. :)

Vikten av en positiv självbild

Published on May 13, 2009 in Hälsa. 6 Comments Tags: , , , .

kronblom

Jag satt igår kväll och funderade på en sak, nämligen sambandet mellan identitet, positiva tankecykler och hälsa. Under de tre senaste åren, från det att jag körde huvudet i botten, har jag gått från att se och identifiera mig som japanolog, ekonom och tecknare, till att i första hand titulera mig “utbränd” japanolog etc. Hur har den förändrade synen på mig själv i sig påverkat min återhämtning och mitt hälsotillstånd?

I början (de första 1½-2 åren) hade jag allvarliga problem att slappna av, varva ner och dämpa min prestationsångest; trots att huvudet värkte och knappt fungerade, trots att jag knappt kunde tänka och blev yr i huvudet av att bara gå på stan eller på annat sätt få för många intryck att hålla reda på, trots allt detta framhärdade jag att jag skulle studera, starta företag och vara “produktiv”. Under den här tiden var jag uppenbarligen i stort behov av att försöka sänka kraven på mig själv, och där kan en förändrad syn på mig själv – en ny identitet – ett nytt svar på frågan “vem är jag egentligen” – ha varit till stor nytta. En ny identitet ger trygghet och skänker lugn. Den säger vem man är i den stora, vida världen. Därav min övergång till att titulera mig själv i första hand “utbränd”. Det har hjälpt mig, och har troligtvis också hjälpt till att sänka andra människors syn och förväntningsnivå på mig, vilket gjort det lättare för mig att vila.

Men kan det också vara så att denna re-branding för med sig icke negligerbara risker? När jag gått från att se mig själv som aktiv presterande – med studier, tecknande, arbete och gymtränande – till passiv utbränd sjukskriven – som inte anstränger sig mer än nödvändigt huvudet tillåter – har mitt tillfrisknande förvisso fortskridit i god fart, men jag har insett att allt inte är frid och fröjd. Den passiva, icke-produktiva identiteten (“utbränd”) har nämligen också ökat min tendens att känna mig nedstämd. Icke-presterande ger lätt upphov till uttråkning och en känsla av meningslöshet, och potentiellt till riktigt djupa depressioner. Jag tror detta är något jag måste uppmärksamma och tänka på mer.

Detta tycks vara ett mycket vanligt problem för många med perfektionistiska tendenser – just den sorts människor som befinner sig i riskzonen för att bli utbrända. Jag har talat med många och känner igen tankevurporna. Man försöker döva en gnagande (och i grund och botten felaktig) oro djupt inombords om att man inte skulle duga om man inte presterar riktigt bra, och man tenderar därför att vilja göra för mycket av vad man än gör. “Skall man göra något skall det göras ordentligt!” Just i detta fall kan det vara så att jag valt att bli för passiv, och att riskerna det för med sig har börjat bli farligt stora. Jag måste kanhända höja min prestationsnivå en aning och nyansera min självbild, inte för att jag inte skulle duga annars utan för att helt enkelt leva mer, minska depressionsrisken och må bättre.

Och jag vet inombords vad det är jag borde göra – samma sak som jag längtat efter ända sedan jag av lathet slutade med det för ett år sedan: att börja gå på gym/motionera igen. Att promenera en timme eller så om dagen har uppenbarligen inte varit tillräckligt.

Bra om det kostar att äta onyttigt

Published on April 25, 2009 in Politik & samhälle. 0 Comments Tags: , , , , .

1201885857421

Jag är något av en liberal i många frågor och tycker att staten skall hålla sig utanför det mesta i samhället, men en sak som jag känner så starkt för att jag faktiskt kan förespråka viss reglering är hälsofrågor. Jag tycker nämligen att det skall kosta lite extra att äta onyttigt.

Fetmarelaterade problem och sjukdomar är ett allvarligt och snabbt växande problem i västvärlden, något som kostar allt mer pengar och lidande. Jag anser inte att onyttig mat skall förbjudas, däremot anser jag definitivt att nyttigt leverne skall premieras. Om detta sker bäst genom skatt på onyttigheter såsom socker och fett, eller medelst subventionering av frukt, grönt och nyttigheter vet jag inte, men nog känns en straffskatt – på samma sätt som på annan konsumtion man vill minska, såsom alkohol och tobak – mest logisk. En rimlig liknelse, inte minst då också socker faktiskt är starkt beroendeframkallande.

Som en ren anekdot kan nämnas att en dylik straffskatt, i alla fall ännu så länge, skulle vara tämligen onödig i Japan, eftersom man där äter väldigt lite godis. Människan tycks nämligen föredra den sorts mat man vant sig vid som barn – vänjer de sig vid en onyttig kost fortsätter de att efterfråga just onyttigheter resten av livet. Det är en personlig teori jag har, och också något jag har för mig att jag hört/läst någonstans. Följaktligen skulle en straffskatt på fett och socker vara en direkt god gärning.

I Japan får inte barn äta en massa sockerstinn godis, och utvecklar därmed inte heller någon större aptit på det när de blivit äldre. Under åren jag var där såg jag nästan aldrig japaner äta godis – något som vi västerlänningar var betydligt mer benägna att göra. Totala motsatsen till här i Sverige, med andra ord, där föräldrar regelbundet stoppar i sina ungar godis & läsk, och tar dem till McDonalds – vilket får dem att vänja sig vid sådana onyttigheter. En vana som kan vara svår att bryta, men en vana som säkerligen kan brytas lättare om det känns mer i plånboken.

En lugn dag

Published on March 19, 2009 in Blandat. 0 Comments Tags: , , , .

Jag gör som katten min idag: tar det lugnt. Igår översatte jag lite text till japanska till en av mina webbsajter, och författade ju dessutom ett par blogginlägg här, så ända sedan dess har jag rejäl huvudvärk. Ingenting ovanligt med detta – så har det varit i ett par-tre år nu. Förhoppningsvis kommer jag att må bra igen imorgon eller i övermorgon. :)

Jag sitter annars och putsar på en anmälan om företagsregistrering. Jag har länge gått i starta eget-tankar, för att kunna erbjuda japanskaöversättningar på ett bra sätt, och då Försäkringskassan nu tycks ge tummen upp finns det inte längre något formellt hinder. Tror jag.

Jag förväntar mig inga nämnvärda inkomster av det – inte minst då min återkommande huvudvärk sätter rejäla gränser – men det är ändå något jag vill ha åtminstone möjligheten att åta mig. Det japanska språket är en av mina livspassioner.

Två beroenden nere för räkning

Published on January 7, 2009 in Blandat, Data & nöje and Hälsa. 0 Comments Tags: , , , , , .

Jag har en benägenhet att göra saker antingen väldigt mycket eller inte alls. Har jag någon uppgift som måste göras så har jag en tendens att antingen oroa mig över den alldeles för mycket, eller försöka göra den så perfekt som det bara är möjligt. Mer än vad som är lämpligt alltså. Likaledes, har jag någon trevlig aktivitet att ägna mig åt så är det lätt hänt att jag också ägnar mig åt den alldeles för mycket (gärna för att slippa tänka på vad jag egentligen borde göra). Det är helt enkelt den sortens människa jag är: lite för gränslös, helt enkelt. Inte så förvånande att just perfektionister har en tendens att bränna ut sig. ;)

boxningshandskar

Två “beroenden” jag haft under mer eller mindre lång tid känns det dock nu som att jag lyckats ta kontroll över:

World of Warcraft
Ända från slutet av augusti fram till början av december spelade jag alldeles för mycket World of Warcraft. Flera timmar om dagen, trots att det gav mig värre huvudvärk, och trots att jag tidvis borde ha ägnat mig betydligt mycket mer åt min flickvän.

När jag efter mycket spelande till slut dock nådde upp till det mål jag satt upp – att nå upp till spelets (då) högsta nivå och kunna införskaffa den senaste expansionen till spelet – fann jag dock att mitt intresse för spelet falnade rejält. Jag hade ju nått målet; spelet i sig hade jag egentligen i ärlighetens namn sedan länge tröttnat på. Nu spelar jag bara en bråkdel av vad jag gjorde tidigare.

Light-cola
Efter att ha runt en halvliter light-cola (främst Pepsi Max och Coca Cola Light) om dagen i flera års tid, dricker jag nu sedan en dryg månad tillbaka bara cola någon gång ibland. Om jag går på café eller så – och då enbart p.g.a. att det är godare än (mineral)vatten. Jag trodde faktiskt att abstinensbesvären skulle vara värre men, nej, jag känner inget större sug.

Kanhända beror avsaknaden av abstinensbesvär på att jag försökt att ytterligare sänka kraven på mig själv. Tidigare drack jag cola mycket på grund av att jag trodde mig behöva koffeinet för att orka prestera mer. Jag vet inte om det upplevda behovet var reellt eller enbart inbillat, men när jag nu tillåter mig själv att ta det lugnare känner jag helt enkelt inget behov av uppiggande koffein.

Kanske närvaron av ett beroende är en signal på bristande livskvalitet? :)