Maiburogu

Är det? Är det?! Jajamen, det är ett helt navelskådande inlägg om min nya dator, troligen helt ointressant för någon annan än mig själv. XD

Jag skall inte traggla prestanda och tekniska specifikationer, men se, SE på dess vita skönhet! Att få tag i en vit pc är ju som ni kanske upptäckt inte det lättaste, då branschen tydligen kommit på att svart elektronik är vad folk vill ha, så den här skönheten plockade jag ihop borta hos Komplett.se, där jag efter mycket letande hittade såväl ett vitt chassi, ett vitt elaggregat och ett vitt (och lite grönt – snyggt!) högtalarsystem. Lycka! Att få tag i en vit skärm och ett vitt tangentbord visade sig vara betydligt svårare, så de fick bli svarta. Prestandamässigt är datorn mycket kompetent.

Det här är nog den dyraste pryl jag någonsin köpt, men det känns ändå bra. Jag hade en del pengar i firman att göra av med, och efter att inte ha haft någon spel-duglig dator på sisådär ett decennium så känner jag mig faktiskt förtjänt av den.

Och vad tror ni jag upptäcker efter att jag byggt ihop och fått igång den då? Jo, att jag efter att i åratal ha klagat över att jag inte kan spela några spel faktiskt inte har en susning om vad för spel jag nu vill ha…

Känner ni till chokladtomtar, som den på bilden här ovan? Har ni smakat någon? Jag hade i varje fall aldrig ätit någon, men hade allt oftare sett dem i butikerna vid juletid. Jag vet inte ens om de är en vanlig del i det svenska julutbudet som jag bara lyckats undgå eller om de är en relativt ny import från Tyskland eller USA eller så, men här om dagen gav jag i alla fall efter för nyfikenheten (och sötsuget) och plockade åt mig en när jag stod vid kassan på Ica och skulle betala något.

Vad jag kunde slå fast är i alla fall följande: 1) Den är ihålig, och; 2) Just den här tomten bestod uteslutande av socker och vegetabiliskt fett och någon enstaka procent kakao (och lite tillsatser); Och här snackar vi inte ordinär blaha-ig mjölkchoklad – nej här snackar vi närmast totalt oätlig budgetskräpimitationschoklad. Den var helt fruktansvärd! Vedervärdig! Den smakade inte ens choklad utan bara just socker och vegetabiliskt fett, med en touch av kokos (vilket den enligt innehållsförteckningen inte ens skulle innehålla!). Knappt halva tomten fick jag i mig innan den förpassades till soporna.

Så, vad har vi lärt oss av det här? Jo, billiga tomtar skall man passa sig för. Förhoppningsvis smakar dyrare fabrikat bättre, men jag vet inte om jag vågar testa igen. Först måste jag komma över det här traumat.

Nej, jag tänker inte skriva om en viss död tysk och inte heller om den där norska författaren som släppt en mastodontsjälvbiografi, som av någon för mig oförståelig anledning väckt enorm uppmärksamhet, nej här handlar det om min – eller snarare mina inre organs – kamp. Min hjärna mot min mage. Knappast en giganternas kamp i någon av ordets betydelser, men en hård och smärtsam kamp hur som helst – inte utan vissa skamgrepp.

Varje vinter reagerar min kropp på kylan och bristen på solljus på samma sätt: med trötthet, seghet, nedstämdhet, depressioner och ett aldrig sinande sug efter snask och onyttigheter. Min mage lockar och drar i mig. "Ta det lugnt! Vila, slappa och skäm bort dig lite! Gå inte och träna – gå till ett café istället! Det vore väl jättemysigt? Var inte ute i kylan och rör inte på dig för mycket – sitt inne och snaska istället! Pepparkakor. Glögg. Choklad. Lösgodis. Kryp upp i soffan, svep en pläd om dig och ta datorn i knät. Mmm, myyyysigt.”

Ytterst är det överlevnadsinstinkten som talar förstås, och manar mig att gå i ide tills det blir sommar igen, för att undvika att frysa ihjäl.

Varje år är det samma historia. Varje år tränar och motionerar jag på sommarhalvåret och lovar mig själv att fortsätta med det, och varje vinter ger jag förr eller senare efter för latheten och tar det lugnt och proppar mig full med choklad, bara för att få spendera efterföljande vår och sommar på gymmet med att försöka bli av med fettet och bygga upp musklerna igen. Varje år, samma procedur.

Och så är det den här vintern också. Jag tvingar mig själv ut i kylan och iväg till gymmet (fastän nästan hela jag skriker Nej nej!), fast besluten om att i år, den här vintern, skall jag härda ut!

Jag känner mig svag idag, så här kommer ett bittert och självcentrerat gnällinlägg. Läs därför inte vidare om detta inte låter som allt för lockande läsning.

Höstmörkret har sänkt sig och som alla år har vinterdepressionen slagit klorna i mig. Vad värre är, dock, är att jag sedan jag började min praktik för ungefär en månad sedan (jag blir snart utförsäkrad) nu åter igen på sätt och vis mår sämre än jag gjort på kanske ett helt år. Krafterna räcker helt enkelt inte till. Jag orkar anstränga mig mindre innan huvudet säger ifrån, och huvudvärken slår till allt oftare. Att fundera ut blogginlägg är svårt. Att läsa mer än någon sida är svårt. Att göra någonting vettigt är svårt.

Och sedan jag gick upp från två till tre timmar praktik om dagen för ungefär en vecka sedan har besvären mångfaldigats. Av bara en enda ynka timmes extra arbete. Och det är ju inte precis något komplicerat arbete heller, att bära fram varor från ett lager – inte någonting kvalificerat jag spenderat åratal på att utbilda mig till precis.

Och åter igen känner jag bitterheten hota att tränga fram. Sorgen över att ha gått från att vara (om än självhatande och socialt begränsad med rejäla personliga problem) en av Sveriges främsta japanskastudenter på kandidatnivån, studerandes vid några av Japans främsta universitet, med enorma möjligheter om jag bara kunde fixa till självkänslan på något sätt – till att vara (om än till viss del fortfarande självhatande och socialt begränsad med rejäla personliga problem) bitter, desillusionerad och knappt kapabel att ens klara av några få timmar av ett enkelt okvalificerat jobb, boendes i en liten stad på den svenska landsbygden ensam med en katt. Från att vara en student som i brist på nämnvärd intelligens ändå kunde skryta med att åtminstone ha en förmåga att kunna lära sig vad som helst, till, umm, ja…

Från:

Till:

(ja, utan fru och barn då.)

Som när jag blivit utförsäkrad dessutom troligen kommer tvingas lägga ner min lilla firma, som gett mig viss stolthet de senaste åren, eftersom det är så reglerna ser ut… Men nåja, nu är det i alla fall läggdags igen. Sov gott bloggen. Få se hur jag mår imorgon.

Glad Halloween! Jag testade att färglägga denna på datorn istället för med färgpennor, och det gick väl sisådär, men övning ger förhoppningsvis färdighet.