Igår var en riktig pärs. Troligtvis på grund av att jag några dagar tidigare gått ner på en lägre dos antidepressiv medicin + att jag slutat dricka cola + att jag slutat äta sockerrikt godis (riktigt mörk choklad är OK) + att jag slutat ta huvudvärksmedicin med koffein i + att jag slutade spela dataspel (med andra ord slutat eller kraftigt dragit ner på alla mina beroenden på en och samma gång). Jag mådde uselt och blev riktigt deprimerad – smällde i dörrar och dunkade huvudet i väggen, med riktig dödslängtan till råga på allt… Det var uppenbart att den minskade medicindosen gav mina känslor mer spelrum än de haft på åratal.
Jag tror dock att det var av godo. Det var ju trots allt eftersom jag ville komma mer i kontakt med mina känslor igen som jag bad om att få en lägre dos. Att må riktigt uselt ibland (och inte bara må på det av medicin dämpade likgiltigt minimjölksmeningslösa sättet) kan ge en en spark i baken, och få en att ta tag i saker och ting.
Idag mår jag mycket bättre igen, och dödslängtan är som bortblåst. Efter att ha dragit och velat mig alldeles för länge gick jag idag äntligen till ett gym. Det kändes härligt, och jag har beslutat att skaffa gymkort och börja träna regelbundet igen, antingen på det gymmet eller på ett gym som ligger lite närmre till där jag bor. Efter att ha blivit övertalad av några vänner att inte sluta med alla förlustelser på en och samma gång har jag också installerat spelet Lord of the Rings Online igen – men nu lägger jag band på mig, och spelar bara ca en timme om dagen. Det känns hanterbart.
Loading ...
Tråkigt att höra att du har mått så dåligt, men skönt att höra att du vände det till nåt positivt.
Jag tror nog det kan vara en fördel på längre sikt att försöka fasa ut antidepressiv medicinering, just för att man ofta blir lite avtrubbad av det.
Fy vad jobbigt det lät.
Skönt att det känns bättre idag iallafall. 
Bra att du lyssnade på att inte sluta med allt på en och samma gång.
@Jessica
Ja, jag hoppas kunna fasa ut medicineringen helt, eller i vart fall kunna minska på dosen. Efter att ha haft olika mediciner i tre år nu kan jag se att de har både sina fördelar och nackdelar. Att inte känna att man är i kontakt med hela spektrumet av sina känslor kan ibland vara deprimerande i sig.
@Ulliso
Tack Ulliso – jag kan ibland vara lite ”allt eller inget”, och då är det bra att ha vänner som dig och Jonas som lägger band på mig.
Vad ska jag skriva? Känner mig smått patetiskt men ändå: tack för dina texter. Jag är en 28-årig student som ikväll tagit beslutet att söka hjälp. Studenthälsan är steg ett i min strävan att bli ”som vanligt” igen. Jag inser det ohållbara i min situation. Jag har tvekat så länge nu…velat vara frisk och hoppats på att det skulle gå över.
@Emma
Hej Emma, det låter jättebra att du bestämt dig för att söka hjälp. Det hörs att du mår dåligt, och då är det helt rätt att söka hjälp för att komma på rätt köl igen. Studenthälsan och sjukvården finns där för att hjälpa, och det är helt rätt av dig att ta kontakt med dem.
Jag önskar dig verkligen lycka till!