Archive for the 'Politik & samhälle' Category

Page 3 of 10

Lagligheter och olagligheter

[Bild]

Jag berättade för en nära bekant som varit utomlands en vecka om översättaren som för några dagar sedan blev dömd för ”barnpornografibrott,” och hennes initiala reaktion var tyvärr den väntade; avsky över brottet och misstro mot de bilder översättaren fällts för. ”Det måste väl ha varit riktigt grova bilder då. Övergrepp av något slag.”

Min bekanta är en god människa, journalist och människorättskämpe och jag respekterar henne djupt, men även fast hennes reaktion är förståelig så är den ändå ett misstag. En rent emotionell respons.

Som jag ser det talar vi ändå bara om teckningar här, resultatet av en konstnärs kreativitet, utan inblandning av verkliga barn. Streck på ett papper (eller motsvarande). Oetiskt? Förmodligen. Omoraliskt? Kanske. Olagligt? Nej. I så fall skulle man lika gärna kunna förbjuda tecknat våld eller teckningar av andra olagliga handlingar. Alltså i stort sett alla serietidningar.

Man får tycka att en teckning är hur förfärlig, äcklig eller omoralisk som helst, men det är fullkomligt irrelevant. Så länge den inte framställts genom övergrepp mot ett riktigt barn, så länge den inte uppenbart uppviglar till brott, är rasistisk, bryter mot upphovsrätten eller kan ses som en kränkning av någon specifik person, så kan den inte heller vara olaglig. Det är min fasta övertygelse.

Jag försvarar inte en konstnärs rättighet att göra precis vad som helst – jag motsatte mig exempelvis de uppmärksammade fallen när en konstfackstudent vandaliserade en tunnelbanevagn och en annan lurade sjukvårdspersonal och goda medmänniskor för X antal månader sedan – men i just det här fallet finns faktiskt inga reella offer och ingen reell skada har gjorts.

Uppsala tingsrätt har inget mer att komma med än att barn i allmänhet skulle ha kränkts, och en sådan svepande moralisk generalisering duger faktiskt inte som grund för en dom i ett rättssamhälle.

Lästips:
Vem ska få styra din blick? (SvD)
Barnporrlag kränker både offer och serieläsare (Newsmill)
Ett verkligt hot mot yttrandefriheten i Uppsala Tingsrätt (Newsmill)
Ett uttalande från Seriefrämjandets styrelse (Seriefrämjandet)
Jag vill inte bo i ett land som bestämmer vilka serier jag får rita (Facebook)

Jag är en brottsling

Barnporr?

Aww, titta så glad hon är. Hon har fått choklad och en dildo – vad mer kan en liten flicka önska sig? (Det ovan är en teckning jag gjorde idag på lunchen.)

Ja, så enkelt är det numera att (förmodligen) begå ett lagbrott. En penna och ett papper är allt som behövs. Inga barn, inga övergrepp, inget våld, inga droger, inget maktutövande, ingen uppmaning till brott, ingenting. Bara lite snuskig kreativitet.

Att det i detta fall inte är fråga om några dokumenterade sexuella övergrepp mot verkliga barn innebär inte att bilderna i sig inte är barnpornografiska. […] Syftet med bestämmelsen är inte enbart att skydda avbildade barn, utan också att skydda barn i allmänhet från kränkning (prop. 1997/98:43 sid. 79.) Varje företeende av en barnpornografisk bild utgör en straffvärd kränkning av barn i allmänhet.

Så där vansinnigt sjukt skriver tingsrätten i sin dom mot den dömde översättaren. Teckningar av våld, lemlästning och tortyr av barn är okej, men nåde dig om du tecknar något som ”vädja[r] åt sexualdriften”! Då kränker du barnen! I allmänhet!

Förbannade dumheter. Inte bara är lagen ett moralistiskt missfoster som hör hemma på medeltiden och som är ämnad att förtrycka, tvinga till självcensur och skambelägga människors fria tankeförmåga och rätt att skapa vad sjutton de än vill (så länge de inte skadar/förgriper sig på en annan människa i verkligheten) – den riskerar dessutom att ta polisresurser från utredandet av verkliga övergrepp mot verkliga barn.

Inget offer = inget brott. Ingen lag skall stoppa mig från att teckna porr, lolicon, furry, S&M, bögsex, djursex eller vad sjutton som helst. Det skadar faktiskt ingen, och det betyder inte att jag vill förgripa mig på vare sig barn, djur eller storkukade män i verkligheten. Fantasi är inte verklighet.

Jag är inte ensam om min ilska mot den här lagen; inte sedan FRA-bloggbävningen har jag sett så mycket aktivitet i den svenska bloggvärlden. Se exempelvis:

Se också Facebook-grupperna:

EDIT: Nu är bilden överst utbytt mot en bättre scannad version. Ladda om sidan om du inte ser den.

Hur fan kan man förbjuda något som inte finns?!

Barnporr?

En av de mest rutinerade och kända översättarna av japanska serier som jag känner till, och dessutom en gammal bekant till mig, dömdes härom dagen för “barnpornografibrott” av Uppsala Tingsrätt. Hans brott: han hade några japanska teckningar i sin dator – teckningar som enligt svensk lagstiftning är att betrakta som barnpornografi.

Det är totalt vansinne, och ett brott mot allt jag håller kärt – teckning, konst, yttrandefrihet samt principen inget offer = inget brott. Det är helt enkelt ett offerslöst brott! Ett moralbrott. Det rör sig om streck på papper (eller dataskärm) – om ren och skär fantasi.

Jag blir så arg och irriterad att jag inte orkar skriva något vettigt inlägg – irritationshuvudvärken blir för stark. Jag hoppas jag orkar skriva ett längre inlägg om detta senare, för den här frågan brinner jag väldigt starkt för, tecknare, japanskaöversättare och fan av allehanda japanska (och andra) teckningar som jag är.

Sådana här prydmoraliska idiotier får mig seriöst att vilja flytta till ett annat land.

EDIT: Bra inlägg på Newsmill.

Ett politiskt beställningsjobb

Utredningen om sexköpslagens effekter har lagt fram sitt betänkande, läser jag idag i en artikel om sexköpslagsutvärderingen på Newsmill. Regeringen beställde en utredning som inte fick ifrågasätta själva sexköpslagen utan bara skulle bekräfta dess effektivitet och ge förslag på straffskärpningar, och det är också precis vad man fått. En utredning som erkänner att man inte vet någonting exakt eftersom man inte vet hur prostitutionen såg ut innan eller hur den ser ut nu – annat än att den flyttat från gatan – men som ändå bedömer den vara “effektiv”. En utredning som ignorerar prostitution som inte sker öppet på gatan och som ignorerar såväl prostitution män emellan som ungdomsprostitution. En utredning som, kort sagt, enbart bekräftar den statsfeministiska ideologin att handel med sexuella tjänster är att likställa med strukturellt manligt våld mot kvinnor.

Och mer eller mindre som belöning för detta har utredaren Anna Skarhed fått bli justitiekansler. Bra betalning. Öststatsnivå.

Som jag tidigare skrivit är jag av åsikten att handel med sexuella tjänster (prostitution) mellan samtyckande vuxna bör avkriminaliseras.

Jag kan ärligt säja att jag inte personligen är intresserad av att vare sig köpa eller sälja sexuella tjänster. Jag har aldrig haft sex med någon utanför ett förhållande, och detta är något jag känner stolthet för. Jag vill ju så gärna vara en god man. Faktum är att själva tanken på att ha sex med någon utan kärlek (One Night Stands, prostitution etc.) skrämmer mig. Tänk om det blir en dålig erfarenhet? Tänk om jag får någon sjukdom? Tänk om jag verkligen, verkligen gillar det – skulle det då inte kunna urgröpa min bild av sex som något emotionellt, värdefullt och vackert? Det, om något, skrämmer mig…

Jag anser dock att vem som helst skall få ha sex med vem som helst om de så vill det. Även för pengar. Allt annat vore skenhelig förtryckande moralism. Slaveri, människohandel och andra former av sexuellt (och annat) tvång är redan olagligt! Som Hanna skriver:

Varje gång du läser om sexköpslagen, minns att den reglerar frivilliga utbyten av sex för pengar. Det är det enda den reglerar. Finns det tvång i någon form så faller det under annan lagstiftning. Allt prat om trafficking är därför inget annat än dimridåer.

Lägg därför energin på att bekämpa brott och missförhållanden och på att hjälpa människor med psykiska och/eller drogrelaterade problem, och låt återstoden av mänskligheten fatta sina egna beslut. Och ja, jag menar naturligtvis mellan samtyckande vuxna.

Vidare läsning: Nicklas Dougherty, Liberati och hundratals andra.

Låt dem begå sina egna misstag

Putin

Jag begriper verkligen inte vad den rödgröna oppositionen m.fl. klagar över gällande regeringens godkännande av konsortiet Nord Streams gasledningsbygge genom Östersjön.

Man klagar på miljörisker och – framförallt – på att regeringen nu bidrar till att de europeiska länderna kommer att bli än mer beroende av rysk gas och att det stora hemska odemokratiska Ryssland därmed stärker sin makt och sitt inflytande över Europa.

Men snälla nån, sluta förvänta er att Sverige skall leka något slags riddare på vit häst, som ensamt skall läxa upp övriga europeiska länder som om de vore olydiga och mindre begåvade barn! Nej jag tycker inte heller att beroende av resurser från en stor makthungrig diktatur med kasst track record är en vidare bra idé, men det är faktiskt upp till länderna i fråga att själva besluta om. De har ställt sig i en oroande beroendeställning till Ryssland och dess bolag Gazprom, som bevisligen inte tvekar att vrida åt kranarna, och jag hoppas nötterna är beredda att ta konsekvenserna därav. Vad gäller miljöriskerna så intygar miljöministern att miljökraven nu har blivit tillgodosedda, och jag ser ingen anledning att misstro detta.

Oppositionen må klaga högljutt nu, men jag tror nog att de hade gjort samma sak om de hade varit i makten.

Rynkade ögonbryn och höga näsor

Fårskock

I kvällens Agenda på SVT2 diskuterades hur bemötandet av Sverigedemokraterna fungerat på sistone, med bland andra Maud Olofsson och Mona Sahlin i studion. Kort sagt tycker jag debatten kan summeras enligt följande:

  1. Inga nya partier duger, Sverigedemokraterna definitivt inkluderade; De är populistiska enfrågepartier och är inte trovärdiga. (Inga av de etablerade partierna startade uppenbarligen som “enfrågepartier”.)
  2. Väljarna är korkade oinformerade stackare som förr eller senare bör ta sitt förnuft till fånga. De har inte förstått vad Sd vill, och vad väljarna ger uttryck för i exempelvis opinionsundersökningar behöver inte tas på allvar. Tids nog kommer de att förstå hur de skall tycka, tänka, känna och – framförallt – rösta.

För min del lutar det alltjämt mot ett fortsatt förtroende för den borgerliga alliansen, men alldeles oavsett vad man tycker om högern, vänstern och de av muslimer oroade sverigedemokraterna så tycker jag att debatten mer än något annat visade hur innerligt de etablerade partierna uppenbarligen fortfarande behöver lära sig ödmjukhet. Väljarnas åsikter tycktes för dem betyda föga.

Övervakar inte en så gör en annan…

fiberoptisk kabel

Så här efter att FRA-lagen röstats igenom i riksdagen vet jag inte riktigt hur jag skall reagera. Det var förvisso den borgerliga regeringen som nu fick igenom lagen, vissa högljudda protester från vänsterblocket till trots, men eftersom Socialdemokraterna var de som ursprungligen var ansvariga för att få lagen till stånd betyder det att ingenting signifikant kommer att hända även om de skulle komma till makten efter nästa val. Båda blocken vill signalspana – allt annat är politisk retorik.

Så hur skall man då känna?

  1. Gilla läget och låta logiken tala? Alla länder har en underrättelsetjänst som spanar såväl internationellt som nationellt, så det är inget konstigt med det. Att köpa och sälja säkerhetsinformation är stor internationell business. Man får helt enkelt hoppas och lita på att man inriktar sig på att leta efter verkliga hot mot rikets säkerhet och inte på annat. Några små snedsteg är bara att vänta sig, men förhoppningsvis inget allvarligt.
  2. Låta känslorna tala och idealistiskt säga att “Nej, någon signalspaning skall vi banne mig inte ha! Alls! Vi blir förvisso tvungna att för dyra pengar köpa in informationen från andra länders signalspaningsenheter istället, men vårt eget samvete kommer i alla fall att vara rent.”

Vilket alternativ skall man välja – logik eller känsla? Sunt förnuft eller magkänsla? Just nu vet jag faktiskt inte.

Läs även andra bloggares åsikter om Läs även andra bloggares åsikter om , och .