Tag Archive for 'politik'

Demokrati (men bara när det passar)

Jag satt nyss och fullkomligen häpnade när jag lyssnade på Studio Ett i P1 alldeles nyss där de intervjuade kristdemokraten Stefan Attefall, och fick höra att man i Riksdagen nu diskuterar hur man skall kunna porta Sverigedemokraternas ledamöter från att delta i utskotten eller åtminstone hindra att de får något som helst inflytande där. Trots att SD valts enligt spelets regler vill man nu alltså ändå särbehandla dem. Och detta i en demokrati! Enligt Vänsterpartiets Lars Werner motarbetades också de på detta sätt när de först kom in i Riksdagen.

Detta är ju ytterst skrämmande, alldeles oavsett vad man tycker om SD. Jag trodde faktiskt i min inbillade trygghet att vi levde i en demokrati…

Tankepolis

Nej, jag ser inte ut så

Nedan följer grunddragen i en konversation jag hade på nätet häromdagen, på temat lagstiftning, konst och partival:

dekoration

Jag är tecknare och vill kunna teckna (och visa upp på nätet) vad jag vill utan att få något slags pedofilstämpel på mig. Streck är streck. Konst är konst. Påhitt är inte verklighet. Tyvärr är PP de enda som står upp för det, och motsätter sig den nuvarande rent moraliska lagstiftningen.

Finner du nöje i att teckna nakna barn är du en sjuk individ och ditt beteende måste kriminaliseras för samhällets bättre väl.

Vad har tecknarens “nöje” med saken att göra? Får man bara teckna sådant man finner äckligt och frånstötande? Jag ser ingen lagmässig skillnad i att teckna våld och våldsbrott (som i valfri actionserie, som exempelvis Fantomen) eller i att teckna motiv av sexuell natur (som exempelvis en serieversion av Lolita). I ett rättssamhälle är lagstiftningen är till för att förbjuda riktiga brott med riktiga offer, inte för att pådyvla folk ens personliga åsikter.

Det är fullt upp till lagstiftaren (riksdagen) att använda lagar för att påverka människor ett visst beteende och det är en av rättsordningens fundamentala grunder.

[…] Ett idealiskt samhälle skulle givetvis förbjuda all uppmuntran av våld, brukande av narkotika och sexualisering av kvinnokroppen.

Nå, till skillnad från dig [personen jag talade med] och andra vänstermänniskor så tycker i alla fall jag att lagstiftning skall användas för att straffa riktiga brott med riktiga offer. När staten försöker bestämma över fiktiv sexualitet och annan slags offerlös konst så leker man tanke- och åsiktspolis. Det är inte värdigt. Folk måste kunna argumentera för sina personliga moraliska ställningstaganden genom debatt, barnuppfostran etc., utan att försöka ta till förbud.

Därför röstar jag pirat. Inte för deras åsikter i fildelningsfrågan (som jag ställer mig försiktigt avvaktande till) utan för att de står upp för den konstnärliga friheten, även där vissa individer finner den utmanande eller rent av stötande.

Seg vecka

Foto av Balakov

Jag har tillbringat en knapp vecka ute på landet med några släktingar, och mitt humör har nästan hela den tiden varit någonstans nere vid skosulorna. Jag har känt mig frustrerad, passiv, småsur och allmänt lättretlig, och har väl mina 31 år till trots mest betett mig som en vresig gammal gubbe. butter Detta var dock sommarens troligtvis sista stugvistelse så nu bär det i alla fall strax av hem till stan igen, och jag tror och hoppas att jag nu kommer att må bättre igen. När jag är med släktingar (särskilt min mor) blir jag av någon anledning alltid passiv, frustrerad och känner mig ofri som ett barn på nytt, men på egen hand känner jag mig alltid vuxen och kapabel igen. XD

Hur som helst noterar jag att sossarna och moderaterna är igång och vädjar till de stora väljargruppernas plånböcker igen genom att lova hundralappar hit och dit, precis som vid varje val. Poff, så är klimatfrågan, FRA-debatten, utrikespolitik och andra viktiga frågor som bortblåsta! Köp folks röster för några extra sedlar i plånboken bara! Ibland äcklar den svenska politiken mig.

Pendeln är i svängning

Japansk skolflicka

Det fyller mig med obeskrivlig glädje att modiga debattörer från höger till vänster nu en efter en ställer sig upp och motsätter sig barnpornografidomen mot manga-experten och barnpornografilagens nuvarande utformning. Till skillnad från vid rondellhundskontroversen, då politiker och media var snabba att försvara våra fri och rättigheter mot censurivrarna, var det den här gången initialt betydligt tystare, men allt fler röster höjs nu mot seriecensur och tvivelaktig morallagstiftning. Enigheten tycks till min stora glädje vara närmast total! Folk frågar sig exempelvis hur tusan Carl Larssons bilder eller filmen om Ronja Rövardotter kan riskera att ses som “barnporr”, när det ju i själva verket är riktiga barn vi borde värna om.

Till och med justitieminister Beatrice Ask som formellt ställer sig bakom lagen av värnande av barndomens helighet har öppnat för att lagen kan komma att behöva omtolkas. Kanhända har också hon äntligen insett att moralpanik och personligt tycke och smak inte har i lagboken att göra. Som nyhetspanelen i SVT:s Gomorron Sverige uttryckte det, skall barnporrlagen gälla så kan man lika gärna förbjuda keruberna i kyrkorna och censurera våra historieböcker.

Det verkar som om pendeln sent omsider är i svängning. Folk vågar ställa sig upp och kräva rim och reson. Barnporrkortet som tidigare kunnat användas för att tysta oppositionen, hindra debatt och motivera vilka lagar och åtgärder som helst, från övervakning och datalagring till censur, från FRA-lag till skivbolagslobbying(!), börjar nu äntligen förlora sin fruktansvärda tankebedövande kraft.

Sveriges Radio vinklar om mangaförbuds… barnporrlagen

090614

Jag höll nästan på att sätta morgonteet i halsen när jag hörde vilket oerhört vinklat inslag om barnporrlagen och om Piratpartiets inställning till denna som Sveriges Radio sänder idag.

Man nöjer sig med att konstatera att Piratpartiet eftersom man är mot inskränkningar i informationsfriheten vill “legalisera innehåll av barnporr”, vilket ju onekligen låter väldigt utmanande, men låter bli att relatera detta till vad jag och många andra ser som betydligt viktigare, nämligen att man vill ändra definitionen av barnpornografi så att den bara gäller material på riktiga barn och inte – som nu – också teckningar och andra rena fantasiskapelser. Dessutom har man uppenbarligen inte förstått skillnaden mellan legalisering och avkriminalisering.

Inslaget kan misstolkas som att Piratpartiet bara är något slags informationsfrihets-extremister villiga att offra stackars små barn på yttrandefrihetens bål, när man ju i själva verket bara vill stå upp för – vad som borde vara – självklarheter. Riktiga övergrepp skall ju fortfarande vara olagliga, riktiga missförhållanden skall rapporteras och beivras och riktig barnpornografi skall ju alltjämt vara förbjuden att sprida. Helt tokigt vore det ju annars. Här handlar det bara om att våra lagar skall vara effektiva och sakliga.

Vi ser över lag att barnporr tyvärr har använts som en murbräcka mot det öppna samhället. Så fort man använder det ordet kan man få igenom vilka toklagar som helst,

som Piratpartiets ledare Rick Falkvinge mycket riktigt påpekar.

EDIT: Jag ser nu att Rick Falkvinge precis påpekat hur fel han tolkades. Bra.

För vidare läsning se exempelvis:

Recension: Den politiska adeln

Den politiska adeln

I Den politiska adeln beskriver Anders Isaksson, politisk krönikör i DN med erfarenhet som politisk, facklig och ekonomisk reporter samt som utrikeskorrespondent för radio och tv, framväxten av och relationerna inom den politiska “adeln”, från riksdagen och de politiska partierna ut till dess sammankopplade och relaterade organisationer.

Övergången till storkommuner, ökningen av statens arbetsuppgifter, statens expansion och införandet av partistöd gjorde att den statliga maktapparaten inte bara växte utan också blev en allt mer separat och självständig del från samhället omkring den – en distansering som intensifierades i och med att de förtroendevalda (av praktiska orsaker) i all större utsträckning kom att rekryteras ur den statsnära offentliga sektorn. Staten kom inte längre att styras av förtroendevalda med arbeten ute i landet – i företag och på institutioner – utan av heltidsanställda professionella politiker. Politiker utan nära relationer till sina distrikt och till folk ute i landet, instängda i sina trygga riksdagshus och kommunhus, allt mer betraktandes den vanlige medborgaren genom medias starkt förenklade filter – på samma sätt som den vanlige medborgaren som bekant betraktar sina styrande genom sagda media. En distansering som leder till otakt och ömsesidigt förakt. Något som kanske skett i alla moderna stater när styret av landet blivit en heltidssyssla.

Och som lätt sker i alla mänskliga grupperingar knyts vänskapsband och kärleksförhållanden med de människor man möts och umgås med. Följaktligen tycks det vara mer regel än undantag att familjer bildas där båda makar är politiker eller arbetar i någon till staten och arbetarrörelsen närstående organisation, såsom fackföreningar, myndigheter och lokala partiorganisationer. Det är heller inte särskilt förvånande att många av deras barn också väljer en karriär inom politiken, uppväxta som de är i dess absoluta närhet, vana vid jargongen och med personliga vänskapsband till politiker och byråkrater. Och vips tycks inte liknelsen till en politisk “adel” inte vara så främmande; En adel som umgås med och ger uppdrag åt varandra, och där politiska karriärer tycks gå i arv. En värld där vem du är har blivit viktigare än vad du är…

Om allt detta och mer därtill skriver Isaksson i Den politiska adeln, och det är tydligt att han besitter en enorm kunskap om och erfarenhet av göromålen och relationerna i politikens finrum – han formligen strör relationsuppgifter omkring sig.

Boken är mycket intressant och saklig, dock kan den ibland kännas lite ofokuserad och den hade definitivt mått bra av att delas upp i flera kapitel; i stort sett hela bokens innehåll ryms i endast tre rejäla kapitel. Värt att notera är också att den politiska världen är i ständig rörelse, och att det mesta av boken skrevs medan Göran Persson och Socialdemokraterna fortfarande hade makten.

Pocketupplagan av boken är kraftigt omarbetad och rekommenderas framför den tidigare utgivna inbundna utgåvan.

[3/5]

Betyg: tre av fem.

kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Låt dem begå sina egna misstag

Putin

Jag begriper verkligen inte vad den rödgröna oppositionen m.fl. klagar över gällande regeringens godkännande av konsortiet Nord Streams gasledningsbygge genom Östersjön.

Man klagar på miljörisker och – framförallt – på att regeringen nu bidrar till att de europeiska länderna kommer att bli än mer beroende av rysk gas och att det stora hemska odemokratiska Ryssland därmed stärker sin makt och sitt inflytande över Europa.

Men snälla nån, sluta förvänta er att Sverige skall leka något slags riddare på vit häst, som ensamt skall läxa upp övriga europeiska länder som om de vore olydiga och mindre begåvade barn! Nej jag tycker inte heller att beroende av resurser från en stor makthungrig diktatur med kasst track record är en vidare bra idé, men det är faktiskt upp till länderna i fråga att själva besluta om. De har ställt sig i en oroande beroendeställning till Ryssland och dess bolag Gazprom, som bevisligen inte tvekar att vrida åt kranarna, och jag hoppas nötterna är beredda att ta konsekvenserna därav. Vad gäller miljöriskerna så intygar miljöministern att miljökraven nu har blivit tillgodosedda, och jag ser ingen anledning att misstro detta.

Oppositionen må klaga högljutt nu, men jag tror nog att de hade gjort samma sak om de hade varit i makten.