En blogg tillhörande en utbränd japanolog och tecknare.
Ja här är då den färdiga färglagda versionen av teckningen jag visade i mitt inlägg “En teckning blir till”. En lite äldre version av min figur Saga iklädd en fantasifull klänning med inspiration från Japan och Kina. Det kändes riktigt nostalgiskt att plocka fram färgpennorna igen efter att inte ha färglagt någonting på flera år.
Jag är mycket svag för Mario-fanart, fylld med härliga minnen av Mario-spelande från min barndom som jag är. I första hand spelade jag det första Super Mario Bros., men jag kom sedermera att uppskatta såväl Super Mario Bros. 2 och 3 samt Super Mario World. Jag tyckte faktiskt om det japanska Super Mario Bros 2 (känt i väst som “The Lost Levels”) också, även fast dess svårighetsgrad gjorde det till ett mycket ansträngt kärleksförhållande.
Här är hur som helst en särdeles trevlig bild på prinsessan och Bowser av *sergevirusx på Deviantart.
Jag är en ytlig människa, det måste jag erkänna. Jag älskar nämligen skönhet, och skulle aldrig kunna tänka mig att skaffa en dator eller mobiltelefon som jag inte gillar utseendet på. Jag bryr mig inte om ifall det finns billigare och snabbare datorer eller mobiltelefoner med all världens lull-lull – min kärlek för minimalism, enkelhet och gärna färgen vitt styr mina pryldrömmar. Hellre än att köpa billigast möjliga väntar jag hellre tills jag har råd att skaffa något jag verkligen gillar.
Enklast (och dyrast) vore väl om jag bara skaffade Apple-prylar kantänka, men jag ogillar att låsa mig vid ett stort och dyrt företag på det sättet och föredrar flexibilitet, så mitt hjärta ligger PC:n och Android-mobilerna närmast. Det är sant att de flesta prylar som inte är gjorda av just Apple i regel är svarta, plottriga, kantiga och “tuffa” (alltså formgivna för att passa någon generell 15-årig grabb), men vacker, ren design finns faktiskt också. Man måste bara leta mer, och bege sig utanför Elgiganten, Siba och de andra lågpriskedjorna. Internet är din vän.
Jag håller för närvarande på att spara ihop till en Sony Vaio VPC-EB1M1E som till höger på bilden ovan (eller någon liknande dator om den hunnit bli utdaterad innan jag fått råd att skaffa en). Samsung Galaxy Spica i vitt (till vänster på bilden ovan) är en god kandidat till att bli min nästa mobil, även fast den kunde haft färre knappar och större skärm.
Jag önskar att jag hade något slags bloggduglig bärbar manick jag kunde skriva och helst också posta blogginlägg från on the go. Jag kommer oftast på saker jag skulle vilja skriva om när jag inte sitter vid datorn, exempelvis ute på promenader eller på bussen eller så, och till dess jag kommit hem igen har inspirationen som regel trutit. Min laptop är lite för stor, tung och otymplig, och min mobiltelefon är för begränsad…
Men vad skall jag egentligen skaffa för något?
En liten netbook? Kanske, men de är väl inte heller direkt något man kan skriva på medan man går.
En iPhone? Lockande, men en kontant prislapp på 5500-7500 kronor känns direkt oskäligt – för de pengarna kan man få en hel laptop! Och, nej, att köpa en för “1kr” och sedan betala av på den med ränta i X antal år känner jag mig alldeles för ekonomisk för. I slutändan har man betalat både en och flera tusenlappar extra.
En annan ny mobiltelefon som är billigare än en iPhone? Ja, detta alternativ känns mer lämpligt. iPhonen verkar onödigt kraftfull för mina behov – en kraftfull spelmaskin är ju för all del kul, men snabb 3D-grafik och massor med gigabyte i minne behövs inte för att kunna blogga, surfa och skriva e-post. Det vore ju bra om det gick att posta blogginlägg med bilder i dock. Frågan är om det finns någon trevlig lagom kraftfull bloggmobil i lämplig prisklass…
Detta måste undersökas. 
Jag bara måste tipsa om den härliga japanska låten “Bad apple”, och musikvideon därtill, sedd här ovan. En textad (engelska + japanska) version av videon finns här. Figurerna i videon (samt musiken tycks det) är från en japansk dataspelserie kallad Touhou. Jag älskar japansk musik och en hel del japansk populärkultur och kläder, och den här videon är ett charmigt och stilfullt exempel på detta. Extra imponerande är att spelen är skapade av en enda person och inte av något stort spelföretag – till och med animationen i den här videon är skapad av ett fan(!).
Spelen då, är de något att ha?! kanske vän av ordning undrar. Sanning att säga så har jag inte vågat testa dem, då de ser mördande svåra ut med fiendeeld som täcker hela skärmen i komplexa mönster… Här är en spelsekvens ur ett av de senaste spelen i serien: 東方地霊殿 (Touhou – Subterranean Animism). 
Nu har det gått mer än en vecka sedan jag såg Sherlock Holmes på bio, men jag tror mig ändå ha den friskt nog i minnet för att kunna skriva ihop en recension. Kort kan jag säga att även fast den här filmens Sherlock Holmes skiljer sig en hel del från hur Sherlock Holmes traditionellt brukar gestaltas (med lugn, tålamod och så den där typiska huvudbonaden) och från hur jag föredragit att se honom, så bjuds man här ändå på en trevlig och fartfylld filmupplevelse klart över snittet.
Robert Downey Jr:s Holmes är förvisso alltjämt ett geni men också en häpnadsväckande slagskämpe med humor och glimten i ögat – rätt så långt från den något träiga skepnad han kunde vara i böckerna. Istället för att spela ned eller överseende romantisera över Holmes instabila psyke låter man det här få en framträdande roll, vilket är en mycket god gärning. Den som alltid mycket vackre och kompetente Jude Law spelar här en något yngre Dr. Watson än man är van vid, och även fast hans Watson känns tämligen platt och ointressant så gör han ändå vad han skall.
Handlingen är inget mästerverk och har väl hål ungefär lika stora som stilla havet är djupt (tycker jag, utan att mer ingående ha studerat den så här i efterhand), men den hänger ändå ihop full tillräckligt för att duga för stunden. Holmes ställs inför en gåta som kan skaka hela det brittiska imperiet och i utsträckningen världen, och ställd inför en fiende som tycks kunna hantera ren svart magi tvingas han till och med ifrågasätta sin tro på själva vetenskapen. På vägen bjuds vi på ett antal – faktiskt – mycket underhållande bataljer.
Summa summarum bjuder denna “nya” Holmes utan att vara ett allt för minnesvärt mästerverk ändå på en mycket underhållande och fartfylld berättelse med äventyrsmatinékänsla, som trots sina dryga två timmar aldrig känns för lång eller ointressant. Jag tackar definitivt inte nej till efterföljare.
![[4/5]](http://tankarochmer.files.wordpress.com/2008/08/betyg40.gif){kind=small}
Betyg: 4 av fem.
Den är blå! Ja, min nya kamera alltså – en Canon IXUS 95 IS. Jag köpte den idag som ersättning för min förra kamera som ju havererade för någon vecka sedan. Så här långt måste jag säga att jag gillar den stort!
+ Den är blå!
+ Den tar bra bilder.
+ Den har en bra makrofunktion (exempel).
- Baksidan är inte vackert blå och har dessutom billigt plastiga knappar.
Jag köpte den främst för den blå färgen (jag är utled på silverfärgade kameror) och den väl tilltagna makron med enbart 3cm närgräns. Kameran finns även bland annat i en alldeles fantastisk rosa färg! Vore jag kvinna hade jag helt klart skaffat den istället. 
Senaste kommentarerna