Ahh, en sak är säker: hade jag inte varit förkyld för närvarande, och hade jag fortfarande bott i Stockholmsområdet, så hade inte vilda hästar kunnat hålla mig från att besöka den årliga Chokladfestivalen som under veckoslutet som vanligt ägde rum på Nordiska museet.
Saltkaramellchoklad, japanskt te-choklad, citruslakritschoklad, svartvinbärschoklad, lakritschoklad, och så självklart riktigt högkvalitativ ren mörk choklad… Det riktigt vattnas i munnen när jag betänker utbudet.
Svenska Dagbladet rapporterar att intresset för kvalitativ choklad kraftigt ökat i Sverige, och jag tror och hoppas att de har rätt. Några av mina godaste minnen från åren i huvudstaden är relaterade till kvalitetschoklad. Marabou och liknande svenska mjölkchokladproducenter producerar nog fortfarande den stora merparten av den (mjölk- och sockerstinna budget-) choklad som konsumeras ute i stugorna, men personligen hoppas jag innerligt att deras starka ställning skall försvagas framöver. Fler människor förtjänar att få göra sig bekantskap med riktig högkvalitativ choklad, och allt fler upptäcker den också. Om jag får uttrycka mig så elitistiskt. Och det får jag ju. 
Loading ...
På sätt och vis skönt att ha en förkylningskompis, misery loves company som de säger =)
I övrigt så håller jag helt med dig om kvalitetschokladen, även om jag håller mig till budget”kvalitet” typ lindt och sådär (häng mig inte!).
Haha, Lindt går så bra så! Lindts 90-procentare är den choklad jag äter allra mest, då den är otroligt god och ”mitt” ICA är snälla nog att ta hem den. Man bor ju tyvärr inte granne med Chokladfabriken precis, så man kan ju inte vara hur knusslig som helst.
Och visst är det så att misery loves company, definitivt. Bördor är lättare att bära tillsammans.